Hoppfull!

Emma:

Det är inte alltid så lätt att sitta och ta det lugnt när allt julpyssel och julpynt lockar. Det slutade i förvärkar idag igen, nu har det förvisso lugnat sig och det enda som händer i magen för tillfället är att bebis hickar. Det gör han varenda kväll när jag gått och lagt mig.

Min förkylning har satt sig på luftrören. Jag är trött och hoppas innerligt att jag ska orka med morgondagen. De kommer nämligen från universitetet och tittar på en av mina lektioner imorgon! Och det är inte vem som helst som kommer, utan det är min gamla svensklärare från Stagneliusskolan som kommer närvara. Spännande!

I övrigt håller jag tummarna för att få hjälp av min VFU-handledare så att jag kan få släppa VFU:n lite. Det börjar bli lite väl tufft för mig med långa dagar och en trotsig unge som väntar på mig där hemma. Kanske kan vi hitta en lösning!?

Älskar dig!

Emma:

Idag fick Bengt vabba, trots att jag också var hemma. Jag hade inte klarat av energiknippet Alva idag eftersom jag självklart åkte på Alvas förkylning. Jag sov hela förmiddagen medan Bengt och Alva röjt loss här hemma. Alva var pigg som ett helt dagis... Imorgon får hon gå till förskolan och jag ska sitta hemma och kurera mig så gott det går. Ser inget slut på min trötthet och börjar befara att det kommer hålla i sig resterande två månader av graviditeten.

Det är skönt att Alva mår bättre i alla fall. Det gör alltid ont i hjärtat när hon är sjuk.

Igår hade jag förvärkar hela kvällen. Gjorde ont. Förmodligen berodde de på att jag tvingats bära runt för mycket på Alva under dagen. Hon blir så när hon blir sjuk, vill bli buren, vaggas och få närhet.

Ikväll kröp hon upp hos mig i sängen och sa "älskar dig". Då gjorde det lite ont i hjärtat igen...

VAB-måndag

Emma:

Vad kan möjligen bli roligare än en unge i trotsåldern? Jo, en sjuk unge i trotsåldern!! Allt är fel. Det är fel förälder hemma och vabbar (just nu sitter hon och ropar efter pappan), det är fel mat och dryck som erbjuds, eller så erbjuds det i fel behållare - typ i glas istället för flaska, det är fel program på tv eller så är det fel avsnitt. Det finns inte heller utrymme för förslag, ju fler förslag hon får, desto mer fel är det. Dessutom ska hon bäras eller så ska saker hämtas, vilket inte är helt lätt i mitt tillstånd. Det är nästan jobbigare att vabba än att jobba...

I övrigt vill inte tröttheten ge med sig riktigt. Jag hade ju bra järnvärde sist hos barnmorskan, så jag vet inte vad det kan bero på riktigt. Lillebror verkar må bra i alla fall där han bökar runt i magen. Jag känner honom på alla håll och kanter i magen, så än har han inte lagt sig tillrätta. Vore ju skönt om han kunde fixera sig rättvänd tidigt, så man slapp oron för ännu ett kejsarsnitt. Väntar på att de ska höra av sig från förlossningsgruppen Amanda, så jag får komma in och prata om min rädsla för spinalbedövningen. Blir det vanlig förlossning behöver jag inte bekymra mig, men det finns det inga garantier för...

29 +6

Emma:

Idag var det en trött mor som tog en tidig kväll med en god bok istället för att sitta uppe och vänta på att klockan skulle slå legitim läggdags. Det är skönt att bryta lite mot det gamla vanliga och vara lite tråkig för en gångs skull. Det ÄR jobbigt med VFU, och jag kan garantera att den blir bra mycket jobbigare när man är gravid. Men jag är glad att både illamående och foglossning än så länge hållt sig i schack, det är bara tröttheten som gör sig påmind.

Liten Alva har blivit förkyld, igen. Än så länge är det bara snorig näsa och lite hosta, men man vet ju aldrig var det slutar. Så länge hon är pigg och glad och feberfri får hon gå till förskolan. Det blir lite senare dagar nu när jag gör VFU, men Alva verkar vara nöjd ändå. Hon har ju sina kompisar där, favoriten Anton, Meja, Olle och Tuva.

Annars går livet sin gilla gång. Snart är julen här, i helgen ska vi baka lussebullar och pepparkakor. Sen måste vi putsa resterande fönster så vi kan sätta upp adventstjärnorna till advent. För till skillnad från vissa andra tar vi ner dem varje år i god tid. Jag begriper inte hur människan som bor några hus bort klarar av att låta adventsstjärnan hänga ett helt år! Hur står man ut med sig själv??




- Posted using BlogPress from my iPhone

Tiden den går...

Emma:

Denna vecka har Alva varit på strålande humör. Hon har dock börjat drömma mycket på nätterna. Tror det beror på att hon har börjat bli mer medveten om vad som händer omkring henne. På kvällarna när hon ska sova ligger hon och går igenom vad som hänt under dagen. Igår låg hon och pratade om att hon inte ville ha skinka, utan en "ostabit" på mackan. Sen pratade hon om att Olle inte fick pussa och att hon varit hemma hos mormor och moscha (morfar). Och så sjunger hon lite sånger som hon sjungit under dagen.

Det är lite roligare när hon är glad än förra veckan då man gått hela dagen och längtat efter att få hämta henne på förskolan, och får hem en sur, grinig och trotsig unge. Då vill man bara gå tillbaks till förskolan och lämna in henne på förvaring ett par timmar till.

Nu har jag bara fem veckor kvar på VFU:n. Jag trivs förvisso jättebra, men jag är jättetrött, halvdöd, varje dag när jag kommer hem. Eftersom jag börjar 7.45 varje morgon måste jag gå hemifrån vid sju. Det känns när man är gravid, kan jag lova!

Magen i v. 28+4

Emma:

Första bilden är från idag, och den andra är från 29 +3 med Alva. Magen var mycket högre när jag väntade Alva, ser ni?






- Posted using BlogPress from my iPhone

Lovar bättring!

Emma:

Jag ska bli bättre på att blogga, jag tycker det är så roligt att gå tillbaka i tiden och läsa om vad man gjort och vad som hänt. Jag vet också att det finns ett helt gäng därute som går in på bloggen dagligen bara för att kolla om vi skrivit något nytt. Därutöver är jag jätteledsen att det bara finns fyra magbilder från när jag väntade Alva, så det ska jag bli bättre på. Jag har bestämt mig för att inte skämmas över att jag även denna graviditet gått upp mycket i vikt. Det är inget jag kan rå för, eftersom jag har tvingats att småäta för att hålla illamåendet i schack. Nu när jag mår bättre blir det inget småätande, så jag har knappt gått upp något alls de senaste två månaderna. Jag ska vara stolt över det, istället. Än så länge är det +22 kg, och förhoppningsvis behöver det inte bli mer än så.

I övrigt känner jag mig pigg och relativt smidig. Det fungerar än så länge bra att stå upp så pass mycket som jag behöver på VFU:n och jag håller tummarna för att kroppen ska orka lika bra i fem veckor till. Sen är det tillbaka till universitetet och nästa VFU-period är inte förrän nästa höst och då blott fem veckor.

Vi börjar få bukt på den värsta trotsen från Alvas sida. Lösningen på problemet var tydliga rutiner och en enad, konsekvent föräldrafront. Allt fungerar mycket bättre nu, vi får till och med borsta håret på henne. Snart har vi lyckats reda ut alla tovor i bakhuvudet. Det är ganska tunt och långt håret i nacken, så det skulle nog inte skada att klippa ner det lite. Uppe på huvudet är det fortfarande ganska kalt. Såg gamla kort på mig själv i hennes ålder, vi har nästan samma frisyr! Stackars unge, som fick ärva mitt tunna, känsliga hår...

28 +3

Emma:

Ännu ett barnmorskebesök avklarat. SF-måttet följde sin kurva, jag hade lyckats få upp järnvärdet och lillebrors hjärta slog så fint. Till en början slog det lite väl snabbt, bebis var stressad av allt klämmande och han gillar inte när jag ligger på rygg. Det var först när jag lade mig lite på sidan som hjärtljuden gick ner.

SF-mått: 28
Järnvärde: 119
Hjärtljud: 140<
Blodtryck: 115/50

I övrigt mår jag bra. Jag har försökt sluta med ondansetronet, de starka medicinerna jag äter. Första veckan gick jag ned från två tabletter till en, för att sedan sluta med det helt och hållet. Igår var första dagen utan medicin, men efter att varit uppe och spytt två gånger under natten gav jag upp och tog en tablett. Jag får försöka igen om ett par veckor. Hur som helst är jag jätteglad att jag lyckats reducera medicinintaget med 50%. Förra graviditeten blev jag ju inlagd när jag slutade med medicinerna vid tredje trimestern. Jag är så glad att jag mår så bra den här graviditeten!


- Posted using BlogPress from my iPhone

När katten är borta...

...sitter råttan på bordet och äter upp fetaosten i salladen.

Vecka 27 +3

Emma:

Nu börjar lillebror få det trångt därinne. Han har inte alls samma kraft i sparkarna (skööööönt) och verkar mest snurra runt och göra volter. Ibland lyckas han väl dock få in ett par välriktade sparkar, och då gör det ont som attan... Jag har påbörjat nedtrappning av medicinerna, är inne på dag 3 av 14, vilket innebär att jag tar en ondansetron mindre varje dag. Ondansetronet är det som riskerar att skada fostret (de vet inte riktigt eftersom det inte finns så mycket forskning på det). Nedtrappningen går än så länge bättre än väntat, peppar, peppar, och förhoppningsvis kan jag slippa medicinerna snart. I övrigt har jag bara lindriga foglossningar och en olindrig gravidtäppa. Det är nässpray som gäller 24/7. Inget att klaga på, med andra ord.

Alva, vår lilla två-åring, kör en vända trots. Inte oväntat kanske, och den är inte helt okontrollerad. Ibland blir hon så ledsen och upprörd att mammahjärtat håller på att gå sönder. Häromkvällen när hon inte ville gå och lägga sig satt hon på armstödet på soffan och puttade trotsigt på två stora ljusstakar som står där. Hon snyftade högljutt efter att blivit tvingad att byta blöja, ta på sig pyjamas och borsta tänderna. Jag försökte prata med henne, lugnt och sansat, bara för att hon skulle förstå att vi brydde oss om henne och lyssnade på henne. "Alva ledsen!" svarade hon argt och uttrycksfullt på mitt lirkande, som om hon vädjade till att mamma och pappa skulle begripa hur jobbigt hon upplevde det. Annars är Alva väldigt glad och positiv. Den mesta av trotsen ligger runt på- och avklädning av både ytter- och innekläder. Ibland vägrar hon komma till matbordet och äta när vi ropar, men hittills har hon alltid kommit och ätit så småningom. Jag tycker det är viktigt att det inte blir för mycket bråk runt maten, att hon inte ska uppleva att matvägran är ett sätt att göra mamma och pappa upprörda. 

Nu kör min VFU igång igen, och jag har tenta på lördag, så ännu en tuff vecka väntar. Sen kommer det lugna ner sig lite, när jag inte har så mycket att stressa över. Det kommer finnas gott om tid till planering av lektioner, och det ska bli riktigt roligt att få köra igång på allvar med undervisning, om så bara för sex veckor...