Tentahjärna och lov-ångest

Emma:

Tentahjärnan glömde bort att blogga igen. Den glömmer bort det mesta. Häromdagen var vi på Jula för att kolla på stängsel. Vi gjorde naturligtvis allt annat än att kolla på stängsel, så nu får vi åka dit igen och göra om och göra rätt. Det blir gärna så här när jag har hemtenta, det är som om jag bara går och formulerar ord och tankar istället för att koncentrera mig på det jag gör för tillfället. Tentan skulle varit inne på fredag men nu har de flyttat fram inlämningsdatum till på söndag. Hjälper inte mig, vi ska ju vara i stugan hela helgen. Då ska vi städa, inte skriva hemtentor. Nåväl, jag är nästan klar ändå, lite korrekturläsning och småfix är det kvar.

Imorgon är det Alvas inför sommaren sista dag på förskolan. Jag har dåligt samvete för det, hon verkar ju ha så himla roligt där. Samtidigt är jag helt övertygad om att hon faktiskt har det bättre hemma hos mig. Vi får se till att vara ute mycket, i ur och skur. Jag menar, hänger man lekplatserna vid tretiden dyker det alltid upp lite ungar. Sen finns ju alltid Skälby med både djur och lekpark. Och måsen om det regnar alldeles förfärligt. Vi fixar det nog, Alva och jag. Det är nog bara jag som har lov-ångest. Jodå, det existerar, det finns faktiskt människor som får ångest över att inte ha en massa måsten och späckat schema. Det brukar dock ge med sig efter någon vecka, sen blir man expert på att ha ledigt!

Idag var Alva lite trött när hon kom hem, så efter badet begärde hon Mamma Mu och kröp upp i soffan under en filt. Söt!

Tisdagsavkoppling

Emma:

Vi trotsade vädret (när blev det vinter igen?) och åkte till Myggebo. Det var inte fullt så kallt och blåsigt där som i Kalmar. Vi vädrade huset lite, tog hand om alla textilier som ska tvättas, satte upp Alvas gunga och grillade lite. Hon ville aldrig sluta gunga. På fredag ska vi åka ut och bo där över helgen, för första gången. Det ska bli fantastiskt spännande!

Det var skönt att få lite möjlighet att koppla bort tid och hemtentan. Fick inte så mycket på pränt idag som jag önskat. Vi får hoppas att det flyter på bättre imorgon.

Lite bilder

Emma:

Här kommer lite bilder från helgen och Myggebo!

 

Mors dag

Emma:

Idag har jag blivit uppvaktad av världens goaste unge. Hon såg till att sovmorgon och kaffe på sängen uteblev, presenten jag fick lade hon beslag på och i övrigt påminde hon mig hela dagen om att jag var mamma och inte en helt vanlig människa som kan göra lite som man själv vill.

Vi har i alla fall en massa fantastiska bilder från helgen, men de finns på min dator och för tillfället bloggar jag på telefonen. Det får bli en annan dag.
Igår hann vi med både båtmässa och en afton i Myggebo. Alva visade att hon är klok och försiktig både när hon tar sig ned för slänten och uppför stentrappan. Hela trädgården är fylld av farligheter och jag måste hejda mina impulser att sätta hjälm och skyddsutrustning på ungen. Jag bara ser i min fantasi hur hon flyger nerför stup och spräcker skallen, blir mosad av långtradaren som kör i hundra på grusvägen utanför och blir uppäten av åtta huggormar. Jodå. Vi har bestämt oss för att ta oss an Myggebo. Om vi har universums värsta mardröm framför oss eller en fantastisk idyll vet vi inte, men ibland måste man
satsa här i livet, annars kan man inte vinna. Vi ser fram emot sommaren i alla fall, och har tänkt provbo i stugan redan i helgen. Två nätter bland myggor och troll...

Nu ska jag försöka koppla bort både myggebo och hemtentan, annars kommer jag inte kunna somna.

En sommardag i maj

Emma:
Finbesök från Karlstad. Vi har pratat om det hela veckan, men när farmor och farfar kom blev Alva lite blyg. Hon lossnade dock lite och vågade säga några ord när hon fick en present av gästerna...
Annars har vi varit ute i det fina vädret och gått loss bland pissmyrorna i skogen på Lindö. Alva åt sju plättar till mellis. Galet. Det var varmt som en sommardag idag, så till och med Alva fick gå barärmad. Med solskyddskräm förstås. Vi brukar ju smörja henne titt som tätt, vilket av någon anledning är fantastiskt obehagligt enligt Alva. För att locka henne, vilket hjälper föga, brukar jag också smörja mina kinder. Gutt med solskyddsfaktor 70 i ansiktet. Ansiktet ska enligt vad jag läst vara mest känsligt för sol, så det kan knappast skada. Jag slarvar nog lite för mycket med att skydda mig själv mot solen. När man aldrig bränner sig är det lätt att bli lat...

Vernissage

Emma:

Idag har vi varit på vernissage på Alvas förskola. Det var extra roligt för oss eftersom Alva vägrat måla sin takpanna. Pedagogerna hade försökt vid tre olika tillfällen, men Alva ville inte ens hålla i penseln. Alla de andra barnen hade målat så fint och pedagogerna hade satt ihop ett fint collage för varje barn och en beskrivning av hur detta barn gått till väga. Alva, som inte målat sin takpanna fick inte heller något collage. Inte heller fick hennes omålade takpanna pryda väggen tillsammans med de andra barnens MÅLADE takpannor. Gud förbjude!

Det fanns dessutom massor av bilder på barnen från verksamheten. Jag lyckades skönja en halv Alva på ett av fotografierna (gruppfoto), annars lös hon med sin frånvaro där också. Däremot hade alla barnen varsitt handavtryck på ett vimpelspel som de hängt upp, så vi fick i alla fall se en blå Alva-hand.

Alva tycktes dock inte bekommas av frånvaron av sina alster under vernissaget. Hon njöt av att baka sandkakor och åka rutschkana istället. Äta äpple i solskenet. Jag vet att hon tycker om att måla med kritor på vanligt papper här hemma i alla fall, så jag tror inte hon helt saknar konstnärlig ådra. Hon kanske bara får prestationsångest när de gör en så stor grej av det?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sju arbetsdagar kvar

Emma:

Insåg just att jag glömde bort att blogga igår. Alva har ju tjatat så om sin moster Johanna, så igår packade jag ner Alva i cykeln och åkte dit. Alva lekte med Johannas hund, Charlie, fast Alva blev mest arg på Charlie eftersom Charlie försökte ha dragkamp med Alva. Och så fick vi gofika på en solig balkong, vilket aldrig är fel!

På förskolan är pedagogerna helt överväldigade. Alva har börjat våga vara sig själv och springer runt och sjunger och pratar med alla. Typiskt att det ska ta en hel termin innan det hände, alldeles lagom till sommarlovet. Förhoppningsvis tar det väl inte lika lång tid innan det lossnar i höst. Och kanske slipper Alva bli sjuk lika mycket i höst som hon har varit under våren. Det känns som om hon lagom hunnit återställa sig från en sjukdom innan hon får en annan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken härlig dag!

Emma:

En stor sten har fallit från våra sinnen, bilen är nämligen klar för besiktning! Frihet! Fina, fina bilen... Alva och jag stod på franska balkongen och tittade på när pappan bytte blinkerslampa. Mattis klättrade runt i motorn och talade om för husse hur han skulle göra. Ett tag klättrade han även på husses rygg, mest bara för att han tyckte det var trevligt att få lite sällskap utomhus. Alva stod och ryckte i räcket som en apa i en bur och ropade exalterat på sin far. Sen blev det ju lögn att få henne komma till ro och somna. Istället låg hon och sparkade mig och sjöng Lilla snigel. I alla fall akta-dig- delen. Svårt att inte le och uppmuntra henne.

I övrigt käkade Alva mellis på balkongen - hon älskar att äta mellis på balkongen. Min frukost förtärdes med min studiekompanjon Johanna, hennes hund och Peija och Cherry på labbeholmen. Jag lever ett hårt liv som student.

Nu är det bara åtta arbetsdagar kvar, sen tar jag och Alva sommarlov!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Myja

Emma:

Alva tycker att både Peija och Cherry heter Peija. När vi ska gå ut med hundarna höjer hon pekfingret och säger "Peija" eller "stanna" med auktoritär röst. Det gör hon även mot mig om jag är för nära när hon ska gå upp för trappan. "Alva kan" förklarar hon för oss när hon kan själv, som när hon ska ta på sig strumporna. Borsta tänderna är däremot svårt att säga "benne" blir det oftast, men varje gång försöker hon säga hela satsen. Hon är väldigt noga med att man ska ta av sig ytterkläderna när man är inomhus, inte ens en scarf godkännes. Hon är också väldigt noga med att man har knäppt sin jacka. Bada i badkaret tycker hon är jätteroligt, ibland ställer hon sig helt sonika bredvid badkaret och börjar ta av sig kläderna. Eller om man står i köket kan hon komma dragandes med en stol att stå på, för då ska hon baka.

Alva anser att alla vita bilar är mormors, och om man ska gå någonstans eller om det kommer någon tror Alva att det är mormor. Annars är alla insekter myror, i morse ställde hon sig vid balkongdörren, pekade och sa "myja". Mhm svarade jag oengagerat och tittade som flyktigast. Ungen hade rätt, förutom att det var pluralis. Myronvasionen Allan. Blir till att ringa hyresvärden...

Feberfri!

Emma:
Liten har haft feber i helgen, men nu på morgonen var hon feberfri och skickades till förskolan. Det var inte skojigt att lämna, hon grät hysteriskt vid lämningen och vill inte ens gå dit. Förut blev hon överlycklig över att gå till förskolan och numera får mam tvinga på henne kläder under skrik och protest. Hur kommer det sig? Varför tycker hon inte det är skojigt att gå dit längre?
Helgen har ändå varit helt fantastisk. Alva utvecklar sitt prat, igår sa hon "Alva inte ha bajs" när vi skulle byta bajsblöja. Söta liten!

Myggebo

Emma:

Idag var vi och tittade på stugan vi förmodligen ska hyra i sommar. Den är inflyttningsklar och vi ska prova att bo där några dagar innan vi bestämmer oss. Stugan var jättemysig med en tomt med sluttande gräsmattor, brännässlor och smultron. Vi har ett ordentligt sommarprojekt, om vi vill. Annars kan vi ha semester hela sommaren, för det finns inga måsten. Nackdelen är väl alla mygg, men man får väl hitta på lösningar till det. Myggljus, myggmedel, myggnät och myggspray får det bli, sen hoppas vi på en varm och torr sommar. Vi får väl se om det blir olidligt eller inte!

Morgonpromenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Den man älskar...

Emma:

Ibland älskar man henne så mycket att det gör ont, ibland känner man sig bara gränslöst lycklig. Det är inget snack om saken, den dotter vi begåvats med är det vackraste barn som tultar runt på denna jord.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgonmys

Emma:
Ett stående inslag på morgonen är att krypa upp i soffan och titta på Mamma Mu. Alva älskar Mamma Mu, det är nog den enda film som kan förhäxa henne i mer än tio minuter. Förvisso ska väl inte barn titta på TV innan de fyllt två år, men jag tror snarare det handlar om måttlighet. Jag tror inte man får ADHD bara för att man kollar på TV tjugo minuter om dagen. Annats utgör ju TV:n ett väldigt litet inslag i vår tillvaro. Den är mest avstängd. I alla fall om jag får bestämma, Bengt hittar ju alltid någon form av sport som kan stå på i bakgrunden. Fast det är ju knappast något som intresserar Alva.

Idag är det massor som ska hinnas med, träning och städning står på schemat innan det är dags att bränna pengar på stan.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Gjilla

Emma:

Alva visar kalliber som äkta Millerfeltare; naturligtvis kan hon säga grilla. Vi gjorde det ikväll, satte oss på Labbeholmen och grillade hamburgare. Hela vägen dit sa Alva "gjilla, gjilla". Hon vet vad hon vill, det berättade de på förskolan idag. Mest skulle jag vilja säga att hon vet vad hon inte vill. Det finns inget i världen som kan ändra frökens åsikter, man får lägga ner hela sin själ i att hitta alternativ eller försöka avleda henne från det hon har beslutat. Ofta blir det strid och konflikt, i synnerhet när det handlar om att borsta tänderna, gå och lägga sig eller sitta i vagnen. Vi ser fram emot tvåårstrotsen här hemma.

Nåväl, vi har haft världens mysigaste kväll med solsken, god mat och vin. Livskvalitet på hög nivå.

Hungerpinglan

Emma:

En sak har Alva ärvt av sin far: hungern. Varje gång jag hämtar Alva på förskolan får jag höra om hur bra hon äter, ändå är hon hungrig som en varg när hon kommer hem. Hon kan proppa i sig hur mycket som helst till mellis, ändå är hon hungrig två timmar senare när det är middag. Hon kan äta, lillfröken, inte bara ofta, utan i massiva mängder dessutom. Precis som sin far. Ändå är hon en lite ärta som knappt lyckas följa sina kurvor enligt BVC:s mått. Men vad gör man om ungen äter och äter men inte går upp i vikt?

Själv blir jag tjock av att bara titta på när någon äter. Men jag är inte bitter.

Alva och grabbarna

Emma:
Idag gick Alva hem till mormor och morfar efter förskolan, eftersom både Bengt och jag gick till fem. Mormor kom och räddade Alva från påträngande grabbar på förskolan; "inte krama Alva" förklarade hon för O när han försökte krama henne. Tre-ordsmeningar minsann. Det är helt rätt, man måste vara övertydlig mot grabbar för att de ska förstå, om man så måste tvingas lära sig att prata för att kunna avfärda dem. Förvisso har vi hört ett par flerordsmeningar här hemma också, så det är ju på gång ordentligt med pratet.

Alva satte betyget "vill inte gå hem" på sin eftermiddag med mormor och morfar. Hon ville inte gå ur bilen när de lämnade henne, hon ville inte gå in, hon ville inte komma till mammas famn och ville INTE ta av sig ytterkläderna. Hon tog på sig mössan igen när jag tagit av henne den. Man behöver knappast ha dåligt samvete när man kan lösa långa dagar med hjälp av mormor och morfar!

En sann småbarnsförälder

Emma:

En sann småbarnsförälder står och hänger i gethagen på Skälby klockan nio. Då har man redan varit vaken i två timmar. En sann småbarnförälder springer runt på en 4H-gård klockan nio på en söndagsförmiddag och härmar olika djurläten, allt för att roa ungen. En sann småbarnsförälder är sur för att de inte hinner öppna på MediaMarkt (klockan elva!) innan ungen måste hem och sova. En sann småbarnförälder förtär frukost på Ikea på en nästan tom restaurang. Fast det fanns naturligtvis några andra småbarnsföräldrar där, så helt ensamma var vi ju inte. Det är fantastiskt billigt att käka frulle på Ikea. Alva fick lunch i form av köttbullar och stekt potatis från frukostbuffén, eftersom de inte börjar servera mat på Ikea förrän 11:00. Vad är det för samhälle vi lever i egentligen, som är anpassat efter sjusovare?

Det är fint väder i dag, så vi som har vårdamp hoppas på en mysig eftermiddag med korvgrillning och lek. Andra, som är tillsammans med människor med vårdamp hoppas på att molnen ska hopa sig, så man kan sitta inne i eftermiddag och kolla på fotboll.

Vattenväder

Emma:

Vårdamp dämpas avsevärt av regn. Idag har vi bara tvättat och tagit det lugnt här hemma. Vi var ute i ösregnet en vända, Alva testade hur pass vattenresistenta hennes kläder var. De stickade tumvantarna klarade endast en tiondels sekund i en vattenpöl innan de var dyngsura. Gympaskorna (stövlarna är ju kvar på förskolan) klarade någon minut i en decimeterdjup vattenpöl. Regnkläderna verkade dock motstå det mesta, men vad hjälper det när händer och fötter är blöta och kalla? Det var jättekul ändå, tyckte Alva. Vi får hoppas att morgondagen bjuder på bättre väder, vi behöver ge oss ut i butikerna för att se om vi kan hitta något bra skydd till plattan. Kanske mellanlanda lite på Skälby och titta på djuren?

Snackis

Emma:

På BVC frågade sköterskan om Alva pratar. Javisst, sa jag, hur mycket som helst. Sköterskan ville att jag skulle vara lite mer specifik och frågade om Alva kunde mer än tio ord. Javisst, sa jag, hon kan hur många ord som helst! Det är ju inga två-ordsmeningar än, men häromdagen sa hon faktiskt "a vill ha". Men ibland lär hon sig nya ord och glömmer det sen, och två-ordsmeningen kan ha varit en slump. Annars har Alva ett brett ordförråd, eftersom sköterskan på BVC verkade så skeptisk när hon inte fick någon exakt siffra på Alvas ordkunskap satte jag mig ned och räknade. Jag räknade till 44 ord som hon använder kontinuerligt, och jag har kommit på en del ord till efter det som inte är inräknade. Jag vet inte om det är konstigt med föräldrar som inte har exakt koll på hur många ord deras barn kan, eller om det bara är ovanligt att ett barn i Alvas ålder kan så många ord att man tappat räkningen. Ingen aning, på Alvas förskola tycker jag att de andra barnen pratar minst lika bra, om inte bättre, än Alva. Om man nu behöver jämföra.