Tattu

Emma:

Alva är helt besatt av stora bilar och maskiner av alla dess slag just nu. Hon kallar dem för "tattu" vilket är hennes ord för traktor. Leka med dockor har hon lagt ner för tillfället. Annars är gunghästen roligaste leksaken, eller att ta på sig en massa kläder. Det ska vara mössor, vantar, ytterskor, jacka och gärna en pyjamas utanpå allting. Knäppa och knäppa upp knappar och blixtlås är väldigt fascinerande just nu, varav det sistnämda behärskar hon på egen hand. "Kacka" är knäppa, kan också betyda jacka.

I övrigt händer det inte så mycket såhär i tentatider...

Bullfest

Emma:

Äntligen har det vänt! Alvas sjuklighet är på väg bort och vi håller på att få tillbaka vår glada lilla ärta. Hon har tyvärr inte riktigt fått tillbaka sin aptit, totalt har jag nog fått i henne två portioner gröt och en halv banan - på en hel dag. Hon ratade till och med pannkakorna! Helt obegripligt. I ren desperation köpte jag en påse kanelsnäckor för att fresta henne med, jag tänker att det är bra att töja ut magsäcken med saker som är oemotståndliga och så kommer hungern i sinom tid. Jodå, kanelsnäckor var en hit. Först åt hon tre stycken, sen plockade hon ut alla bullar ur påsen och tog en tugga på varje.

Och jag är bara lycklig för att hon äter.

Läget är stabilt

Emma:

Det är svårt att säga om Alva är på förbättringsvägen eller inte, men hon verkar inte bli sämre i alls fall och det är ett gott tecken. Hon har inte kräkts av hostan idag, men hon äter katastrofalt dåligt. Idag har det bara varit vitt bröd med smör som gått ner. Inte så näringsrikt. Det enda som fungerat riktigt bra idag har varit sovtiderna. I övrigt har hon varit oerhört gnällig, vilket kanske är ett gott tecken eftersom hon orkar gnälla. Stackars Bengt som inte fått någon avlastning alls idag. Själv har jag roat mig med att shoppa badkarsmatta och servetter på Ikea.

Vi får väl se hur jag får det imorgon. Jag hoppas på en glad och pigg unge som orkar göra roliga saker. Och om jag har tur kanske jag får städa och helghandla imorgon!

Måttligt road

Hos doktorn...

Bengt:

Idag var det jag som vabbade, och imorgon med.
Det är inte alltid så lätt att underhålla en sjuk liten Alva. Speciellt inte när hon är sjuk...
Så idag gick jag och Alva till vårdcentralen för att få bukt på hennes krämpor.
Doktorn tog tempen i örat och stack liten i fingret.
Alva satt bara tyst och lugn under hela tiden. Sen tittade de i hennes öron, med den där konstiga tratten. Då kunde de konstatera att hon hade en förkylning i örat. Med andra ord, en påbörjan till öroninflammation.
Alva fick hostmedicin, och vi gick hem. På vägen hem såg vi en traktor, en lastbil och gäss. Alva var stormförtjust...

På kvällarna blir allmäntillståndet värre. Hostan tar vid, och näsan blir igentäppt med snor. Fantastiskt att det kan finnas så mycket snor i en så liten näsa.
Vart gömmer det sig egentligen???

Nu ska jag och mamman dyka ner i våra böcker och äta chips och dricka cola/öl.
Det har vi förtjänat!

I sommartid

Emma:

Vi mår bättre nu, jag känner mig helt återställd medan Alva kör en vända förkylning också - nu när hon ändå är igång. Jag får skippa morgondagens seminarium och hålla tummarna hårt, hårt för att jag åtminstone kan få plugga på onsdag. Det är inte alltid helt enkelt att plugga när man har barn... Jag läste någonstans att det är så här de första sex månaderna efter inskolning, sen lugnar det ner sig med sjukdomarna. Vi ser fram emot det, att slippa förkylning som avlöses med maginfluensa som avlöses med förkylning. Det känns som om hon aldrig är frisk!

I vår familj välkomnar vi även omställningen till sommartid eftersom den innebär att vi får sova till sju på morgonen. I övrigt funkar sommartid bättre för Alvas rutiner. Vi hoppas att det inte går alltför fort innan Alva ställer om sig inför de nya tiderna.

I övrigt har vi varit ute och testat Alvas nya springskor. Det är fortfarande svårt att hitta skor i hennes storlek, vinterkängorna i storlek 19 fick jag köpa på nätet. Skoaffärerna tar bara in babyskor upp till storlek 21. Som väl var hittade vi ett par adidas som såg vettiga ut, dvs vita med diskreta rosa inslag, som var tillräckligt små för Alvas fötter.

Hon har för övrigt lärt sig säga skor nu. Eller snarare i bestämd form, "ko'na". Det är min tjej, det!

Sjukstuga

Bengt:

Vi har sjukstuga här hemma. Alva har varit krasslig sedan i fredags, och vi har haft svårt att få henne att äta ordentligt, men hon får i sig vätska i mängder.
I natt var det mammans tur. Jag vaknade av att Alva grät (och det hör inte till vanligheterna), och ingen mamma fanns i sängen. Det händer aldrig i vanliga fall...

Jag räknade lite på hur mycket mina damer sovit idag.
Summan blev 18 timmar för mamman, och ca en timme mindre för dottern.
Fast det stämmer inte kom jag på nu. för Alva gick ju och la sig innan mamman, och sen var det ju det där med att ställa fram klockan med... Inga klockor går lika här hemma, så jag vet inte riktigt vad klockan är just nu.

Själv har jag inte lyft många fingrar idag. Jag har försökt att passa upp på damerna idag, men fick en otäck svimningsattack när jag lagade maten. Kanske kommer jag också åka på någonting. Men det får bli efter helgen. För då kommer Alvas farmor och farfar hit.
Äntligen!!!

Alva & Mamma- (Pappa)-dag

Bengt:

Som tidigare berättat så finns inte ordet "Pappa" kvar i Alvas vokabulär. Det är bara mamma mamma mamma. Även när hon tittar på bilder av sig själv så säger hon mamma.
Jag hade studiedag i torsdags och Alvas dagis hade stängt. Perfect timing!
Mamman stack och tränade, sen bibblan och föreläsning.
Jag och Alvan stack till den öppna förskolan, där Alva lekte på som aldrig förr. Hon klättrade upp för rutchkanetrappan och åkte ner helt på egen hand. Helt otroligt! Fast det kanske är normalt för barn i Alvas ålder, vad vet jag???
Sen åkte vi hem, åt och sov.

På eftermiddagen gick vi till Lindö och Alva tultade runt på egen hand medan hundarna lekte och pucko-cherry badade. Dumma hund...
På kvällen fick jag äntligen en mys-läggning där Alva jollrade sig till sömns.
En helt underbar dag!

Idag är Alva på stan med mamman, mostern och mormodern.
Emma pratade någonting och en helt ny garderob inför våren. Jag fattar ingenting. Jag har ju massor av plats i min. Behöver hon en ny garderob så går man väl till IKEA och inte till en massa klädbutiker???
Ja, ja... Vi får väl se när de kommer hem.

Liten sjuk

Emma:

Vi kör sjukstuga för Alva här hemma. Hon fick feber igårkväll som steg under natten, men verkar ha varit lägre idag. Mina planer att sitta på skolbiblioteket för att förbereda inför nästa veckas seminarier grusades. Jag fick vara hemma med Alva istället. För att klara den traditionsenliga fredagsstädningen utan att genomföra den med en unge hängandes på armen dammsög jag halv åtta i morse. Nöden har ingen lag.

Liten har sovit mer än vanligt, men har ändå varit vid gott mod. Det har mest varit hosta och feber. Hon har inte ätit så bra, potatismos och korv som jag trodde var ett säkert kort ratade hon helt. Pizzan till middag smakades det inte ens på. Däremot har musli, gröt och banan gått ner, så vi har fokuserat på det idag.

Men nu står det fredagsmys på schemat!

Vårkänslor

Emma:

Idag har Alva och Bengt haft en pappa-dotter-dag medan jag kört långdag i skolan. Det skulle nog vara lättare att Bengt berättar om dagen än att jag gör det. Jag kan bara säga att det var vårvärme idag, och att jag och en klasskompis satt och njöt av värmen vid systraströmmen på lunch för att lapa i oss en timmas sol. Det gjorde gott!

Skrivkramp

Emma:

Jag har skrivkramp, i allra högsta grad. Det känns som om det är helt omöjligt att komma på något vettigt att blogga om. Vardagen rullar på. Jag ligger fel en dag den här veckan och tror hela tiden att vi är en dag närmare helgen än vad vi egentligen är. Okul. Det känns som jag blir snuvad på lördagsgodiset varenda gång. Jag som inte ska äta något godis förrän i påsk.

Alva har varit sur när hon varit på förskola idag. Hon ville inte klä av sig och leka vattenlek. Helt obegripligt med tanke på att hon älskar både att springa runt utan kläder OCH att leka med vatten. Hemma har hon varit på desto bättre humör. Kanske har det blivit lite för mycket av förskolan på sistone? Vilken tur att hon och pappan har en egen hemma-dag imorgon och att det snart är påsklov. Själv ska jag vara i skolan 8-16 imorgon. Vi lever ett hårt liv vi studenter...

It's a wonderful life!

Emma:

Som sig bör är det klassikerkväll så här en tisdag. Ikväll kör vi komedi, som sig bör eftersom vi har komedivecka den här veckan. Jag kände nämligen mig lite smådeppig och tyckte att vi kunde muntra upp tillvaron genom att köra en komedi varje kväll den här veckan. Kan ju erkänna att jag är lite svag för romantiska komedier. Igår såg vi Love, wedding, marriage och i söndags tjuvstartade vi med A little bit of heaven. Alva har varit snäll och sovit gott. Ikväll somnade hon dock väldigt tidigt, och fast klockan bara är åtta har hon hunnit vakna två gånger. Inte optimalt på en klassikerkväll.


I helgen har vi förhoppningsvis barnvakt så vi kan gå en på bio, Bengt och jag. Vi har inte gjort något på tu man hand sedan Alva föddes. Någon gång måste ju bli den första!

En gnällspiks memoarer

Emma:

Det är Alva som står för gnällspikandet i den här familjen. I alla fall idag, för inget har varit riktigt bra och mamman har gjort fel HELA tiden. När stackars lilla Alva badade till exempel, tog mamman fram handduken för att den skulle vara lätt att nå när det var dags att gå upp. Katastrof!! Det slutade med att Alva satt i badkaret och illvrålade - hon varken ville gå upp eller fortsätta att bada. Till slut fick jag bita i den sura ungen och plocka upp henne ändå. Först när hon fått springa runt tio varv i lägenheten utan blöja förlät hon sin mor för det fruktansvärda misstaget som begåtts. Vid mellanmålet begick jag, dålig mor som jag uppenbarligen är, fler misstag. Misstag som jag fortfarande inte vet vad det var. Jag tror att det kan ha varit fel sked till gröten. Eller eventuellt det faktum att hon fick vatten och inte mjölk att dricka till. Big mistake var det i alla fall, very, very big. Näst intill oförlåtligt. Gröten var i stort sett iskall när det lilla barnet gick med att smaka på den. Till råga på allt det här satte jag mig ner på fel plats och avlägsnade mig därifrån alldeles för sent, jag tog av henne hennes skor när hon bad mig och så visade det sig att hon ville ha dem på osv. Allt detta och lite till slutade i evighetslånga illvrål som var mycket svåra att tysta ned.

Det är inte lätt att vara barn till en ytterst korkad mor...

Alla är mamma till barnet?

Emma:

...i alla fall enligt Alva. Hundar och katter och ting är undantaget, men i övrigt heter alla mamma. Hon till och med korrigerar oss när vi säger "pappa", då pekar hon på Bengt och säger "Mamma!". Hon kan säga pappa, och har gjort det flera, flera gånger. Men nu så heter han alltså mamma. För enkelhetens skull, kanske?

Annars önskar man så här som förälder att hon aldrig kommer komma ur den här gosfasen. Man får så mycket kramar, pussar och gos, och så säger hon "älschk". I fredags stod jag på balkongen och vinkade åt dem när Bengt hämtat Alva på förskolan. Då plötsligt vrålar Alva ett hej som ekar mellan husväggarna och sen vinkar hon med alla armar hon har. Ett mammahjärta kan smälta för mindre, kan jag tala om.

Idag har jag dock fått fira helg på skolbiblioteket. Om jag skulle köpa alla böcker till den här delkursen på 6 hp skulle det kostat 1600:-. Helt sjukt. Så jag fick sitta på bibblan och läsa referenslitteratur på plats. 3,5 timme för en skönlitterär bok på 200 sidor. Hade jag suttit hemma hade det nog tagit tre gånger så lång tid, minst. Det kanske inte är så enkelt att ha barn och plugga ändå?

Kall marsdag

Idag gjorde vi Skälby, tittade på lamm och killingar, samt några andra djur. Alva gillade fiskmåsarna mest. Hönsen var ganska roliga också. Ponnyn påstod Alva dock var en hund, i alla fall på håll. Sen åkte vi hem och bjöd på äppelpaj med vaniljsås. Vaniljsåsen var godast. Alva hjälpte mig att baka pajen - eller snarare åt äpplena jag skurit så fint och lagt ned i pajformen. Hon blev jättearg när jag satte in formen i ugnen.
Det var kallt och ruskigt idag, inte alls väder för att springa runt mellan gungorna i lekparken. Dystert, mulet och blåsigt. Varför hoppar solen över helgerna? Det är väl då man har tid att njuta av den??




- Posted using BlogPress from my iPhone

Fina fredag

Emma:

Jag begriper inte hur fredagen redan kunnat infalla - har vi börjat hoppa över en massa veckodagar eller? Jag är helt övertygad om att vi faktiskt bara hade en måndag och en tisdag den här veckan, resterande dagar har försvunnit spårlöst. För helt plötsligt blev det fredag, och som vi alla vet så är en helg tidsmässigt ungefär lika lång som en måndagsförmiddag, så det kommer ju bara rassla till, sen är helgen över.

Jag har arton dagar kvar till nästa tenta och ångesten har redan slagit till med full kraft. Det sjukaste i hela baletten är att jag sitter där mitt bland hjärtklappning, kallsvettningar och ångestattacker - och stormtrivs. Det är så sjukt kul att plugga!

Alva har börjat sätta helt nya krav på sina föräldrar. Hennes vilja är vår lag. Säger hon att mamma och pappa ska sitta på varsin sida av henne på spishällen, så blir det så. Säger hon att vi ska gå ut och gunga blir det så. Och snabbt ska det gå, förhalanden och pustar fungerar INTE på den allsmäktige Alva. Ska hon upp och sätta sig i sin stol, ja då får man ta mig tusan lyfta upp och sätta henne där samma sekund - annars försöker hon klättra upp själv. Hon har sämre tålamod än jag!

Lite mör

Emma:

Dagen efter två ton järnskrot är man ganska mör i kroppen. Vi kan dessutom konstatera att det funkar väldigt bra att även på kvällen går att lämna bort
Alva. Hon sov som en stock igårkväll när vi kom hem. Bådar gott inför nästa veckas biobesök! Värre var det på natten; Alva vaknade jätteofta och var näst intill otröstlig och jag hade någon märklig frossa. Fick gå och skålla mig själv i duschen mitt i natten för att bli varm igen.

Alva hade uppenbarligen varit på bushumör på förskolan idag, hon har sprungit runt och lekt titt-ut med en av pedagogerna. Finaste ungen!

Kärlek

Emma:

Idag när jag sa till Alva att jag älskar henne fick jag en bamsekram och en stor blöt puss. Helt underbart!

Klassikerkväll

Emma:

Tisdagar är fortfarande vår klassikerkväll. Popcornen är poppade och Afrikas drottning ligger redo för visning. Det är så mysigt! Varje gång man grusar om att det är tisdag kommer man på att man har något mysigt och speciellt att se fram emot på kvällen, och blir på bra humör med en gång. Nu har jag hela fyra veckor kvar till nästa tenta i islam och judendom, sen blir det tuffare, för omtentan i asiatiska religioner är två veckor efter det och sen har jag tenta i kristendom två veckor efter den. Sex veckor av tentaångest - det ni! Vad jag försökte säga att jag nu har två veckor kvar som jag kan koppla av lite, sen blir det tentaplugg igen.

Och vad roligt Alva tycker det är på förskolan nu! Numera gråter hon inte ens när man lämnar, lite underläpp som åker ut bara, men inget gråt. Hon vill inte titta när man går, utan vänder bort huvudet så fort man lämpat över henne till någon pedagog. Tyvärr är M långtidssjukskriven nu och S är också sjuk, så det är en massa olika vikarier varenda gång när man hämtar och lämnar - tråkigt. Men Alva verkar det inte bekomma nämnvärt, hela konceptet är väl för nytt för henne för att hon ska reagera när det är något som avviker från det normala. Hon är nöjd bara hon får gunga lite.

Vårkänslor

Emma:

Idag hämtade jag Alva på förskolan och gick direkt till tallhagens badplats och hade picknick i vårvädret. Det kom en kråka och snodde Alvas oöppnade yoghurt, kul med kråkor, tyckte Alva. När vi gick hem ville hon hålla sig i vagnen.

Allt på ett kort?

Emma:

Det har varit dåligt med bilder här på bloggen den sista tiden. Främst för att det blivit så himla svårt att ta bra kort på fröken, hon står knappast still, det blir konstiga kort - suddiga eller så blir motivet helt enkelt väldigt märkligt. Låt mig visa hur det ser ut på ungefär 90% av bilderna i kameran: 

Kunde ha varit fint om hon inte gjort
så konstig min...

Blev lite suddigt...

Konstig min OCH suddigt...

Sen tröttnar ungen och drar...

Sen kommer ungen tillbaka, men man får bara
se skalpen på henne

Och ena ögat...

Sen drar ungen igen...

I minnesförlusternas tider

Emma:

Ikväll glömmer vi tentan. Den existerar inte, inte ikväll. Jag ska oroa mig för omtentan en annan dag - för det blir det, omtenta. Trots att jag pluggat och pluggat fixade jag inte tentan, tyvärr. . Om jag har tur räcker det med kompletteringar, så det håller vi tummarna för.

Men jag är inte förvånad, för det har verkligen inte varit min vecka alls. Allt verkar gå fel och strular enligt Murphys lag. Idag var jag oförsiktig när jag tog på Alva ytterkläderna, hon föll framåt och slog i näsan så blodvite uppstod. Stackars liten! Jag tror jag varit mer knäckt över det idag än den misslyckade tentan.

Nej, ikväll ska tentan glömmas. Jag ska mysa med min kära familj och den korkade hunden vi vaktar i helgen. Han har legat i mitt knä hela kvällen - ända tills godiset i godisskålen tog slut, då hoppade han ner. Han kanske inte är så korkad ändå?

Jag vs Maxi

Emma:

- Jag ser ju att du är över arton menvi tar leg på alla upp till tretti...
- Men jag fyller TRETTITVÅ i år!!
- Jo men det kan ju inte jag se, du kan ju lika gärna vara 29!
- Jamen då är det ju inte olagligt att sälja ett sexpack tvååttor till mig.
- Jo för mig är det det, jag kan förlora jobbet om jag gör det.

Jeeeeeze. Behöver jag säga att jag är förbannad eller? Kärringen valde helt fel vecka, helt fel dag till att jävlas med mig. Det är tentavecka, jag har antydan till stressmigrän, avsaknaden av mjölk ii hemmet resulterade i enkom en kopp kaffe och ungen min hade bara sovit i fyrtio minuter på förskolan.

Så nu Maxi, nu ska jag bojkotta er. Jag betalar definitivt en anställds månadslön för allt jag handlat hos er under ett års tid, och för att försäkra mig om att det inte går till den där vidriga kärringen ni anställt tänker jag inte ge er ett korvöre.

Förutom det undrar jag varför ingen berättat för mig vad som hänt med Alva under dagen på förskolan. Ungen jag fick hem hade skrapsår i pannan och på näsan, en bula samt har uppenbarligen slagit i kinden. Om mitt barn slår i huvudet under förskoletid kanske det är nämnvärt när jag kommer och hämtar?

Den blinde leder den döve...

Emma:

Lite så känns det just nu när vi sitter och tentapluggar. Det är två världsreligioner man inte bara ska förstå utan även komma ihåg samtidgt som man ska lära sig en massa begrepp på ett språk som är ganska långt ifrån det germanska. Jodå, tentaångesten är inte bara ett faktum; den skapar även panik och tar viktig tid som jag kunde spenderat till att lära mig på istället för att tänka "det här kan inte jag! Det här går inte! Jag kommer aldrig komma ihåg det här!". Min största oro är att det kommer komma frågor på just de saker som jag har luckor i. Eller att min hjärna kommer vara helt blank när jag sitter där... Eller att...

Nåväl. Det har gått jättebra för Alva på förskolan idag. Hon har fått gunga med fem grabbar och satt och sjöng för dem - med rörelser till. Sötnos!

Pär Lagerkvist säger det så bra...

Ångest, ångest är min arvedel,
mitt strupes sår, 
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder,
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!


Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.


Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
mitt strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen. 


  - ångesten han talar om är nog ingen tentaångest, men han förstår precis hur jag känner det just nu.

... lite mer om hur söt Alva är

-

Alvas Italiensk-fotbollsspelar-filmning,

steg för steg

Först måste man bli arg för något

Sen får man sätta sig ned på golvet,
gärna med en trumpen min

Får denna manöver inte tillräckligt med uppmärksamhet
får man lägga sig ned

... naturligtvis med viss försiktighet så man inte slår sig

För bästa effekt måste benen upp i lufte

Emma:

Ikväll när jag la Alva fick jag hur många pussar som helst. Det är ett alldeles fantastiskt avslut på en annars så tråkig måndag. Hon kröp upp hos mig i sängen när jag låg och läste saga och tryckte gav mig tio pussar på rad.  Du kan tro att mammahjärtat smälte som smör i mikrovågsugnen på högsta effekt. Liksom tidigare ikväll när Alva sprang runt i sina ytterskor inomhus varpå hon snubblar. Det blev lite gråt och så sa hon "aj" för första gången i samband med att hon slår sig. Sen gosade hon in sig hos mig och visade att hon slagit i munnen.

Jag skulle nog kunna hålla på i en evighet att berätta om mer söta saker som hon har gjort, men jag måste återgå till studierna i hinduism och buddhism.

Hög tid för ett inlägg!

Emma:

Det är tentaplugg på hög nivå här hemma, och bloggen har faktiskt prioriterats bort. Halvt om halvt, i alla fall, några inlägg kommer det bli under veckan. Kanske inte så många, men någon paus behöver man väl ta i bland. Jag tror man tänker bättre då. Min hjärna går på högvarv och jag känner mig stundtals helt oförmögen att tänka...

Nåväl, jag har tidigare nämnt vilken fantastisk fas Alva är inne i just nu, och det är värt att nämna igen. Det krossas mamma- och pappahjärtan till höger och vänster här hemma - det är som om allt hon gör är alldeles hjärtskärande sött. Idag till exempel gick vi igenom några av de där klädpåsarna vi fått, och modelejonet Alva var i sitt esse. Ett tag sprang hon runt i en alldeles för stor jacka, alldeles för stora skor och vintermössa här hemma. Ganska snart bytte hon om till en kinesisk blus utanpå sin tröja, med en lite för stor jeanskjol  utanpå byxorna - även det i sina alldeles för stora skor. Eller i morse, när hon springer fram till ytterdörren, knackar på och säger "gung, gung", då tyckte Alva nämligen det var dags att gå till lekparken och gunga. För att gunga, det älskar hon lite mer än allt annat. I går när hon följde med på hundpromenaden och vi gick nedanför Lindöskolan fick hon syn på gungorna och satte av i full fart mot dem. Sedan stod hon en stund och skrek, grät, pekade och ropade "gung, gung" och ryckte i staketet. Mammahjärtat vek sig och lyfte över henne. Det fanns bara gungor för stora barn vilket innebar att Alva fick sitta i mitt knä och gunga. Inte då, det dög inte, gunga själv skulle man göra.

Annars är hon alldeles fantastiskt söt när hon sitter på hällen till öppna spisen, säger "mamma" eller "pappa" och klappar på hällen bredvid sig. Då ska vi komma och sitta hos henne. Och nu kan hon dricka ur glas själv, både mjölk och vatten, det är fantastiskt sött. I viss mån kan hon även hälla upp själv, även om hon inte verkar tycka det är så noga om vattnet kommer i eller utanför glaset. När hon är törstig pekar hon på vattenkranen eller räcker fram ett glas och säger "sch, sch". Sött! Hon äter jättebra själv, både med gaffel och sked, och det är ytterst sällan hon tar fingrarna till hjälp. Hon är galen i smör, och skulle hon få skulle hon sitta och käka smör ur smörpaketet med sked. Vi får gömma smörpaketet för att slippa konflikter. Liksom ketchupen, Bengt får hälla på ketchup på sina mackisar i lönndom för att Alva inte ska bli tokig, för får hon syn på den ska hon äta upp halva ketchupflaskan.

Det blev ett långt inlägg, det här. Det är för att ni ska ha något att läsa till jag hinner blogga nästa gång!

Vilken trappappappa?

Emma:

Jodå, roligast just nu är trappan i trappuppgången, anser Alva. Man ska gå ner för trappan, sen upp, sen ner igen, och upp, etc etc. Hon håller sig krampaktigt i min hand med sin ena hand och den andra i ledstången. När man har jobbat åtta timmar och kommer hem för att tvätta, då är det faktiskt inte helt lätt att orka gå upp och ner för trapporna. Dessutom höll nog grannen på att få sammanbrott på familjen Millerfelt/Näslund eftersom vi inte bara uppehöll oss i trappuppgången när han kom hem med hund, McDonaldsmat och en datorlåda ojämt fördelade i nävarna, utan även kattskrället smet in när han öppnade porten. Jag såg hur han kämpade för att få bort katten innan han öppnade, men Mattis hade ju bestämt sig för att komma in till oss så då gjorde han det.

Förutom trappor gillar Alva alla sorters vattenlekar, roligast är att hälla upp vatten från pipmuggen till en skål för att sedan dricka ur skålen. Annars gillas brio-taxen, den formligen springer hon med dragandes efter sig genom hela lägenheten så den flyger över trösklarna.

Hon börjar även komma in i en ny språkfas där hon inte längre bara snackar långa, ordlösa haranger utan faktiskt försöker sätta ord på allt hon ser. Hon pekar och försöker härma det man säger och använder hela kroppen och ljud för att man ska förstå henne. Tålamodet är dock fortfarande obefintligt.