Ännu en dag på kola

Emma:
Jag skulle kunna skriva varenda dag om hur bra det går att lämna Alva på förskolan. Mest för att det är så fascinerande hur det över ett sommarlov var som att vända på en hand. Det är så fantastiskt att se henne tulta in till sina kompisar och vända sig om för att ge mig en prinsessvinkning som avsked. Lite olycklig över att mamma ska gå men samtidigt glad över att få spendera några timmar på förskolan. Idag kom Olle och försökte ge Alva en välkomstkram, men hon avvisade honom besvärat. Hon är så poppis lilla damen. Det skulle ur ett psykologiskt perspektiv vara intressant att ta reda på varför just Alva är så omtyckt av resten av gruppen. Synd att man inte kan få något vettigt svar av ett gäng två-åringar...

En annan sak som är väldigt roligt är att Alva numera även kan berätta vad hon gjort under dagen. Idag berättade hon för sin pappa att "Tuva putta". Exakt vad detta betyder vet vi inte, det framgår inte vem som eventuellt har puttat eller vilka omständigheter. För mig berättade hon att hon fått sylt till lunch (inte konstigt att det stod att hon ätit bra). I morse innan vi gick till förskolan var Alva väldigt noga med att rätt personer skulle följa med till förskolan. "Inte peija kola" klargjorde hon när Peija sprang till dörren och trodde att hon skulle få gå ut. "Inte nalle kola" klargjorde hon även när jag sa åt henne att hon fick lämna nallen hemma. "Mamma kola" innebar dock att modern fick tillstånd att hänga med. Det är viktigt att det blir rätt när man går till förskolan.

Vård av barn?

Emma:

Alva fick vara hemma idag för säkerhets skull, man vill ju inte skicka iväg en sjuk unge för tidigt till förskolan. Alva svarade med att vara vildare än någonsin. Så fort moderns energi började tryta satte illbattingen igång att göra bus och otyg. Sånt som lilla Alva mycket väl vet att hon inte får göra. Om jag tog en paus från löpningen runt lägenhet hörde man genast hur fröken drog igång spisen ute i köket. Orkade jag inte stå på den fyrtio grader varma balkongen när Alva tyckte det satte hon genast igång att vandalisera blomkrukorna som står därute. Eller så kastade hon i diverse föremål i hundarnas vattenskål. Eller tömde ut mitt vattenglas över hela soffbordet. Eller så gjorde hon helt enkelt något annat som hon vet att hon inte får göra. Det har med andra ord varit fullt ös här hemma. Tur att ungen sover en och en halv timme mitt på dagen, så att stackars mamman kan få lite andrum. Tur också att jag hade en så pass bra dag att jag någorlunda orkade med en unge som gick i hundrafyrtio.

Imorgon blir det förskola minsann!

V. 17 +2

Emma:
Alva är fortfarande förkyld. Hon är feberfri på förmiddagarna men blir lite småfebrig på eftermiddagen. Näsan är helt tjock på henne och nässprayet hjälper föga. Ändå är hon fortfarande vid gott mod, leker och busar och är så där sprudlande underbar som bara min lilla Alva kan vara. Dessvärre vaknar hon nästan en gång i timmen på kvällen tack vare hosta och snor, så det blir mycket spring.

Idag är vi i v. 17 +2. Tiden går fantastiskt fort och det är tur att det finns gravid-appar till telefonen, annars hade varken Bengt eller jag kommit ihåg hur långt graviditeten gått. Bara att gå in på appen och kika. Snart är det dags för rutinultraljud och sen kör det igång med lite tätare barnmorskebesök. Jag har känt bebisen sparka lite, den brukar protestera lite när jag sätter mig framåtlutad. Det är trevligt att få känna lite positivt i en graviditet också, inte bara illamående och foglossning. Det blir mer verkligt på något sätt. Illamåendet går upp och ner, jag måste fortfarande äta ofta för att hålla det i schack, men över lag känns det som om tillfriskningskurvan är uppåtgående.

Så var det förkylt igen

Emma:

Stackars liten är varm som glödande kol i kväll. Hon började med att nysa lite igår, idag har näsan runnit och på eftermiddagen kom febern. Jag tror jag lider med henne mer än vad hon själv verkar lida av det. Hon har faktiskt varit vid gott mod hela dagen, även om tålamodet tryter lite tidigare och mer ofta än vanligtvis. Vi kan ju bara hoppas att det är snabbt övergående och att hon snart mår bättre, att det inte är något elakt höstblåsevirus som ligger bakom eller att det utvecklas någon öroninflammation eller andra otäckheter av det. Det är bara början på höstterminen, och känner jag förskolebacillerna rätt är inte detta den enda förkylning som Alva kommer drabbas av under hösten. Våren bjöd ju på nästan fyra veckors vabb totalt.

Stackars liten.

Fredag!!

Emma:

Finfredag idag. Jag har lagt ner hela min själ i att göra det lite extra fint här hemma eftersom Bengt hade sovmorgon och hann både dammsuga och skura innan han gick till jobbet. Det känns genast lite fräschare här hemma. Jag fick tillochmed upp lite fina gardiner i köket, vilket genast gav ett mer gemytligt intryck. Vi har köpt lite växter också som ska pigga upp lite i köket.

Ikväll ska vi ha fredagsmys med grönsaksdipp och film, nu när liten somnat!

Alva kooola!

Emma:
Bloggen haltar lite fortfarande, men det ska det nog bli ändring på. Såsmåningom.
Idag och igår har Alvaliten varit på förskolan. Fröken som hatar att ta på sig kläderna går numera och hämtar kläderna själv och försöker ta på sig dem. I morse gick hon även och hämtade skorna och när de var på tog hon dockan under armen och sa "Alva och docka kooola". Det var dock en halvtimma kvar innan vi skulle vara där, så jag gick loss på hennes tovor i bakhuvudet istället. Naturligtvis blev det skrik och bråk. Tovorna var värre än någonsin den här morgonen, och jag hade inte en chans att reda ut dem. Jag hade till och med babyolja i håret, ändå var det kris och katastrof. Vet inte riktigt vad jag ska göra med eländet. Får prova med balsam vid nästa bad. När stackars Alva skrikit "inte mamma hål" tolvtusen gånger gav jag upp och satte henne i vagnen. Vi fick bli lite tidiga till förskolan.

När vi kom dit blev Alva lite mammig och ville komma upp, men jag lockade med henne in på förskolan utan att lyfta upp henne. Tuva, Alvas kompis, blev överlycklig när vi kom, Alva log och Tuva gav henne en stor kram. När jag sa till henne att jag skulle gå vände hon sig mot mig och vinkade. Det känns så stort med tanke på att vi i våras var tvungna att lämna över henne i en pedagogs famn, och då hade hon alltid världens största underläpp och ville inte ens se på när man gick. Det känns så bra att Alva trivs så bra på förskolan!

Kortlöst

Emma:

Vi har blivit hemskt dåliga på att ta kort. Idag har vi tillbringat hela dagen på stranden på Öland, och vi har inte ett enda kort därifrån. Lite beror det väl på att Alva sällan gör något i mer än två sekunder i taget, och att hon tillbringar större delen av vaken tid på stranden i vattnet. "alva bala!" säger hon med förtjusning och stänker vatten. Nu låter det som att Alva faktiskt gör något i mer än två sekunder ändå, men när hon är i vattnet står hon sällan stilla i mer än två sekunder. Hon är verkligen överallt samtidigt.

Igår fick mormor och morfar öva på att barnvakta två barn medan föräldrarna gick ut och åt på varsin restaurang. Bengt och jag firade nämligen vår förlovningsdag igår. Två år som förlovade och snart fyra år tillsammans. Helt obegripligt vad tiden går fort fram... Snart är man pensionär innan man vet ordet av om det ska gå i den här takten.

Det är finfredag!

Emma:

Det bästa med att semestern tar slut är att man får tillbaka den där fantastiska helgen som under sommaren suddats ut och blivit en helt vanlig dag. Det är faktiskt inte helt fel med vardagsliv och rutiner (sa hon som har två veckor kvar). Nåväl, helgen inleds av den fantastiska finfredagen, och dagen till ära städas lägenheten och jag och Alva tar på oss lite finare kläder. Ikväll ska vi på födelsedagsmiddag, och det är inte helt fel göromål en fredagskväll.

Jag ogillar dock starkt värmen idag. Den är helt oduglig. Jag fixar den inte för fem öre. Igår när jag var ute och rörde mig i värmen spydde jag med en gång när jag kom hem. Tur att jag inte behöver stå ut så länge till innan kylan är här... Och innan vi vet ordet av är sommaren här igen och då tänker jag minsann inte vara gravid!

Medan hon sover...

Emma:

Nu sover fina Alva sin middagslur och jag passar på blogga lite. Bengt är på Öland och roar sig med jobbet och jag försöker hålla ställningarna här hemma. Eftersom jag har en bra dag tycker jag det går ganska bra, har vi tur kanske jag rentav orkar hitta på något med dottern i eftermiddag. Ta en liten cykeltur kanske? Baka en äppelpaj?

Igår var vi på stan, jag köpte lite kläder åt illbattingen som flög runt inne på lindex och hittade fina fjärilar att ha i håret, badskum och ett par trosor som hon sprang runt med mellan klädställningarna. Hjärtat hinner stanna ett par gånger när man är och shoppar med henne eftersom hon lyckas försvinna hela tiden.

Det blev lite kläder i alla fall som hon kan ha i höst, det går ju åt lite kläder när fröken är på förskolan. Vi var där och hälsade på en sväng igår, åt frukt och sjöng lite sånger. Det kommer nog funka bra att lämna Alva igen...

Vecka 15 +4

Emma:

Det känns bra att ha väckt bloggen igen efter ett långt sommaruppehåll. Jag är återigen i form att blogga, efter att ha legat i en hög på badrumsgolvet i åtta veckor. Vid senaste sjukhusvistelsen fick jag prova en ny medecin som bidragit till att jag nästan kan fungera normalt igen. Det händer att jag kräks, och illamåendet sitter i mest hela tiden, men det är mycket roligare att leva nu än för tre veckor sedan. Tyvärr tvingas jag äta hela tiden för att hålla illamåendet i schack och i kombination med att jag inte irkar röra på mig så mycket går jag även denna graviditet upp väldigt mycket i vikt. Surt, men det är väl bara att försöka acceptera det. Jag har kommit igång med att röra på mig lite mer nu när jag känner mig piggare, förhoppningsvis gör det susen...

Alva liten ligger och sover, hon kräver en hel del som det är nu och ger mig konstant dåligt samvete för att jag inte riktigt hänger med. Snart ska hon i alla fall få träffa sina kompisar på förskolan, hon har nog längtat efter dem tror jag.

En till har blivit till !!!

Bengt:

Så var vi tillbaks igen efter ett skönt sommarlov.

Ett sommarlov kan vara på många olika sätt. Det kan vara avslappnande, rogivande, hektiskt, varmt, kallt, soligt, regnigt… ja, ja. Ni fattar grejen…

Mitt sommarlov går inte beskriva. Det har varit allt och lite till. Jag tänkte lite på det igår. 

Mitt sommarlov har varit helt fantastiskt. Visst har det varit lite kaotiskt stundtals, men överlag fantastiskt.

Det blev inte alls så som vi hade planerat vårt första sommarlov tillsammans. Jag har jobbat varje sommar sedan jag var 17år om jag minns rätt, men denna sommar skulle vi båda vara lediga och bara göra roliga saker tillsammans.

Men så blev det inte…

Vår blogg lever nu upp till sitt namn igen. En till har blivit till, och frodas just nu i Emmas mage. Vi är gravida. Hur nu jag kan vara gravid? Men man säger visst så…

Emma åkte på hyperemesisen igen. Ni vet den där kräksjukan som gör att hon kräks typ en gång i halvtimmen/timmen. De senaste typ 3veckorna har dock varit lite bättre, men jag vill inte jinxa det hela.

Så hur kan då sommaren ha varit så fantastisk? Jo, jag och Alva har kommit mycket närmare varandra. Vi har spenderat mycket tid tillsammans och det känns helt underbart. Ändock kan jag inte sluta känna som att jag spenderat för lite tid tillsammans med henne. Och nu har jag börjat jobba igen, och Alva ska snart tillbaka till dagis (läs förskola).

Jag kan inte skriva allting vi gjort i sommar, så jag bjuder på lite bilder istället…

Busat i timmar med kattungarna

Ringer till mormor...

Varit på bröllop i Stockholm...

... och ridit på hästen i Finland.

På husspaning...

Efter att ha hoppat på alla stenarna så behöver även Alva ta en paus.

Mor och dotter på färjan till Öland.

Dags för fotbollsmatch. Observera att dottern har Zlatans uppvärmningströja på sig. (Tack Tuge!)

Ätit Yoggi med hela kroppen...

Byggt med klossar... Vilket geni!!!

Och somnat i soffan...