onsdag 3 augusti 2011

Om hur grillad lax blir stekt och hur man reagerar i krissituationer

Emma:

Det är sommar med ljusblå himmel, strålande sol och varma augustikvällar. Dagen tillbringas på stranden i salta vindar och till kvällen åker grilltången fram. Semester, som den ska vara.

Ikväll hade jag tagit fram lax som skulle läggas på grillen. Jag hade förberett allt, kokat färskpotatis, gjort hovmästarsås och tinat majs samt satt champinjoner på ett grillspett. Sedan, som i vanlig ordning ger jag Alva mat medan Bengt som den herre i huset han är kör igång grillen. Vår fina, billiga elgrill inhandlades föregående år på Netonet i syftet att förgylla våra trevliga sommarkvällar på balkongen. Lysa upp tillvaron. Och det har den gjort, grillen, lyst upp vår tillvaro. I synnerhet ikväll när jag satt där i godan ro i kvällssolen och matade Alva med sjötunga.

Elgrillen brinner. Det surrar och brummar och brinner med vita lågor. Alva, som sitter mellan mig och grillen i sin stol, spärrar vägen för mig, varpå jag skriker på Bengt "ÄLSKLING, SKYNDA DIG! SKYNDA DIG" samtidigt som jag häver mig över Alva för att skydda henne. Tolv år senare anländer Bengt och drar ur sladden. Elden slocknar snabbt. Bengt och jag skakar som asplöv och Alva ser chockad ut. Det är spännande att grilla!

En elgrill senare blev det stekt lax som inmundigas i kvällssolen på balkongen. Det blev gott det också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar