Vi kämpar på med att få Alva att sova hela nätter utan uppehåll.
Det finns en hel uppsjö med metoder, vissa mer tilltalande än andra...
Bara tanken av den där metoden då Alva ska få skrika, utan att man ska gå och trösta gör mig knäpp.
Jag springer in till henne på en gång. Mamman brukar få säga åt mig att jag ska lugna mig. Och rätt har hon. Ibland somnar Alva om själv, utan min hjälp...
"Somna utan gråt" heter vår metod, och den funkar bra för oss.
Det är en metod som tar lång tid innan helt färdigt resultat, men det känns som om vi i alla fall är halvvägs dit.
Alla utsvävningar man gör från rutinerna så känns det som att man får börja om på nytt. Fast vägen tillbaks går oftast ganska snabbt.
I kväll har rutinerna fungerat sådär... Men när jag varit inne en sväng, och mamman med, så såg det ut som om Alvas sömn var på gång.
Vad händer då???
Jo, glassbilen kör förbi med sin melodituta på högsta volym.
Klockan är förvisso bara 20.30, men ändå...
Mamman är fortfarande kvar inne hos Alva och kämpar med att söva om henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar