Himlen gråter med strilande regn. Hösten ligger och väntar runt knuten. Det är slut på lyx med sovmorgon, spontana löpturer och andra roligheter. Alva och jag sitter ensamma i soffan. Jag fick sätta henne hos mig eftersom hon precis har klättrat upp och ställt sig på x-boxet som stod på golvet, dragit ut en massa sladdar och fått en Rock Band-gitarr i huvudet.
Nu när Bengt gått tillbaka till jobbet måste jag återigen ta hand om alla matningar, alla blöjbyten, alla sövningar och all passning av illbattingen som blir allt mer rörlig och allt mer busig för var dag som går. Och lagom när jag kommit in i alla rutiner själv är det dags för mig att återgå till skolan. Om jag nu får ordning på antagningen vill säga, för som det är nu verkar jag inte ha några kurser som väntar. De har väl strulat till det som vanligt, alltid är det något som ska strula.
Alvas sovrutin på kvällen och natten fungerar allt bättre. Visserligen var hon vaken i en timma igår på kvällen, men annars somnade hon om flera gånger på egen hand. Och de amningsfria nätterna börjar bli helt underbara! Hon sover dock bara 2x40 minuter på dagarna, och förhoppningsvis kan den sömnen också bli lite bättre, men det känns fantastiskt skönt att vara på väg mot en fungerande rutin som bara behöver lite finjusteringar. Vi kör webcam via datorerna för att kunna sitta och kika på henne, som babyvakt, så vi har sett att hon faktiskt vaknat till och kommit till ro själv, utan vår hjälp. Framsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar