lördag 13 augusti 2011

Om när man vaknar utvilad klockan sju en lördagmorgon



Emma:

Jodå, så att vi lånade den där boken Somna utan gråt för att få ordning på Alvas sömn. I huvudsak har problemet varit att Alva inte somnar för natten förrän vi går och lägger oss allihopa på kvällen vid elva-tiden. Hon har bara sovit någon timma vid sex-tiden på kvällen och sen har det varit en utmaning att få henne sova, trots att hon varit jättetrött och jättegnällig.

Enligt boken berodde vår situation på att Alva inte begrep att hon skulle sova för natten där vid sex-tiden, utan att hon trodde att det var en helt vanlig sova-på-dagen-slummer. Så igår körde vi igång med ordentliga kvällsrutiner, mat, tvätta sig, byta blöja, ta på pyjamas borsta tänderna, mysa i sängen med en bok - allt till lite mysig avslappnande musik. Alva fick inte lämna sovrummet på hela kvällen, vi höll sovrummet mörkt med dämpad belysning. Och Alva sov. Och sov. Hon behövde tröstas några gånger på kvällen, men det var inte så att hon vaknade. Vid elva-tiden började Bengt och jag bli oroliga för att hon skulle missa gröten som hon brukar äta på kvällen och vakna vid tre på natten och vilja äta. Eller att hon skulle äta gröt och sen inte somna om. Men det ordnade sig, Alva vaknade när vi gick och lade oss, åt lite gröt och somnade om tjugo minuter senare.

Och aldrig har hon sovit så bra på natten som inatt. Hon vaknade inte en enda gång, utan bara gnydde och grät lite i sömnen under natten. Jag behövde bara dra henne intill mig så lugnade hon sig och sov vidare. Inget behöva gå upp och trösta, gunga eller vagga. Så när klockan blev sju i morse vaknade jag av mig själv. Utvilad. Och en stund senare vaknade även Alva och Bengt. Samtliga alldeles lyriska över den fantastiska natten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar