Födelsedag

Jag!

Emma:

Alva börjar få en uppfattning om sig själv som första-person och kan numer benämna sig själv som "jag" och andra som "du". Jag är ju väldigt intresserad av barns språkutveckling och följer Alvas prat med stor nyfikenhet. Det är helt fantastiskt att det går så fort och att orden bara bubblar ur henne. Hon börjar bli en god samtalspartner, fröken.

Något annat som imponerar mig är hennes sympatiska och sociala förmåga. Hon tar aldrig bara för sig av något utan frågar alltid innan om hon får ta. I morse när jag satt och gnuggade ögonen frågade hon mig om jag var trött. Jag svarade att jag inte var det, och frågade om hon var trött. "Alva glad!" svarade hon. Hon svarade likadant i tisdags när hon hade jättemycket feber, då frågade jag henne hur hon mådde. Kanske inte ett korrekt motsatspar trött-glad eller dåligt-glad, men hon försöker i alla fall beskriva det hon känner. Hur fantastiskt är inte det!? Tänk att på två år gå från att vara i stort sett ett kolli till att samspela med omgivningen... Är inte naturen förunderlig!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Från vrak i soffan till nötkärna

Emma:

Igår fick Alva fyrtio graders feber. Hon låg i soffan och orkade knappt röra på sig på hela dagen. Vi stoppade i henne några alvedon vilket gav henne någon timme där hon kunde äta och dricka lite. Idag är hon frisk som en nötkärna, om än lite tagen efter gårdagens febersvit. Märkligt att det går så fort! Om än lite skönt, för jag har aldrig sett henne så medtagen och ynklig som igår. Förut när hon haft feber har hon kunnat leka och busa nästan helt obehindrat.

Men idag var hon som sagt mycket piggare. Vi har varit osams om precis allting, Alva och jag. Vi blev osams när hon skulle klä på sig kläder, byta blöja, tvätta öronen, tvätta munnen, borsta tänderna, borsta håret och när hon skulle sova. Hon tyckte hon skulle få sova som igår, i soffan, medan jag tyckte att hon skulle sova i sängen. När hon vaknade en timme senare var hon fortfarande arg på mig.

Även lillebror och jag är lite oense. Han verkar tycka något om det mesta, som höga ljud, hur jag ligger, hur jag sitter, hur länge jag sitter, vad jag dricker osv. Inatt när jag vaknade efter en otäck dröm där vattnet gick i vecka tjugofem och vi riskerade att få en för tidigt född bebis var jag lite orolig för hur han mådde därinne i magen. Ibland har man ju lite svårt att skilja på dröm och verklighet, så för att kolla att lillebror mådde okej lade jag mig på rygg en stund. Det brukar han inte gilla, men eftersom det börjar bli fantastiskt obekvämt att ligga på rygg lyckades jag inte ligga kvar så länge och lade mig på sidan med lite tyngd på magen. Då vaknade han och började sparka som en illbatting tills jag flyttade lite på mig. Så där kunde jag aldrig göra med Alva, eftersom jag knappt kände hennes sparkar. Det är alldeles fantastiskt att få så mycket bekräftelse på liv därinne i magen.

Nu är det bara tre och en halv månad kvar tills vi får träffa lillebror!!

v. 24 +3

Emma:

Det kan väl vara lite roligt, för egen del, att jämföra SF-mått och dylikt med förra graviditeten. Vi har ju varit hos barnmorskan idag och lyssnat på lillebrors hjärta. Det slog fint, och lillebror hade cirkus därinne i magen. Han sparkade åt alla håll och kanter och lyckades sparka till dopplern flera gånger när barnmorskan skulle lyssna på hjärtat. Jag tror faktiskt han siktade på den.

V.25, Lillebror (Alva inom parentes)
SF: 24 (24)
Järnvärde: 118 (122)
Hjärtljud: 145 < (160<) 

I övrigt mår jag bra. Jag äter mediciner fortfarande mot illamåendet, fastän läkaren jag träffade sist tyckte jag skulle trappa ned. Men det går inte. Utan mediciner kräks jag fortfarande. Jag går dock upp i vikt så det förslår fortfarande, fastän jag äter mindre och rör mig mer nu för tiden. Fast viktökningskurvan har planat ut lite, så jag får nöja mig med det... Järnvärdet är lågt, men inte alarmerande, så nu blir det blutsaft (woohooo). Förhoppningsvis kan jag klara mig utan järntabletter i alla fall, det är huvudsaken tycker jag.

Alva mår bra. Hon trivs bättre och bättre på förskolan och tycker det är jätteroligt att gå dit på morgonen. Det är skönt! Mest utvecklas hennes tal just nu, hon har börjat säga "jag" om sig själv och hon får till avancerade fyraordsmeningar. Just  nu verkar hon fundera mycket över vad det betyder att man jobbar, och varje morgon går hon noga igenom "pappa jobba, mamma jobba, Alva skola". Ibland låtsas hon att hon ska gå och jobba, hänger en väska på axeln och går runt och säger hejdå till allt och alla här hemma. I lördags, när det var gymnasiemässa, tog jag med henne till CIS för att hon skulle få se hur det såg ut på pappas jobb. Sen gick vi ner till Nilssons och tittade hur det såg ut på Johannas jobb. Det var mest bara roligt, tyckte Alva.

Alva åka Stocke Willam

Emma:

Igår strax innan läggdags fick jag syn på Alva ute i hallen. "Alva skorna", sa hon. "Va? Ska du gå ut? Var ska du då?" frågade jag. "Alva åka Stocke Willam" fick jag till svar, vilket fritt översatt betyder att Alva ska åka till William i Stockholm. Det ska vi också, fast Alva har inte riktigt förstått vad i morgon innebär, utan så fort man pratar om att man ska göra något ska det ske med en gång.

Men snart bär det iväg. Nästan hela familjen Stimmerfelt till Tjockhult. Jisses.... Vad har vi gett oss in på?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inskrivning...

Bengt:

För lite mer än 11 år sedan började jag plugga här i Kalmar, men jag blev aldrig riktigt klar. Nu är det dags att ta mig i kragen och bli klar. Det kommer bli tufft då jag har ett heltidsjobb och ska försöka plugga med. Men det går nog bra.

Idag har jag och lillan hunnit med lite bus. Här kommer lite bilder på det.


Gung...


...gung...


...gung





När hon är mätt blir det bus


Hon vet att hon inte får


Blir sur när man säger till




- Posted using BlogPress from
my iPhone5