En fantastisk helg senare...

Emma:

Alva är blå och gul. Inte bara svensk alltså, utan ansiktet är i olika toner gult och blått. Hon har blivit helt blåslagen, alldeles på egen hand, under flera olika tillfällen. En bula här, en bula där och en allmän käftsmäll mot soffbordet som hon välte rakt in i under lördagskvällen. Det blir mycket trillande när man är trött och har passerat läggningsdags med timmar.

Alva har sprungit efter kusin William den äldre (hon har två Williamkusiner) runt runt här hemma hela helgen. William är hennes stora idol. Det är alldeles fantastiskt att se hur roligt Alva tyckte det är med sina kusiner, och nu kommande helg ska hon få träffa allihop på pappans sida igen. Dessvärre innebär detta att vi ska åka 100 mil tur och retur, vilket Alva troligtvis inte kommer tycka är alltför roligt. Vi tänkte åka på torsdagskvällen för att i alla fall tima in det med Alvas kvällsömn. Hem blir det svårare. Har vi otur så blir det skrikfest den här gången också. Jag ska dock försöka vara mer förberedd och se till att ha en fulladdad telefon när vi sätter oss i bilen, så man kan köra Youtube för henne i alla fall.

Finfredagsmys!

Visst kan man se Bengt i Alva också!?

Emma:

Äntligen fredag!!

Det var fullt ös igår, ända till klockan nio. Det var ingen av ungarna som ville bekänna sin trötthet, men det blev väldigt gnälligt mot slutet, Alva grät så fort hon trillade och satte sig på rumpan. Till sist satte vi dem framför Mamma Mu och då rann den sista överskottsenergin ut. Alva somnade i stort sett med en gång när jag lade henne ner.

Alva var i sitt esse igår. Hon älskar verkligen andra barn och skulle känna, krama, klappa och pussa på kusinerna hela tiden. Storkusinen tyckte Alva var gullig. Lillkusinen tyckte nog mest ingenting speciellt. Man önskar och hoppas verkligen det kan ordna sig så Alva får träffa kusinerna oftare, det blir alldeles för sällan nu för tiden. Vi får se om barnen är trötta idag och blir lite lugnare...

Idag ska jag åka och göra min sista VFU-dag. Sorgligt men skönt. Visserligen kör skolan igång för fullt redan på måndag, men det är en hel helg däremellan!

I väntan på lektion

Emma:

Sitter här vid mitt skrivbord näst sista dagen på min VFU. Jag har inte så mycket att göra eftersom jag inte fått in de elevtexter jag hade förväntat mig att få in idag. Därför får jag göra allt sen. Jag känner förvisso ingen panik över det, men det hade varit skönt att få använda den tid jag har i skolan till att göra skolarbeten. Istället blir det ett blogginlägg i väntan på nästa lektion. Därhemma har våra gäster kommit och Bengt får stå för ett gott värdskap på egen hand. Klarar han säkert alldeles utmärkt. Alva kan nog hålla låda för dem annars. Det ska bli kul att se hur kusinerna leker ihop, det är ju lite åldersskillnad på dem! Men Alva älskar ju alla barn – får hon se en bild på en bebis ska hon pussa på den hela tiden, liksom med dockan.

Det är torsdag, och min VFU är som sagt snart slut. Det är svårt att begripa att hela fyra veckor har svischat förbi, vilket även innebär att halva terminen har gått. Den andra halvan kommer bestå av en litteraturstudie som jag ska skriva ihop med en klasskompis. Det kommer bli alldeles utmärkt, det är jag säker på. Jag hoppas ju på ett VG i litteraturstudien, eftersom jag bara knåpat ihop 9 hp VG och 6 hp G än så länge – vilket innebär att om jag inte får VG i litteraturstudien kan jag inte få VG i kursen. Det är dock väldigt roligt att få VG på en VFU, och när arbetslaget jag är i hade fått frågan av min handledare om de kan tänka sig jobba med mig, gav de honom ett enhälligt ”ja”. Det känns alldeles fantastiskt, det är nog en av de finaste komplimanger jag någonsin fått!

Imorgon ska jag bjuda dem på fika. Har inte bestämt mig för exakt vad jag ska göra än, men det lutar åt kladdkakemuffins. Det gillar väl nästan alla, förutom min puckade sambo som inte tycker om choklad? (Är det bara jag som hör varningsklockorna ringa?)

Over and out.

En liten nostalgitripp

Emma:

För ett år sedan, exakt en timma innan vattnet gick skrev jag ett inlägg här på bloggen om hur jag försöker se positivt på graviditeten och njuta av den sista tiden som jag var gravid. Jag hade ingen aning om att det var den dagen Alva skulle komma till världen. Jag trodde att jag skulle vara gravid i minst tre veckor till och vågade inte ens hoppas på att det skulle bli något annat. När jag klev upp den morgonen, eller när jag åt nudlarna till lunch, fanns det inga som helst tecken på att det var min sista dag Alva bodde i magen. När klockan var tio över två gick vattnet, och jag befann mig snarare i ett chocktillstånd när jag ringde hem Bengt från jobbet.


Nu, i skrivande stund, för exakt ett år sedan, hade värkarna börjat komma igång, och Bengt och jag satt med spänning och väntade på att få veta huruvida vi skulle få göra akut kejsarsnitt den dagen, eller om vi skulle få vänta. Vi visste inte ens om vi skulle få åka hem igen!

Så här skrev jag:

Fördelarna med att vara tjock och gravid...

• Man kan ligga raklång på sidan i sängen utan att välta...
• Man sliter inte ut några strumpor, eftersom man aldrig orkar ta på sig dem...
• Var jag än sitter har jag en stor mage som jag kan ställa saker på. Det gör alltså inget att det känns som att flytta på berg för att nå soffbordet. Jag behöver inget soffbord längre.
• Det finns bara ett par skor som jag kan ha på mig, så jag slipper bekymra mig om vilka skor jag ska ha till vilka kläder.
• Samma sak med kläder, jag behöver inte fundera på vad jag ska ha på mig, det är bara att ta på sig det enda som passar.
• Det går inte åt något smink, för jag blir knappast snyggare med än utan...
• Jag slipper se alla fläckar jag får på kläderna på magen och låren om jag inte går till en spegel och kollar. Fläckarna vet man dock att de är garanterat där, eftersom jag lyckas doppa magen i stekpannan varje gång jag försöker laga mat.
• Folk ber inte längre om några tjänster. Det går fortare att göra saker själv än be mig om hjälp.
• Jag kan äta fyra clementiner på rad utan att behöva förklara varför.
• Jag får halva sängen helt för mig själv. Varken sambo eller djur gör anspråk på min sänghalva eftersom risken att få en 100-kilos flodhäst över sig är överhängande.

Jag vill dock utfärda några varningar till andra gravida eller väldigt tjocka människor:

• Håll telefoner i närheten av dig själv, det blir väldigt dyrt om man ska hålla på att ringa upp folk hela tiden bara för att man inte hann svara.
• Skjut inte upp klippning av tånaglar till morgondagen så länge du kan nå dina tår. En morgon vaknar du nämligen upp och inser att du inte längre kan sköta om dina fötter. Så fort går det.
• Försök undvika att hamna på rygg, en vacker dag kommer du inte kunna komma upp därifrån utan hjälp.

Nu, i skrivande stund, för exakt ett år sedan, hade värkarna börjat komma igång, och Bengt och jag satt med spänning och väntade på att få veta huruvida vi skulle få göra akut kejsarsnitt den dagen, eller om vi skulle få vänta. Vi visste inte ens om vi skulle få åka hem igen!

Grattis Alva!

Emma:

Jepp, nu har det gått ett år sedan vattnet gick och vi gav oss iväg till BB. Det har varit ett helt fantastiskt år. Vi bjuder på bildkavalkad förstås, så det förslår!

Nyfödd

Tre veckor

Två månader

 Fyra månader, första smakisen

Fem månader

Sex månader

För ett år sen...

Emma:

För ett år sen var jag höggravid. Det var måndag och jag hade fullt upp med att förlika mig med att det var arton dagar kvar till det planerade kejsarsnittet. Jag var tjock och hade halsbränna, kunde inte dricka te, kaffe eller apelsinjuice, bara vatten och mjölk. Mitt smaksinne var fortfarande uppochner, jag tyckte inte alls om det jag brukade tycka om, och godis smakade inte alls. När Alva hade fötts åkte Bengt och köpte en stooooor påse med godis som han hällde upp i en stor skål. Gott! En av barnmorskorna blängde med avsmak på skålen och kunde inte låta bli att kommentera den. Störda människor som tror att de har rätt att lägga sig i. Så här i efterhand, när jag ser tillbaka till förlossningen och tiden på BB, inser jag hur otrevliga och osympatiska en del var. Sen fanns det ju självklart motsatsen, men det kan man väl förvänta sig inom vården?

Alvas ordförråd är fortfarande otydligt, men hon säger ganska mycket:
"att" - katt
"isse" - kisse
"ejjy" - Cherry
"Ja" - Peija
"Dä" - där
"titta" (viskande)
mamma
pappa
"Da" eller "da-da" tack eller tack, tack Bengt tycker dock det låter mer som "dä"
"ava" - Alva

Imorgon har vi ett födelsedagsbarn här hemma!

Söder, solsken och skrikfest

Emma:

Vi har haft en skön helg, Alva och jag, med mycket promenader och god mat, i huvudstaden. Idag är jag helt mör. Vet inte när jag var så här trött sist, detta trots att vi kom i säng ganska skapligt igår. Men visst tar det på krafterna att ha ensam vårdnad om den lilla bebin i två dygn! Resan har dock gått bra, om man bortser från skrikfesten som Alva höll från Oskarshamn till Kalmar. Det ska bli intressant att se hur pass rubbade rutinerna är nu, jag tror ingenting kommer fungera som det ska de här dagarna. Det har alltid gått jättebra att resa med Alva, men när man kommit hem tar det veckor innan man är tillbaka till det gamla vanliga. Kommande vecka är dock allt annat än vanlig, födelsedag, gäster och fester står på menyn, och efter det väntar höstlovet.

Här kommer lite bilder från Sveriges förmodligen vackraste stad:

Matchar sängen

Alva, lampa och spegel - mycket bra kombo

Vy från hotellet

Från Slussen

Gamla Stan

Statshuset

Alva röjer loss

Frukostbuffén förtärs mellan en spegel
och ett akvarium. Mycket smart drag av
mamman!

Vy från Söders höjder

Vackra lyktstolpar i trä på Söder

Semester???

Bengt:

Mamman och dottern har semester i vår huvudstad. Kvar hemma med 3 hundar och 2 katter är pappan.
Till en början så trodde jag att det skulle bli lite avslappnande för mig att vara hemma själv en helg. Och avslappnat har det varit. Kryssboxet och datorn har gått varmt här hemma, men inte har jag njutit av det. Saknaden efter mina tjejer är brutal! Visst pratar vi i telefonen och har videosamtal via msn, men det räcker inte.
Jag frågade mamman hur hon hade känt om jag skulle åka iväg med lillan en helg, så även hon kunde få barnfritt. Då skrattade hon bara åt mig.
Här hemma ligger nu kläderna på stolen, disken är där den inte ska vara, ölburkarna står på rad och jag har de där fulaste (men skönaste) kläderna från lumpen på mig.
I morgon kommer de hem.
Kanske är bäst att börja fixa till lite här hemma...

Lite gåfilm för er som gillar

Vi följer Alvas utveckling genom en kameralins...

Argast i stan

Alva sorterar sina kläder. Notera att hon har
lagt alla handdukar på sin lära-gå-vagn, tre
högar med bodies, strumplådan har tömts ut och
istället har hon slitit loss haklapparna och lagt i
dem i strumplådan. Vågen, som står under sängen
har hon varit och hämtat. Byxorna har lagts i en
egen hög. Vi har en liten tjej med organisatoriska
egenskaper...

Emma:

När morfadern överlämnade idag fick föräldrarna veta att barnet hade varit på ett alldeles strålande humör. Detta tog uppenbarligen slut, för när föräldrarna övertog ansvaret för barnet var hon arg som ett bi. Dessutom har hon slagit sig hela tiden, vilket resulterat i en liten blåtira samt fläskläpp. Ackompanjerat till skrik och gråt, naturligtvis. Och hon har självklart trillat och slagit sig fjorton gånger till idag, utan att det har lämnat några märken.

Det märkliga är att mina preliminära arbetskamrater också slagit sig idag. Tappat skumma fysikgrejer på fötterna och klämt fingrar i lådor och dylikt. Märkligt. Är det fredagen den trettonde förklädd som en galen torsdag?

Imorgon bär det av till storstaden, för Alvas och min del. Pappan stannar hemma och vaktar hundar och katter.

Vi fick vårt förstahandsval!

Emma:

Igår kom brevet från Lindöskolan vi länge väntat på. Vi fick plats på vårt förstahandsval på förskolan Barnens Gård, en Reggio Emilia-inspirerad förskola.I januari kör det igång. Det är dags att lämna bort sitt barn till främlingar. Pedagoger visserligen, men det är människor jag inte känner. Med tanke på hur många människor man gått med på lärarutbildningen som slunkit igenom fast de egentligen är direkt olämpliga, kan man bli lite orolig. Men min mamma har ju jobbat där, så hon borde väl ha flaggat om det funnits någon i personalen som inte borde vara förskollärare.

Nåväl. Jag blev i alla fall glad. Barnens Gård har en stor härlig gård och barnen verkar vara ute mycket. Dessutom tar det ungefär tre minuter att gå dit, och det är ju en fantastisk fördel att bo så nära.

Nu är det grötdags!

God eftermiddag!

Emma:

Det är jätteroligt att skriva ett inlägg halv sju på morgonen och vid publicering få veta att något gått fel. Man får felkoden Allan och inlägget är borta. Puts väck. Lost i etern.

Det är jätteroligt att vakna halv fem på morgonen av en bebis som sover oroligt. Varje gång jag lyckades slumra till gnällde hon. Halv sex satte hon sig upp i sängen och natten var slut.

Det är jätteroligt att ha som VFU-uppgift att tvingas filma sig själv i en undervisningssituation. Jätteroligt. Nu har jag tack vare detta fått komplex för min röst, mitt utseende, mitt sätt att röra mig, mitt sätt att klä mig och diverse andra saker som kan påpekas i själva undervisningen. Jahopp. Man kanske ska gå tillbaka till kriminalvårdandet? Skämt åsido, det är säkert nyttigt, men inte särskilt roligt.

Som tur är har jag inte så många lektioner idag, eftermiddagen bjuder på möten och andra roligheter, så jag behöver bara vara vaken under förmiddagen. Nu har jag tagit mig en kaffe och kaka (fy skäms!) så snart har jag väl vaknat till.

Morgonstund...

Bengt:

Dagen kunde börjat bättre...
Idag är det tisdag, och den enda dagen då både jag och mamman har sovmorgon. Igår var dock jag ganska trött, och fick för mig att jag skulle ställa alarmet på 06.05. Tanken var god, då jag gjorde det för att Emma inte skulle komma för sent. Jag hade seriösa problem, och lyckades inte stänga av larmet, så Alva vaknade.
Mamman hade visst haft en ganska jobbig natt i natt också. Vad vet jag? Jag har sovit som en gris hela natten.
Känns som dagen kunde börjat bättre...

En stolt mor...

Emma:

Med allt gott i en utvecklingsfas kommer också en baksida av myntet. Sedan Alva lärde sig gå i lördags har det blivit strul med hennes sömn, dagtid som nattetid. Hon är orolig, vill sitta som ett plåster på mamman och pappan hela tiden. Däremellan går hon. Och trillar. Och gråter. Och går lite till. Bengt räknade upp till 21 steg i rad idag, så hon håller verkligen på att förfina sin kunskap. Fantastiska unge!

Det har inte undgått någon av mina tillfälliga arbetskamrat att min dotter lärt sig gå, minsann. Jag har fått in de mest otippade samtalsämnen på att Alva tagit sina första steg. "Hur har helgen varit?" - Jo, Alva tog sina första steg!! Men de har nog överseende med mig. Jag är ju förstagångsmorsa, då är man väl lite extra stolt.

Alva och Bengt har varit på öppnis, Måsen, idag igen. Det är roligt att höra om hur social Alva är, jag tror hon kommer klara sig alldeles utmärkt när förskolan kör igång.  Det är nog bra träning för henne att få komma till öppna någon gång i veckan, så själva miljön och konceptet blir bekant för henne.

Hon hann innan ettårsdagen!!

Emma:

Jodå, Alva är inte den som är den. Hon tänkte att så många som möjligt skulle vara med att bevittna de första stegen, så hon drog av dem inför mamma, pappa, mormor, morfar och moster. Ett femtiotal, fast hon tar bara 5-6 stycken i taget, sen blir det lite vila. För sen, efter att man fått till de där första stegen, då vill man bara gå och gå och gå och gå.

Mamman och pappan firar med en två-rätters.

Och ni får se en film med Alvas första steg. Inte de absolut första, för det hann vi inte filma, men ni får se steg nummer tio och uppåt!

Alva dansar

Bagartjejen

Emma:

Jag ska sluta att gnälla om hur svårt det är att få tid till att blogga, när jag väl bloggar. Försökte förnya bloggen med en ny banner, men det var visst omöjligt. Märkligt.

Ska piffa upp er en torsdagskväll med finaste Alvan i sitt lilla förkläde!