Välkommen, Melvin!

Emma:

Nu har Melvin nedkommit, mina kära vänners lille son. 3495 gram och 50 cm lång! Lille plutt! Välkommen till världen!

Kanske är det hjärnvärdet?

Emma:

Jag skriver inte så mycket när jag mår dåligt. Men det gör jag fortfarande, mår dåligt alltså. Jag brukar ha det ganska lugnt på förmiddagarna, men framåt ett-tiden kör det igång och jag börjar kräkas. Igår hade jag en riktigt dålig dag och spydde nästan två gånger i timman. Tröttsamt. Det enda som gör att jag kan stå ut är det enfaldiga hoppet om att "imorgon, imorgon så kommer det bli bättre". Skrattretande. Något annat som gör allt så mycket uthärdligare är bebisens sparkar och livstecken därinne. Eftersom moderkakan ligger i framvägg känns det fortfarande inte så jättemycket, men det är ingen tvivel om när någon lever rövare därinne i magen.

Eftersom jag inte har någon ork händer det inte så mycket varken i gamla eller nya lägenheten. Men det är väl bara att acceptera, jag är ju faktiskt sjukskriven - det är inte meningen att jag ska orka med att göra en massa saker. Då skulle jag ju lika gärna kunna jobba.

Imorgon och på fredag går förhoppningsvis sista flyttlasset. Vore skönt att ha flytta in ordentligt med alla grejer innan helgen. Det är jobbigt att ha hälften av alla grejer i gamla lägenheten, det är alltid något man behöver som inte finns här...

Imorgon ska jag dessutom till barnmorskan, de glömde ta blodprov sist jag var inne, så nu måste jag åka in bara för att ta blodprov. Irriterande. Förhoppningsvis kan blodprovet ge svar på varför jag mår så dåligt så jag kan kan få en mirakelkur mot det, och må bra för resten av livet! Kanske är det järnvärdet, eller hjärnvärdet som något pucko på gravidforumet hade stavat det. Hon skrev att hon hade lågt hjärnvärde. Jag kan bara hålla med.

Bengt:

Nu har vi precis grillat loss lite på vår nya balkong.
Det var helt underbart.
Egentligen skulle vi inte ha flyttat den här helgen, men nu blev det så.
Emma har varit jätteduktig med att fixa och dona.
Jag är mer lik en grottmänniska som tycker det är roligt att bära tunga saker, och smygkika i spegeln i hissen på alla röda märken man får efter att ha burit och skuffat in två sängar i en släpkärra...

Bland det tråkigaste jag vet är nog att packa upp.
Packa upp matkassar är skittrist.
Packa upp klädsäckarna är skittrist.
Packa upp kartongerna är skittrist.
Det enda som är lite roligt att packa upp är alla saker som har en sladd kopplad till sig.
TVn, datorerna, lampor, mitt Xbox. Det är roliga saker att packa upp...

Vi var på IKEA, idag igen, för att köpa oss ett parasoll till balkongen.
Det slutade med att vi gick därifrån 200kr fattigare och utan parasoll.
IKEA är en märklig butik...

I sviterna av midsommar,,,

Emma:

Jag har fått en kusin! Det blev en pojke, vilket jag tycker är extra roligt eftersom av mina tidigare fem kusiner är bara en av dem pojke. Den lille nyfödde väger 3330 gram och är 48 centimeter lång. Tänk vilken liten plutt!

Jag sitter här i den nya lägenheten klockan sex på morgonen. Har precis druckit te och ätit rostade mackor, smakade av någon anledning extra gott. Jag har sovit jättegott i natt, men av någon anledning (typ förkrympt urinblåsa) vaknade jag halv fem och kunde inte somna om. Efter en timma i sängen gav jag upp idén om att kunna somna om och gick upp och åt frukost istället.

Det känns helt fantastiskt att vara inflyttad - även om inte ens hälften av våra grejer är här än. Jag trivs med att bo på bottenvåningen igen. Jag har inte fattat hur instängd jag känt mig uppe på tredje våning utan balkong förrän nu. Helt plötsligt kan jag se träd och buskar genom fönstret, istället för hustak. Varje gång jag tittar ut kan jag konstatera att det är sommar. Och snart ska katterna få gå ut. Det ser vi fram emot här i familjen Näslund/Millerfelt. Om vi har tur hittar inte alla katter hem igen...

Jag ska ta lite kort på lägenheten, så ska ni få se hur charmigt vi bor!

19 +6, sjukskriven

Emma:

Hyperemesisen har ett järngrepp om mig. Imorgon går vi in i 21:a veckan, men jag mår fortfarande illa och kräks. Idag skulle jag ha jobbat, men insåg mina begränsningar och har sjukskrivit mig. Det är deppigt, tråkigt och tröttsamt att inte kunna fungera normalt, att inte klara av de vanliga sysslorna utan bara sitta på sofflocket och se tiden rinna iväg. Jag är rejält uttråkad och önskar för mitt liv att jag hade ork att hitta på någonting. Fasar över att behöva sitta inomhus och se sommaren passera utan möjligheten att få njuta av den.

Vi sitter med flyttkartonger upp över öronen. Flytten kommer bli min räddning, nu kommer jag i alla fall ha en balkong som jag kan gå ut och sätta mig på.

Jag hade aldrig för mitt liv kunna tänka mig att det skulle kunna vara så här att vara gravid. Visst har jag hört att man kunde må illa, men då var det snack om de tolv första veckorna. Inte hela graviditeten. Eller att man skulle spy så pass att man var tvungen att läggas in på sjukhus. Jag har inte längre något hopp om att det kommer bli bättre. Jag är halvvägs i uppförsbacken.

Tillbaks till ruta ett...

Bengt:

Min kära sambo mår inte bra.
Det som skulle bli bättre och bättre verkar ha tagit ett par steg tillbaka.

Vi var på IKEA igår och kikade lite på barnsaker.
Det är en djungel...
Men jag måste erkänna en sak. Jag har nog aldrig känt mig så motiverad att gå på IKEA som igår. Det var riktigt kul till och med...
5 paket hundbajspåsar och 4 påsar med godis senare, var IKEA-besöket slut.
Det är en lång inköpslista som ska skrivas. Men vi har ju nästan 4,5månad på oss...

De är livsfarliga...

Bengt:

www.kolozzeum.com/forum/archive/index.php/t-142496.html

Emma:

Brandrisken är väldigt låg hemma hos oss. Det ska vi inte tacka mig för, utan min käre oäkta hälft. I mina ögon är han sjukt nojig och jag går runt och hånar honom för diverse manier. I hans ögon är jag nog fantastiskt vårdslös och en ren livsfara i hemmet. Jag suckar högt varje gång jag ska brygga kaffe eller rosta mackor, eftersom "någon" har gått och dragit ur alla sladdar till dessa brandfarliga elektriska apparater. Åskar det ute märker jag det på att varken tv-apparater eller internet får någon ström, eftersom han har hunnit dra ut alla sladdar innan det ens har börjat blixtra och dundra ute. Men min absoluta favorit är den farliga självantändliga micropopcornpåsen som fylls med vatten och sätts i slasken efter poppning. För inte kan man slänga en så varm påse direkt i soporna? Jag har bett om en kompromiss, där jag föreslog att han kunde lägga popcornpåsen på diskbänken så att vi skulle kunna slänga den dagen därpå, när den svalnat istället. Min käre sambo gick med på detta, men jag får ändå fortfarande av någon anledning fortsätta att hälla ut vattnet ur popcornpåsen innan jag kastar den dagen därpå.

Det ska bli intressant att se hur min käre sambo kommer hantera en öppen spis i lägenheten. Jag misstänker att det kommer stå en brandsläckare bredvid och att parkettgolvet kommer flammsäkras med hjälp av vatten innan vi använder den öppna spisen. Vi kommer nog få turas om att sitta eldvakt hela natten efter eldning.

Jo, börjar det brinna hemma hos oss är det säkerligen jag som orsakat branden...

Nu är det på riktigt!

Emma:

Det är med viss skepticism jag accepterat det faktum att jag är gravid, visst visade graviditetstesterna positivt, och jag har ju kräkts ganska mycket... och visst börjar jag bli lite tjock... men ändå har jag varit lite skeptisk.

Nu finns det alltså bildbevis. Bebben, fick vi veta, mådde riktigt bra därinne och var så pass stor att vi blev framflyttade tre dagar. Nu väntas h*n alltså den 11:e november. Och det är på riktigt. Det ÄR något som lever inne i magen. Bengt och jag har alltså lyckats skapa ett liv. Fan vad vi är bra.

Det var en kick att se bebben leva rövare därinne. Helt fantastiskt att både se och känna sparkarna samtidigt. (Hahaha en kick, vad fyndigt jag är!)

Nu vill man ju gå på ultraljud igen, fast då måste man visst betala för det och gå privat istället. Det kan det kanske vara värt, visserligen. Jag betalar heller 400 spänn för att gå och se bebben på en monitor i en halvtimme än 80 spänn för en kass film på bio.

Ultranervös

Bengt:

Jag är ultranervös!
Om mindre är 2timmar ska vi på ultraljud.
Spänd, nervös, skakig, nyfiken, rädd, glad... You name it...

Mambo

Bengt:

Jag är världens stoltaste!
Så kanske man brukar säga efter man blivit pappa, men jag kan säga det redan nu.
Jag är så fantastiskt stolt över min kära sambo.
För bara lite mer än en månad sedan så låg hon inlagd på sjukhus.
Dessförinnan hade hon legat ca 5veckor i sängen och bara stirrat upp i taket utan att kunna röra sig, för då kom en kaskad.
Idag jobbar hon.
Ett litet nätt arbetspass på 12timmar.
Att hon bara orkar...

En tanke slog mig när jag var ute och gick i ösregnet med hundarna.
Om Emma är min sambo.
När vi fått barn, blir hon min mambo då?
Och vad blir då jag?
Pappbo?
Låter ju som ett billigt byggföretag...

Könsfördelning...

Bengt:

Min kära sambo satt och läste högt för mig vad som händer i v.18 som vi går in i imorgon...
Det var längd, vikt, rörelser m.m. m.m...
Sen kom en liten flik om "pappan".
"Nu är det dags att barnsäkra hemmet" stod det.
Faan är dom galna eller???
För det första, är det mitt jobb???
Kanske det...
För det andra, vem ska trassla in sig i sladdarna eller trilla ner för trappan i 18:e veckan???
Min sambo?
Tja, risken är stor... Hon börjar bli så där mysrund om magen. Kanske snart inte ser trappstegen ;-)

Jag ljuger inte...

Bengt:
Ok, ibland kanske jag tänjer lite på sanningen... Men ljuger det gör jag då inte!!!

Just nu är det fullt upp på jobbet för mig.
Jag har förmodligen världens bästa jobb så här års. Att vara idrottslärare i 30graders solsken tar på krafterna.
Dagens lektioner har bestått av att jag tagit fram en hink med frisbees, en säck med tennisbollar och baseballhandskar samt en fotboll.
"Välj..." Har jag sagt till dem, samtidigt som jag lagt mig i gräset med en amerikansk fotboll under nacken.
Nackdelen är dock att man ser ut som en byfåne utan tröja.
Bonnabrännan är brutal!!!
Till på köpet så ser jag även ut som en tvättbjörn i ansiktet (fast tvärt om...???...), då mina ögon verkar vara hopplösa att få färg runt...

Jag nyser

Emma:

Jag har hört talas om att man kan få nästäppa vid graviditet, men jag har inte hört talas om att man springer runt och toknyser. Det gör jag. Jag får världens nysattacker och nyser fyra, fem gånger på rad. Jättemysigt... Det är extra skönt när det hugger till i livmodern för att man nyser.

Har hittat en blogg som jag länkat till, Innan du fanns, som jag kan rekommendera för den som inte förstår hur det är att ha hyperemesis. Så alla ni som tror att lite kex på morgonen hjälper mot illamåendet hos en som har hyperemesis: LÄS!! Jag vet att det är i all välmening folk ger tips om hur man ska komma ifrån illamåendet; ät det!; drick det! Men så enkelt är det inte. Man spyr oavsett vad man äter och dricker, man mår illa konstant ändå. Den enda skillnaden är att om man äter kex innan man går upp spyr man kex istället för galla. Det är bara att välja. Själv kommer jag nog aldrig mer kunna äta mariekex.

Idag ska det bli jättevarmt, så jag tänker ta ut hundarna till laboratorieholmen och njuta av solsken och värme där. Jag ska njuta av sol och värme medan jag kan. I sommar lär jag vara döende i värmen....

Bengt ljuger

Emma:

Bengt springer runt och säger till folk att jag äter fyra glassar om dagen. Han ljuger. Det är viktigt att alla får veta att jag inte ätit mer än tre glassar på samma dag, och då var det smååååå pinnglassar. I regel äter jag en, HÖGST två, glassar på en dag. Lyssna inte på Bengt. Han ljuger så han nästan tror sig själv.

Idag är det städning som gäller i Näslundska/Millerfeltska residentet. Det är nämligen visning av lägenheten ikväll (redan Glebes?). Vi kan ju bara glömma att få slippa dubbelhyra i juni, nu när Glebes är så snabba... Idioter.

Det ska bli skönt att flytta in i den nya lägenheten. Främst för att katterna ska få bli utekatter, men också för att det är så himla skönt med balkong. Jag förstår inte hur jag trodde jag skulle klara mig utan balkong. Jag har ALDRIG bott utan balkong eller trädgård... Och jag tänker aldrig göra det igen. Tyvärr blir det på bekostnad av diskmaskin. Begriper inte hur man ska klara sig utan diskmaskin. Det får väl kosta vad det kosta vill att installera en i nya lägenheten. Helt omöjligt kan det väl inte vara?

Det är dock helt omöjligt att installera tvättmaskinen i den nya lägenheten. Den får verkligen inte plats i badrummet. Det finns inte plats för ett skötbord heller. Smidigt värre...

Nu ska jag städa så jag får komma ut och njuta av solen. Min "semester" är ju snart slut.