Alva står.
Alva klättrar.
Alva faller...
Pappan dör lite inombords.
Det är svårt att inte reagera, skrika och springa dit på en gång. Självklart är jag där, plockar upp och tröstar. Jag försöker att inte överreagera, men i mina ögon så är varje fall en hjärnskakning. Minst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar