Tålamod...

Bengt:

Mycket har hänt sedan mitt senaste inlägg.
Jag jobbar för fullt, men är glad över att få vara kvar i stan nu när situationen är som den är.
Vår föräldragrupp har startat, och hon som håller i den är även vår barnmorska. Hon berättade för oss att föräldragruppen egentligen är till för oss att skaffa kontakter, mer än att faktiskt lära oss någonting. Men det känns lite tillknäppt i gruppen...

Emma mår kass fortfarande.
Utan viss medicin så kommer hon inte ens upp ur sängen...
Men helt underbart stor börjar hon bli.

Jag börjar få lite pappa-nojja har jag märkt.
Jag vill ha klart med allt, NU!!!
Barnvagnen är nu beställd, och det känns bra.
Men när vi var och kikade på vagn, så upptäckte jag ännu fler saker som vi behöver.
Babywatch, nappflaskor, barnbestik, barntallrikar, tripp-trapp-trullstol, gå-stol, radiostyrda bilar och ett helt nytt tv-spel. Min kära fästmö envisas med att vi inte behöver hälften av sakerna. Ännu...

Igår såg jag ett urtidsmonster på jobbet.
Den var gigantisk!!!

Den här är typ i naturlig storlek...
Varför är man så fascinerad i det man är rädd för? Och varför har jag kvar en bild på en äcklig spindel i min mobil???

En sak som jag märkt med mig själv, är att jag har fått fantastiskt dåligt tålamod.
Jag blir lättirriterad för ingenting. Men mest av allt retar jag mig på alla idioter på ICA MAXIs parkeringsplats. De verkat tro att man kan gå hur lugnt som helst med ungdomsrullatorn framför sig. Jag blir rätt och slätt förbannad på dessa idioter.
Se er för när ni korsar parkeringsplatsen, och gå för f...n inte mitt i vägen. Jag lovar... Jag har en stor bil... Säger inget mer ...

Barnvagn beställd!!

Emma:

Nu har vi, efter att Bengt tjatat om det i ett par månader, äntligen beställt barnvagn. Det blev den Emmaljungan som vi varit inne och tittat på fjorton gånger tidigare. Varenda gång vi kommit in i affären har vi konstaterat att det är en sån vi vill ha. Den är visserligen dyrast, men definitivt snyggast, störst och bäst. Det är en vagn som kommer att hålla, helt enkelt, förhoppningsvis för alla barn vi behagar skaffa. Dessutom är det bra andrahandsvärde på dem, så lite av pengarna kommer man ju få tillbaka om man vill sälja den sen. En jeans black-färg blev det, precis den på bilden. Barnvagnarnas Rolls Royce!

Vi var hos barnmorskan idag. Äntligen har vi fått en barnmorska som vi är helnöjda med, Jenny, som även har hand om föräldragruppen. Allt såg bra ut, förutom att jag har lite väl högt blodsocker fortfarande. SF-måttet låg på 29,5, för fyra veckor sedan låg jag på 24, så nog växer det i magen. Än så länge slipper jag dessutom järntabletterna. Hoppas jag klarar mig på min järndepå resten av graviditeten.
Köpte stödstrumpor idag. Har ju knappt kunnat gå på fötterna de senaste månaderna eftersom jag binder så himla mycket vatten. Jag var lite skeptisk till att ett par strumpor skulle vara särskilt behjälpliga. Nu har jag tagit på mig dem och insett, de är guds gåva till den gravida kvinnan!! Önskar jag hade köpt ett par för länge sen...

v. 28 +6

Emma:
Imorgon går vi in i 30:e veckan... Tiden går sjukt fort. Igår var vi på första träffen med föräldragruppen. Den kändes sådär, det var bara tre par förutom oss, och alla skulle få sina i oktober. Jag hade förväntat mig att vi skulle ligga lite närmare varandra tidsmässigt och att det i alla fall skulle vara ett lite större gäng. Nåja, det blir nog bra ändå... Det pratades förlossning, och jag kan erkänna att jag har lite svårt att förstå att det gäller mig också. I min lilla skyddade värld har jag inbillat mig att jag inte kommer behöva förlösa något... Men jag har ju 10 veckor på mig att komma till insikt.

Jag har blivit smittad av Bengts förkylning, så nu har jag förutom ett illamående att kämpa emot även ett förkylningsvirus att slåss mot. Är det bara jag, eller börjar det faktiskt bli lite synd om mig??

I helgen var vi i vackra Västervik och firade brorsonens 8-årsdag. Helt ofattbart att han blivit så stor, grabben. Västervik såg ut som vanligt, vi kikade på huset jag växte upp i och var nere en sväng vid Äppeludden där jag tillbringade min barndoms somrar. Det var härligt med en liten nostalgitripp!

Smultron och mjölk

Emma:
Onsdagen 18:e augusti: Han jagade runt halva Sverige för att få tag på min favoritpelargon, "Smultron och mjölk", medan jag satt hemma och blev orolig och undrade varför i hela friden det tog så lång tid att köpa lite mat. Jag låg och läste när han kom hem och ropade ut mig i vardagsrummet. Där stod han med blomman och jag blev alldeles överförtjust över att han fått tag på den. Och så gick han ned på knä. Och friade!! Jag sa JA såklart, så nu är vi äntligen förlovade. Vi har inte satt datum för bröllopet, men vi hoppas på att det kan bli i september nästa år. Jag vill ju hinna gå ned lite i vikt innan, så man är smal och snygg på sitt bröllop. Nåja, smal i alla fall.
Förlovningsringarna får vänta lite, mina fingrar är så svullna av graviditeten att jag inte vill köpa någon ring än. Eventuellt kanske man hittar något billigt så länge, vill ju inget hellre än att hela världen ska få veta att jag ska gifta mig med världens bästa man!!

Att bo granne med en återvinningsstation

Emma:

När jag först insåg att jag skulle bo granne med en återvinningsstation tyckte jag bara att det skulle bli smidigt. Då visste jag inte att folk hade de märkligaste glasåtervinningsvanorna. Uppenbarligen är det folk uppe klockan sju på morgonen och kastar glas. Eller fem över elva en lördagkväll. Har inte folk bättre saker för sig än att återvinna glas en lördagkväll?? Och att reflektera över att boende i området kanske vill ha lite lugn och ro är inte att tänka på??

Vad har man att dölja när man måste åka och kasta skräp mitt i natten?

En annan sak man kan fundera över när det kommer till sopsortering: Varför måste vi sortera färgat och vitt glas? När de kommer och tömmer glasbehållarna häller de ju ändå upp allt på samma flak.

Man kan också undra hur mycket Cherry egentligen kan fälla utan att bli naken. Det här är nog det sjukaste jag varit med om! Det är hundhår överallt. Brer man en macka får man sitta och plocka 5-6 hårstrån från den innan man kan äta upp den. När jag låg på sjukhus och plockade bort mina använda lakan så låg hundhår under underlakanet. Hur gick det till? Är det egentligen jag som fäller små svarta hårstrån? Mystiken tätnar...

Hemma igen!

Emma:

I söndags fick jag äntligen komma hem från sjukhuset igen. Enligt förlossningsläkarna får jag äta alla mediciner även under tredje trimesten, vilket gynläkarna hävdat att jag inte får. Nu ska jag alltså själv bedöma vilka som troligtvis har rätt. Rent spontant känns det ju som förlossningsläkarna borde ha mer koll eftersom de kan barn också, inte bara graviditet. Den ena av medicinerna törs jag äta i alla fall, så jag försöker överleva på den, sen får vi se om jag behöver den andra medicinen också.

Tur i oturen är väl att jag är tillsammans med världens underbaraste och tålmodigaste människa. Bengt sköter om allt här hemma nu när jag inte orkar med något längre. Han är så tapper, min käresta, inte ett ord om att det är jobbigt, inget gnäll, han bara fixar allt här hemma samtidigt som han jobbar heltid. Är det någon i familjen som är en kämpe så är det han!

Bebis mår bra i alla fall. Det sparkas hej vilt där inne så magen hoppar åt alla håll. Ser helt sjukt ut. Det börjar väl bli lite trångt för stackaren nu...

Tomhet...

Bengt:

Tänk att det kan vara så tomt i en lägenhet med två stora hundar och fyra livliga katter.
Min kärlek är inlagd på sjukhuset...

Igår gick vi in i den tredje trimestern, och då får hon inte längre äta de piller som hon måste ha för att inte kräkas.
Direkt gick vi på pumpen, och Emma började spy som attans.
Idag var det brutalt, och vi åkte in.
Medans vi väntade på hjälp lyckades Emma kräkas 10ggr på två timmar!!!
Idag är det 90dagar kvar till utsatt datum.
Emma och bäbisen får nu all hjälp de kan få, och det finns ingenting mer vi kan göra.
Önskar att jag kunde ta lite av hennes illamående för att underlätta, men hur skulle det gå till?

Graviditet är ingen dans på rosor.

Vecka 26 +5 Nu börjar det bli ordning på torpet

Emma:

Eftersom jag mår som jag mår sker ju inte uppackningen av lådor efter flytten på nolltid. Det blir en sak då och då, en sak här och där... Jag törs inte klättra på stolar för att hänga upp gardiner, så de har inte kommit upp än, och jag törs inte heller klättra på köksbänkar för att nå upp till överskåpen. Mitt balanssinne är inte riktigt vad det var, och skulle jag trilla ner kan det sluta riktigt illa... Men lite får jag gjort ändå. Igår satt jag och sydde spjälskydd till spjälsängen hela dagen. Det blev riktigt bra, om jag får säga det själv. I söndags var vi på Ikea och köpte madrass till spjälsängen, så nu ser den riktigt mysig och ombonad ut
.
Vi köpte även skötbordet med lite tillbehör, så nu kan vi även sköta om vårt barn när det kommer. Bilbarnstolen är dock ännu inte bokad, och vagnen är ännu inte beställd, men i övrigt känns det som om vi börjar bli redo för Bäbis nedkomst.

Idag är näst sista dagen med medicin. Vi går in i tredje trimesten imorgon, så imorgon blir den sista dagen då jag får medicinera mot illamåendet. Jag vet inte alls hur jag kommer klara mig utan mediciner, jag kanske kommer att må jättebra. Kanske blir jag inlagd igen. Spännande va? Håll tummarna för mig!!

Snart går vi in i vecka 28. Det börjar närma sig nedräkning på allvar. Tre månader kvar, en tredjedel av graviditeten. Snart kommer det hända grejer!

Det är hög tid att uppdatera lite....

Emma:

Det finns massor av bra anledningar till att jag inte uppdaterat bloggen förrän nu:

• Vi har inte haft internet (eller TV) de senaste dagarna
• Min nagel är trasig och fastnar mellan tangenterna så det gör ont att skriva
• Jag är gravidglömsk och har helt enkelt glömt bort att uppdatera bloggen
• Jag har väntat på att Bengt skulle skriva något först, det är ju faktiskt hans tur
• Jag har inte haft något vettigt att säga...

Nåja, nu står i alla fall spjälsängen ihopskruvad och klar inne i barnrummet och väntar på sin inneboende. Den är jättefin och det känns mycket lugnare nu när man har någonstans att lägga barnet när det kommer. Fast vi har ju ingen madrass till den än, förstås... Det blir väl en tripp till Ikea snart, så vi kan köpa skötbord och sånt också. Och barnvagnen måste väljas ut och beställas.

Nu har vi gått in i vecka 27 och det är 97 härliga dagar kvar till planerat förlossningsdatum. Det känns som evigheter dit, samtidigt som det känns som alldeles för snart. Nästa vecka går vi in i tredje trimesten, och då måste jag sluta med mina mediciner eftersom de kan skada fostret sent in i graviditeten. Jag är oerhört orolig för hur jag kommer klara dagarna utan mediciner. Jag ser definitivt inte fram emot att testa.

Imorgon ska det ätas kräftor. Jag har tjatat om det ända sedan jag kom ut från sjukhuset. Är så himla kräftsugen. Det är väl närmast cravings jag har kommit, annars har jag inte haft behov av något speciell maträtt eller godis som jag blivit extremt sugen på. Det skulle möjligtvis vara den där potatisgratängen vi fick på bröllopet för några veckor sedan. Den skulle jag kunna äta en hel plåt av om jag fick.

Vi var hos barnmorskan i måndags. Bebis hade hög puls och höll på att sparkas för fullt när barnmorskan skulle lyssna på hjärtat. Jag fick ligga där ett bra tag och vänta på att pulsen skulle lugna ner sig lite. Annars brukar bebis passa på att vara vaken och sparkas på natten. Det sägs ju att det är nu man märker om barnet är en morgon- eller kvällsmänniska. I så fall har vi fått en riktig nattuggla på halsen. Busunge!!