...utan stöd! Igår kväll när det var sovdags för lillfröken utförde hon seriös akrobatik varpå hon även reste sig upp och stod utan stöd i några tiondels sekunder, i sängen. Tokfia! Det går så fort, Alva verkar ha bråttom.
I övrigt försöker hon slå världsrekord i gnällighet. Huruvida detta beror på att pappan börjat jobba igen, om det är en utvecklingsfas, ont i magen eller fler tänder på gång vet jag inte. Säkert är det lite av alltihop. Hon är så ledsen, så arg och mellan varven busig och glad. Det är en riktig liten busunge som gör allt hon vet att hon inte får och söker reaktion från sina föräldrar.
Sömnen igår kväll gick riktigt dåligt och det kändes som vi var tillbaka på ruta ett igen. Man vill ju så gärna att det ska fungera, men det är bara att ta nya tag ikväll. Det är väl inte helt lätt att få in nya rutiner, i synnerhet inte hos en unge som vill att det ska hända en massa saker hela tiden. Men tänk vad skönt det kunde vara att få hela kvällen fri, utan att springa runt med en trött unge i famnen som ska tröstas. För trött är hon, det är bara det att hon inte vill sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar