 |
| Liten somnade sittandes i soffan, i pappans famn den här gången... |
Emma:
Ja, jisses vad lillfröken ramlar och slår sig hela tiden. En del fall slutar med illvrål, men det är inte alltid hon har tid att få ont. Men det är sjukt vad hon kan slå sig utan att bulor och fula märken uppstår. Peppar, peppar. Idag vurpade hon när hon stod vid TV-bänken, den har ganska vassa kanter och hon slog i pannan i underhyllan och bakhuvudet i golvet. En minut senare var allt bra igen, hon blev mest bara rädd.
Alva har förfinat sin krypteknik och kryper numer som alla andra barn. Hon har ännu inte begripit att hon kan dra iväg till nåt annat rum och göra bus, utan håller sig i krokarna. Det är som om hon inte är medveten om att hon förflyttar sig, utan att det bara är något som blir. Nu får vi på allvar börja barnsäkra med petskydd i eluttagen, inga lösa sladdar, vi måste sluta slarva med barnlåsen på köksskåpen, eller barnlåset till spisplattorna. Värst av allt är alla smågrejer som kan stoppas i munnen och täppa igen halsen. Det ligger livsfarliga prylar överallt på golvet, och jag begriper inte hur de hamnar där. Det är pennor, flaskkorkar, påsklämmor... you name it. Antagligen är det kattungarna som hittar saker på skumma ställen och har ner dem på golvet. Nu är visserligen inte Alva ett barn som stoppar saker i munnen, men det kan man ju inte utgå från för rätt som det är sitter hon där med en sten i munnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar