V. 7+2

Emma:

Idag var vi på hälsosamtal. Vi fick veta att jag inte hade några alkohol- eller drogproblem, vilket jag hade anat innan. Skönt. Barnmorskan Kajsa verkade helt okej, en äldre dam som såg risigare ut än jag kände mig.

Jag mår nämligen sämre än någonsin. Numera hjälper inte lergiganet mig lika mycket, jag spyr flera gånger om dagen. För tillfället har jag spytt lite och sen stängt in mig i sovrummet för att älsklingen ska kunna laga mat utan att jag spyr av matoset. Det är visst viktigt att försöka äta grönsaker och kött, i alla fall om man ska tro barnmorskan. Jag försöker att äta frukt, men det kommer upp samma väg igen.

Det är härligt att vara gravid. En dag kommer man sitta med en liten i famnen och säga att det var värt det. Och det ÄR värt det, även om det är lite svårt att genomlida illamåendet just nu...

V. 6 +5

Emma:

Våren anländer med stormsteg och jag har inte en chans att njuta av det. Normalt sett så här års är jag och hundarna ute på långpromenader för att möta våren. Allt jag får uppleva av den nu är solens strålar genom de smutsiga fönsterrutorna som jag inte orkar putsa. Försöker öppna fönstret så ofta jag kan för att släppa in den friska luften.

Illamåendet är detsamma. Jag är svullen och kan knappt ha några byxor längre. Förstår inte hur en 1-millimeter stor knodd kan behöva så mycket plats. Har lite ont i svanken och brösten är svullna och ömma, annars är det inte så mycket krämpor.

Nu är det bara fem veckor kvar, sedan är den värsta missfallsrisken över. 7+6 är ju också ett delmål, för det var ju så långt förra graviditeten gick innan missfallet.

Och på måndag är det dags för hälsosamtal hos MVC. Då ska vi få veta att det inte är bra att dricka alkohol och knarka när man är gravid.

Inte riktigt Piggelin

Bengt:

Som ni kanske förstår så mår min kära sambo inte så bra.
Jag har hört talas om morgonillamående och liknande, men det här är helt sjukt. Emma kan verkligen inte röra sig. Inte jag heller för den delen... Minsta rörelse så är det spring till toan för att övningsköra buss. Små saker som vi alla tar för givet, är Mount Everest för henne. Jag försöker underlätta för henne, men det tar knappast bort illamåendet. Det är verkligen synd om henne.

Idag var vi hos farbrordoktorn på sjukhuset. En liten, smått korpulent smurf mötte oss och skrev ut nya dyrbara piller. Dessa gör Emmas liv lite drägligare i alla fall...

Jag har till på köpet gått och blivit krasslig. Igentjockad näsa, hosta och halsont... Nu har givetvis Emmas gravidtäppta näsa också blivit totalt igentäppt. Mitt fel givetvis... Det känns inte helt ok för mig att klaga heller. Vad faen är väl lite förkylning, jämfört med vad hon måste gå igenom...

Min kära älsklings matvanor är helt uppochner. All mat som skall stekas, friteras eller som på ett eller annat sätt kan framkalla mat-os är helt förbjudet. När hon börjar bli hungrig och jag frågar om jag ska laga mat, så är det redan försent och maten skulle redan varit klar.

Idag blev jag av med min mat. Eller rättare sagt, min glass.
Vi satt i soffan och kikade på Vänner. Jag satt med en skål dillchips i knät, och vi åt båda på varsin piggelin-glass. När det blev en känslosam scen så passade jag på. Jag hade funderat på det länge, utan att våga göra någonting. Jag var dels rädd för att Emma skulle tycka jag var helt puckad, och sen ville jag inte göra henne illamående.
Jag doppade min piggelin-glass i dillchipsen!!! Ni måste prova. Det var helt underbart gott!!!
Min gravida älskling tittade på mig, och ögonen sa att jag var dum i huvudet.
"Du får inte äta mer glass!" sa hon, och snodde min glass.
Taskigt...

Kall mat, lergigan comp och en vårdande sambo är räddningen

Emma:

Det är inte helt oförklarligt att jag är den enda som bloggar av oss två, eftersom älsklingen får göra precis ALLT här hemma. Jag ligger i soffan och blir tjockare och tjockare, äter och tittar på TV. Ibland mår jag så pass bra att jag faktisk kan sätta mig upp i soffan och surfa lite.

Hyperemesis heter det, jag har gett mig själv diagnosen med hjälp av det fantastiska mångsidiga internet. Det är ett extrem illamående vid graviditet. Jag fyller upp kriterierna då jag kräks flera gånger varje dag. Jag spyr när jag ätit, och jag spyr när jag inte ätit. Jag spyr på natten, jag spyr på dagen. Det är alltså inte helt normalt, 0,5-2% av alla gravida råkar ut för det här. Min mamma var en. Jag är en.

Jag fick Lergigan Comp utskrivet av barnmorskan. Tar jag en, vilket är ordinationen var 12:e timme, klarar jag mig utan att spy, men jag ligger kvar i vertikalt läge. Tar jag två tabletter, vilket är överdosering, kan jag verka i cirka 5-6 timmar precis som normalt. Imorgon ska jag ringa barnmorskan och tigga åt mig fler tabletter och höra huruvida det är okej att överdosera eller inte.

Jag kan inte äta mat som luktar för mycket. Kokt mat går vägen, men allra bäst är den kall. Idag har min älskade älskling mitt emellan jobb och innebandy lagat kycklingsallad åt mig. Det var länge sedan jag mått så bra som jag gör just nu!

Det finns hopp om livet...

Ode till en badrumsmatta

Emma:

Det finns inget roligt med att ligga i en hög på badrumsmattan och kvida och gråta. Förutom att det möjligtvis ser ganska roligt ut. Hur som helst är det här jag tillbringar min tid, på badrumsmattan. Den är vit och skön, lurvig och nytvättad. Fast jag håller på att få skrubbsår på knäna av den, å andra sidan kan man bara tänka sig hur knäna skulle sett ut utan badrumsmattan.

Det är inte lätt att vara gravid. Jag får betala för mina synder tusen gånger om. Jag är konstant illamående. I går hade jag en bra dag, vilket innebar att det fanns tillfällen då jag faktiskt kunde gå upprätt och det fanns tillfällen då illamåendet flydde för några minuter. Idag är allt tillbaka. Jag har fått springa på toaletten hela natten och dagen tillbringas i vertikalt läge i soffan. Jag orkar inte läsa, inte surfa, inte blogga, inte farma.... Ingenting. De stackars hundarna får vänta till min tappra sambo kommer hem från jobbet och kan gå med dem. Att jag skulle kunna gå en hundpromenad är för tillfället helt otänkbart.

Postafenet hjälpte föga, idag är älsklingen och hämtar starkare tabletter hos barnmorskan. Hoppas hoppas att de hjälper, så jag kan få träffa min syster och fira hennes födelsedag på lördag...

Det är ett rent helvete...

Emma:

Jag anade någonstans i mitt stilla sinne att jag skulle ångra att jag gick och önskade mig lite illamående, bara för att få bekräftat att allt var bra med graviditeten.

Allt började så smått i helgen med att jag mådde illa och fick springa på toaletten mitt i natten. Idag håller det i sig hela dagen. Enda gången jag mår någorlunda är när jag precis har ätit något.

Som tur är är jag tillsammans med den mest omtänksammaste man på hela jorden. Han smet hem tidigare från jobbet, har precis varit och köpt åksjuketabletter (ska viss fungera mot graviditetsillamående), och är nu ute och rastar hundarna.

Själv har jag legat i en hög på badrumsmattan och gråtit förtvivlat. Alla som någon gång varit magsjuka vet precis vad jag går igenom.

Märkligt???

Bengt:

Visst är det väl fantastiskt konstigt att man bara kan göra så mycket fel...
Ingenting jag gör blir rätt.
Köper jag knäcke, så blir det fel.
Ligger jag på vänster sida i sängen, så blir det fel.
Kör jag inte i 110kmh på en påfart, så blir det fel.
Har de bara otäckt Löfbergs Lila-kaffe i Karlstad, så är det MITT fel.
Men att beskylla mig för världskrig??? Ja, ja... bäst att vara tyst...

Vi har nu landat i Karlstad, eller närmare bestämt i världsmetropolen Kil, och resan gick bra.
För mig i alla fall...
Vad är det för fel på gravida kvinnors luktsinne egentligen???
Jag fick en ny parfym av min kära älskling i födelsedagspresent. Den "glömdes" givetvis hemma nu inför resan. Häromnatten när vi skulle lägga oss, så fick jag kommentaren "du luktar parfym". Sedan vände hon sig om och somnade. Att jag duttat på mig parfymen för hennes skull spelade ingen roll.
Spolarvätska är visst inte heller någon hit. När man kör 500000mil så måste man förr eller senare fixa rutan. Detta luktade visst också helt fantastiskt illa.
Men när jag stannar vid en mack och det luktar sjukt mycket bränt, då fungerar luktsinnet helt plötsligt inte, och om det nu mot all förmodan luktar bränt så har väl JAG förstört bilen...

Resan gick bra i alla fall. Vi är fortfarande sams, och utan blåmärken...
Min kära älskling ligger här på soffan bredvid och sover som en stock.
Tidigare har det räckt med typ 6 timmars sömn. Nu hinner vi knappt vakna innan hon ska sova igen. Inte ens shopping på stan verkar locka.
Vågar jag väcka henne??? Njae, kanske bäst att skicka fram hunden först...
Nu ska vi göra Karlstad!

Sjösjukan

Emma:

Vecka 4 +4

Illamåendet har börjat göra sig påmint. Mår visserligen lite illa mest hela tiden, men det är så pass lite att jag kan tänka på annat. Men inatt vaknade jag klockan ett med ett sjuuuuukt illamående. Jag såg till att gubben min vaknade också, så att jag slapp lida i ensamhet...

I övrigt funderade jag på det, att ända sedan min graviditet uppdagats har jag varit smått irriterad till och från hela tiden. Vad som är ännu märkligare är att det oftast är min älskade som gör mig mest irriterad. Det är som om han lever för att irritera mig. Härom morgonen, till exempel, när jag låg i sängen och mådde illa skulle han studsa runt och vrida sig i sängen att jag blev sjösjuk och ännu mer illamående. Och hela tiden ska han hålla på att retas, bara för att det är så roligt att jag inte längre förstår ironi och blir snorförbannad för minsta lilla. I övrigt lyckas även allt som går fel vara hans fel. Jag förstår inte hur det går till, men om jag så snubblar här hemma när han är på jobbet så är det hans fel. Undrar om andra världskriget var hans fel också??

Idag ser vi fram emot att skumpa 60 mil till svägerskor och svärföräldrar. Jag som numera blir åksjuk av att åka hiss. Och hungrig varannan timme. Har packat ned ett packet knäckebröd i väskan, guldknäcket, som jag kan knapra på när illamåendet faller på. Härligt!!

Det goda på jorden

Emma:

Allt verkar så himla gott. Sitter här hemma och fantiserar om vad jag vill äta till middag, jag komponerar ihop fantastiska trerättersmiddagar med härliga mastiga efterrätter. Problemet är att jag bara vill känna smaken av det, jag vill inte äta det. Jag blir mätt av bara tanken på mat.

Jag har förutom knäcket lite dille på mjölk. Mjölk och vatten är helt plötsligt de enda vätskor som duger att dricka. Annars längtar jag efter ett glas rött vin. Redan. Men det är nog mest bara för att jag inte får dricka det...

Och trött är jag. Jag har redan tagit en power-nap idag på morgonen, men nu börjar ögonen hänga igen och jag bara orkar inte gå ner med tvätten riktigt än. Måste... sova... bara... lite...

Allt är inte guld som glimmar...

Bengt:

Ok, det kanske var lite smått klantigt det där med knäckebrödet...
Fast i mitt försvar så var det faktiskt en ganska gedigen lista jag fick via sms. Säkert en 10-12 olika saker...

Som ni kanske förstår så var mina val av knäckebröd kanske inte de bästa, men titta på bilden!!! Vart ser ni färgen GULD i knäcket? Förpackningen är ju röd och kanske lite gul. Själva knäcket är ju brunt och fröna knappt synliga. Men det är väl klart att det var just detta som var knäcket med stort K...
Vad tänkte jag med???

Sitter och letar lite efter "pappa-forum", men det verkar visst som om blivande pappor inte skriver i sådana.
Vad gör egentligen blivande pappor?
Vad borde jag göra???

Att det ska vara så svårt?

Emma:

Om jag nu möjligen har picas/cravings så är det knäckebröd som gäller. Jag är enormt sugen på knäcke.
Min respektive fick i uppgift att på egen hand åka och handla på väg hem från jobbet i går. Matlistan skickades via sms och var inte särskilt avancerad. Först på listan stod olika sorters knäckebröd. OLIKA SORTERS KNÄCKEBRÖD. Detta krävde ju naturligtvis ett telefonsamtal för att precisera vilka knäckebrödssorter jag var ute efter. Jag är väldigt förtjust i vad som hemma hos mig kallats för "guldknäcke". Detta visste min käresta naturligtvis inte vad det var och jag försökte förklara det som en guldfärgat knäcke med frön på. En idiot skulle kunna hitta det, det var jag helt övertygad om.
Sambon ringde videosamtal när han stod vid knäckebrödshyllan på Maxi. Jag kunde inte urskilja någonting förutom minirut. Någonstans i bakgrunden hör jag att han har hittat guldknäcket. "Bra", sa jag, "ta det också!"Sambon kom hem med minirut i fyrkantigt format och samma knäcke fast i hjärtformat. Detta var alltså inte bara hans version av hur ett guldfärgat knäcke med frön på ser ut, utan också hans bedömning av vad FLERA OLIKA SORTERS KNÄCKEBRÖD var. Samma knäcke i olika format.

Huvudsaken är att vi har lite knäckebröd hemma.

Nu har jag googlat på det. Mitt guldknäcke heter Wasa Frukost. Av någon anledning är det just det knäckebrödet jag vill ha och inget annat för tillfället. Förmodligen för att just det knäckebrödet inte finns hemma.

Den första natten

Bengt:

Glädjen är total!
Vi ska bli tre.

Det hela började med att min kära sambo vaknade mitt i natten och mådde väldigt illa. Hon hoppade ur sängen, och jag somnade om.
Efter ett tag vaknade jag av steg i trappan. Emma kom då upp och visade mig de underbara strecken. Jag kunde knappt tro mina nattsuddiga ögon, men jösses vad glad jag blev.

Att somna om var nu inte något alternativ.
-Jag är hungrig, sa Emma.
Jag måste väl i ärlighetens namn säga att jag inte var så sugen på att gå upp ur sängen klockan halv 4 på morgonen, men det skulle jag visst.
-Ska jag gå upp så ska du också gå upp. Det är bara att vänja dig.
Sagt och gjort. Man vill ju inte reta upp en gravid kvinna.
Det ska visst vara farligt, har jag hört.

Nu går dagarna så småtterligt framåt.
Det finns bara bebis i mina tankar, men tiden går inte fort nog.
Fast det är nog tur att det är ca 8månader kvar.
Kan man över huvud taget bli tillräckligt förberedd att bli farsa???

Ett plus på stickan

Emma:

Vecka 4+1:

Det har bara gått två dagar sedan de första snygga två strecken på graviditetstestet dök upp. Olikt förra gången vi var gravida slapp vi sitta och tyda svaga grumliga streck efter tio minuters väntan. Nu dök teststrecket upp innan kontrollstrecket, och det är minst lika starkt. Om vi var lite gravida förra gången, vilket slutade i missfall, så är vi fantastiskt gravida denna gång!

Jag är svullen som två par däck på en grymt fet Hummer - vilket innebär oerhört svullen. Allt är svullet; bröst, mage, knän... you name it.

Joey i tv-serien Vänner påstod att gravida kvinnor får stora bröst bara för att männen ska stanna kvar hos dem. Intressant tanke.