torsdag 4 augusti 2011

Strandval och hatinlägg till försäkringskassan

Emma:

Det är svåra beslut som ska fattas så här i semestertider. Vilken strand ska man välja? Vad ska vi äta till middag? Vilken film ska vi se ikväll? Vilka skor ska jag ha på mig?

Försäkringskassan fungerar smärtfritt i ett halvår. Men så händer det något. Försäkringskasseanställdas hjärnor går på semester? För helt plötsligt sitter vi och väntar på juni månads utbetalning. Väntar och väntar. Ringer och frågar. Får veta att den är makulerad. En miss som helt och hållet beror på den mänskliga faktorn. De fixar. Pengarna kommer, men lite senare än de borde. Det börjar bli dags för Bengt att skriva över dagar på mig. Vilket han gör. Men nekas, för han inte har några dagar att ge till mig. Efter närmare efterforskning visar det sig att Bengt stod som vårdnadshavare nummer tre, och inte två vilket han borde. Mänsklig faktor. De fixar. Nu ska det stämma. När jag då i juli begär ny föräldrapenning nekas jag. Det finns inte tillräckligt med dagar. Efter närmare efterforskning visar det sig att Bengts dagar inte gick över till mig. De fixar. Mänsklig faktor. Nu ska det stämma. Pengarna ska gå in på kontot. Pengar kommer in på kontot. Men det är alldeles för lite? Vi ringer. Ja, jo, resten av pengarna ska utbetalas idag. Vi väntar, inga pengar kommer. Ringer igen. Denna dam påstår att jag fått alla pengar jag ska ha, vilket jag då ifrågasätter, för jag hade sökt för så och så många dagar, men har inte ens fått ersättning för hälften. Tanten räknar och räknar. Återkommer. Det har blivit något fel, hon kan inte få ihop det, men jag får bekräftat att jag fått alldeles för lite pengar. Hon lämnar ärendet till min handläggare som ska höra av sig när allt är ordnat. Har människan ringt? Nej.

Vi har räkningar som ska betalas. Vi behöver pengar till mat. Och där sitter ett gäng klåpare som uppenbarligen inte har koll på någonting.

Jag skulle vilja ringa till dem och ge dem varenda svärord, varenda fult ord jag kan, för jag är så arg. Jag vill höja tonläget, kanske rentav skrika lite. Jag vill ha en ursäkt. Jag vill ha ersättning för alla förseningsavgifter jag åker på för att de sitter och gör fel.

Och det värsta är, att nu när jag snart är tillfälligt klar med försäkringskassan ska jag börja bråka med CSN igen. För där blir det galet mest hela tiden. Också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar