Majskrokar

Emma:

Imorgon är det dags, första dagen på förskolan för Alva. Om ett år, cirka, är det Olles tur. Det är med vemod, Alva ser fram emot det, men det betyder samtidigt att sommarlovet är slut. Och snart kommer en hösttermin full av förkylningar, magsjuka och baciller av alla dess slag. Hej VAB!

Alva, Olle och jag tog en promenad idag. Först en vända förbi rutschkanan, sedan långpromenad för ett stopp vid stranden där både Cherry och Alva badade. Sen gick vi hem och åt mellis. Alva förklarade för mig att hon tycker om mellanmål, och det är ju bra. Hon och Olle proppade i sig ett halvt paket smörgåsrån, större delen av de två rån Olle åt hamnade dock på golvet, annars tyckte han det var lika gott som majskrokar. Det går åt majskrokar som smör i solsken här hemma...

Imorgon börjar höstterminen!

Emma:

Tiden går fort, Bengts första arbetsvecka är avklarad, och på tisdag börjar Alva förskolan igen. Olle och jag ska vara hemma och jag har tänkt att börja läsa lite kurslitteratur som står med i kursplanerna. Det går ju inte att föregå hela kursen men man kan ju aldrig läsa för mycket, som vi svensklärare brukar säga...

Det har varit en jobbig vecka där sömnen strulat för båda barnen. Vi löste lite av problemen med att köpa en nattlampa till Alva, som enligt utsago kan skrämma iväg spöken. Olle har dessutom fått gröt istället för välling ikväll. Vällingen har bara gått att få i honom 30 ml, men gröten gick lite bättre, så nu hoppas vi att han blir nöjd. Utfasningen till fast föda har gått snabbt, Olle tycker om det mesta och äter oftast nästan en halv burk till huvudrätt och nästan 1/3 burk till efterrätt. Gröten som han avskydde till en början går bättre och bättre, vi tjatar varje morgon, och så länge vi inte ger honom banangröt äter han några skedar. Banan är tydligen oätligt, oavsett form, enligt Olle.

Alva strular dock med maten. Hon vill småäta mellan målen och äter ofta dåligt vid huvudmålen. Vi jobbar på att få bort småätandet och erbjuder frukt när hon blir hungrig, men då gäller det att man har det hemma också. Vi får bli bättre på det, fröken inbillar sig ju att hon tycker allt utom banan och äpple smakar surt... Vi får ta en vända till Lindbloms imorgon och köpa hem lite gott.

Tjejkväll

Emma:

Igår var Bengt på kick-off med jobbet, så Alva och jag passade på att ha tjejkväll. Vi tittade på Modig och åt gotte - en onsdagskväll. Jag tror det föll väl in hos fröken. Det är så fantastiskt att följa hennes utveckling, och vårt förhållande förändras med henne. Vi kan prata med varandra på ett annat sätt, vi pratar liksom för att lära känna varandra, inte längre bara för att uttrycka önskemål eller behov.

Olle kan också prata, väldigt högt kan ha prata. Vi önskar oss öronproppar i julklapp. Språkmässigt är det bara pruttljud, konsonanter och da-da än så länge, vilket innebär att ma-ma-ljudet väntar runt hörnet. Han är fortfarande världens goaste, finaste och sötaste lille gosse som har skådats! - och så kan han sitta själv, en liten stund.

Gnäll och mat

Emma:

Lillebror i familjen är världens finaste om än väldigt gnällig just nu. Han är lite orolig till sinnes, och enligt allas vår allvetande Internet beror detta på att han är i en fas då han börjar inse att när mamma går iväg så är hon inte längre här, där han är, utan borta. Kanske spårlöst försvunnen? Vem vet? Inte Olle i alla fall.

Annars är han ganska glad, när han inte är i utvecklingsfaser. Han börjar förstå det där med att äta och slukade moderns hemlagade spaghetti och köttfärssås med hull och hår. Annars är favoriten all mat med sötpotatis. Det får dock inte vara med bitar i, för det fattar han inte vad han ska göra med. Han tuggar några gånger, sen antingen spottar han ut det eller sväljer det. Råkar han svälja så spyr han. Banan går inte alls. Och plockmat, som Alva gillade i samma ålder går inte alls. Han brukar ta en näve, kasta det på golvet och sen hänger han över kanten för att se var det tog vägen. Han begriper inte ens att det går att äta...

Men poletten trillar väl ner hos honom också, till sist?

Sova säng

Emma:

Alvas sömn har aldrig fungerat riktigt bra. Vi har aldrig kunnat lägga henne i sängen och låtit henne somna själv. Som bebis ville hon sova i famnen, sen ville hon sova bredvid. När hon vaknat upp, ensam, har hon gråtit, ibland i panik, och vi har rusat till henne. I skolboken står det att det är för att barnet inte vaknar som hon har somnat. På nätterna har hon sovit hos oss, det står skrivet på vissa ställen att det skapar trygghet och närhet.

Men så, en morgon, vaknar jag upp och inser att det inte funkar längre. Olle nattammar, och kan jag inte få honom somna om i hans egna säng skulle detta innebära att vår säng skulle bli full av barn, och det är inte hållbart i längden. Att få Olle somna i egen säng skulle innebära skrik och gråt på nätterna, vilket skulle väcka Alva.

Så, in med Alva i eget rum, när hon vaknat och gråtit har vi gått in till henne tills hon somnat om. Ibland somnade vi där själva, ibland lyckades vi ta oss tillbaka till vår säng. Så småningom, successivt, har vi flyttat ut oss ur hennes rum. För tillfället sitter vi utanför hennes dörr, tills hon somnat. Och plötsligt vaknar hon inte tre, fyra gånger per natt och gråter. Plötsligt vaknar hon någon gång per natt, och antingen ropar hon, utan panik i rösten, på någon av oss, eller så kommer hon intravandes till oss med kanin under ena armen och sin kudde under andra (herregud vad sött det är!). Med tryggheten i att somna själv kom också tryggheten i att vakna själv. Magiskt!

Och Olle då? Han sover i stort sett hela nätterna i sin spjälis.

Själv försöker jag att inte tycka sängen är alltför stor och tom på barn. Jag emotsätter mig impulsen att lägga över Olle hos mig eller krypa ner bredvid Alva. Istället satsar jag på att vakna någorlunda utvilad...

Sommarsummering

Emma:

Jodå, bloggen har blivit minst sagt eftersatt nu under semestertider. Det har ju varit så soligt och varmt, vi har gjort allt och lite till. Vi har däremot INTE suttit och softat, dagarna då vi inte gjort någonting kan räknas på en hand... Är vi utvilade? Svårt att svara på, med tanke på att man lider av ständig sömnbrist ändå tack vare små-vägra-sova-hela-natten-barn, men jag törs nog säga att vi har kopplat av och kopplat bort den grå vardagen. Så pass att jag börjar längta efter tråkiga rutiner, en uppstyrd, välplanerad schematiskt lagd vardag med få utrymmen för impulsivitet.

Sommaren har präglats av strand, bad, Ölandsloppisar och Skåneresa med slotts- och kyrkobesök så det står härliga till. Alva har blivit blöjfri (ej nattetid, dock), lärt sig somna själv och fått en låtsaskompis. Olle kan sitta själv, lyfta magen från golvet, förflytta sig genom att rulla och åla, förflytta saker från ena handen till den andra samt äta riktig mat.

Tiden går alldeles för fort, men jag är övertygad om att den kommer bromsas upp så snart Bengt börjar jobba. För min del ska jag försöka ta tag i skolan och börja göra klart så mycket som möjligt innan start. I höst ska jag nämligen plugga 200%...

Här kommer lite bilder från vår fantastiska sommar!




midsommar



Badtjej



Kollotjej



Gladkille



Möllstorp



Bästa vänner



Trött tjej vid Kattrumpan



Raukarna på Öland











Första Skånetrippen



Trolle-Ljungby



Yngsjö havsbad



Baskemölla





Tältmys


Co-driver med pappans glasögon



Kvällsmys



Skånetripp nummer 2, Bäckaskogs slott









Sista anhalten på resan var vackraste Nybrostrand