Spännande morgon

Emma:

Igår, kvart över sex på morgonen, möts jag av denna syn utanför vardagsrumsfönstret:

För er som inte ser så vimlar det alltså av poliser runt grannhuset. Mitt morgonkaffe inmundigas alltså ståendes, utan att skämmas, i fönstret. Jag ser poliser på balkongen, så jag kan lista ut vem det handlar om. Det är mopedisten som polisen tog här utanför för någon månad sedan. Mopeden är en DT, och jag antar att den var trimmad eller något, eftersom dess ägare gärna kör runt som en dåre på den. Jag får dock inte till varför det helt plötsligt ska behövas tre polisbilar och sex poliser på en mopedist.

Men eftersom jag är tålmodig och gärna står och väntar får jag även se hur de packar in mopedens 25-årige ägare i polisbilen, samt att de visiterar hjälmen som satt fast på mopeden. Och ur hjälmen plockar det ett handeldvapen. Tänk, jag som har hans badrumsfönster bara några meter från min balkong! Vilket tur att vi inte har gjort något som stört honom...

Mopeden kan vara en lätt motorcykel också. Jag är ingen expert.

Denna morgon har varit bra mycket mer stillsam. Jag sitter och pluggar och ojar mig över Au2. Jag hade sett fram emot att läsa pedagogik, och tänkt att det faktiskt är intressant och att det finns massor att lära. Dessvärre hade jag glömt bort vilken lekstuga det är. Rent ut sagt larviga uppgifter, som jag upplever inte ger mig någonting, och motivationsnivån sjunker med en gång. Vi har fem elever av trettio som läser till grundskolelärare eller förskolelärare, ändå har undervisningsnivån lagts under dagisnivå (ja, dagis är det enda lämpliga ordet i sammanhangent).

Nåväl, nu ska jag läsa om lärande i praktiken, ur ett sociokulturellt perspektiv och reta mig på alla felformuleringar och syftningsfel...

Glassbilen...

Bengt:


Vi kämpar på med att få Alva att sova hela nätter utan uppehåll.
Det finns en hel uppsjö med metoder, vissa mer tilltalande än andra...
Bara tanken av den där metoden då Alva ska få skrika, utan att man ska gå och trösta gör mig knäpp.
Jag springer in till henne på en gång. Mamman brukar få säga åt mig att jag ska lugna mig. Och rätt har hon. Ibland somnar Alva om själv, utan min hjälp...
"Somna utan gråt" heter vår metod, och den funkar bra för oss.
Det är en metod som tar lång tid innan helt färdigt resultat, men det känns som om vi i alla fall är halvvägs dit.
Alla utsvävningar man gör från rutinerna så känns det som att man får börja om på nytt. Fast vägen tillbaks går oftast ganska snabbt.

I kväll har rutinerna fungerat sådär... Men när jag varit inne en sväng, och mamman med, så såg det ut som om Alvas sömn var på gång.
Vad händer då???
Jo, glassbilen kör förbi med sin melodituta på högsta volym.
Klockan är förvisso bara 20.30, men ändå...
Mamman är fortfarande kvar inne hos Alva och kämpar med att söva om henne.

Hemmapappan

Bengt:

Så har det hänt. Pappan är hemma ensam med lillan. Visst har jag varit hemma själv med Alva förut, men kanske inte en hel förmiddag, eller som idag, en hel eftermiddag.
Mamman hade upprop igår, och jag hade en ledig förmiddag, lägligt va...??? Idag var det BVC eller HBV eller vad det nu heter, på förmiddagen, och plugg för mamman på eftermiddagen. Tur att jag hade en ledig dag idag igen...
Alvas morgonhumör har nog aldrig varit bättre. Gladare unge får man leta efter.
Mamman kunde dock inte slita sig igår, utan efter 1,5 timme så kom hon hem.
-Jag har 40min rast, sa hon och gick igen...
Jag vet hur det känns...
Bland det värsta som finns är när man måste gå hemifrån och lämna Alva. Speciellt nu när man stänger ytterdörren och hör ett gråt från insidan när man går. Alva säger nu mamma väldigt tydligt, och idag när mamman gick till plugget så gnällde Alva, pekade på ytterdörren och sa MAMA. Hoppas inte mamman hörde detta, för jag vet hur jobbigt det är...

Idag var vi som sagt på ... det där stället där man väger och mäter ;-)
Alva är nu 69cm lång och väger 8810g. Huvudet är 44,5cm. Vad nu det ska vara bra att mäta för...???
Nästa gång vi ska dit så är Alva 1 år. Då är det dags för sprutor igen. Det är alltid en pers.

Jag tänkte göra ett försök att lägga upp en film från igår.
Jag vet inte hur man redigerar filmer än, så den blev tyvärr ganska lång...

Det var med en tår i ögat...

Emma:

Att pussa Alva hej då i morse var bland det svåraste jag gjort sedan jag fick barn. När ytterdörren slog igen bakom mig hörde jag Alva börja gråta. Det var med sorg i hjärtat jag kastade mig på Gula faran och begav mig mot skolan. Efter tio meter fastnade kjolen i bakhjulet, och när jag försökte komma loss slet jag upp en stor reva i tyget. Jag och gula faran blev rejält osams varpå den satte igång att bromsa bakhjulet och hota med att ha av kedjan.

Lågbudgetcykel.

Annars var det ganska bra i skolan. Alva hade varit snäll mot både sin far och sin morfar och gav mig ett stort leende när jag kom hem. Sen lät hon mig till och med plugga lite medan hon kröp runt i lägenheten och undersökte hur stor koll jag hade på henne samtidigt som jag pluggade. Till Alvas förtret hade jag mer koll än hon förväntat sig. Jag avstyrde både krukjordsprovsmakning, alkoholintag samt sladdförtäring, vilket resulterade i en arg unge som inte tyckte mamman skulle få plugga något mer.

Tre långa korta snabba år tillsammans

Emma:

Idag är det tre år sedan Bengt och jag började träffas. Det är helt sjukt att det bara är tre år sedan, det känns som om jag känt honom för evigt men att de här tre år är ingenting.

Här kommer lite bilder från vårt liv tillsammans:

2008

Så här såg Bengt ut när jag blev kär i honom

Halloween, en ängel och Jesus?

 2009

Vi renoverar min lägenhet i Bergavik inför
försäljning

Köket klart för visning

Så här såg Bengts TV ut när vi träffades

Mitt sovrum i Bergavik

Lägg till bildtext

Osloresan

Pargaresan

Göteborgsresa

På hamncaféet i Kalmar

Midsommarafton 2009

 Tysklandsresan

Lite snö fick vi vår första vinter

Första dagen

Mammas lilla prinsessbakelse... Tyvärr
gick det inte att krypa i klänningen, så Alva
fick köra utan kläder på födelsedagsfesten

Emma:

Redo för första skoldagen.

Jag börjar inse att jag faktiskt ska lämna över ansvaret för Alva till hennes far och till min far. Idag ska Bengt ta hand om henne på förmiddagen. Hur ska de veta vilken mat de ska ge henne? Och vilken fruktpuré? Hur ska de veta när hon ska äta och sova? Vet de det? Kommer hon trilla och slå sig? Kommer hon sakna mig och vara jätteledsen? Tänk om hon INTE kommer sakna mig?

Frågan är väl egentligen snarare hur jag kommer klara det här?

Nåväl, det är väl tur att jag inte ska gå på ett heltidsjobb, utan faktiskt bara är borta några timmar om dagen.

Bloggtorka

Vi behöver bara stå ut med dig i fyra
dagar till...

Emma:

Jag hade bloggtorka igår. Ibland känns det som om man inte har något vettigt att säga och inte ens är på humör att svamla. Igår var en sådan dag.

Idag är det min sista föräldralediga dag. Det känns sorgligt, ledsamt och rakt igenom tråkigt. Jag ska försöka att inte sätta mig och deppa ihop totalt, utan ska kämpa för att göra den till en bra dag. Den kan lika gärna gå, den kan lika gärna ta slut.

Hade inte brevbärare varit ett så lättjefullt släkte hade jag kanske kunnat plugga till seminariet jag har redan på tisdag. När vi flyttade in hade världens bästa brevbärare som drog med gigantstora paket och ringde på dörren när han lämnade dem. Idag har vi världens sämsta som inte orkar ta med barnböckerna Max potta och Max kaka, utan påstår att dessa är alldeles för stora för att kunna trycka in i brevinkastet. Han orkar inte ens skriva ett avi åt mig så jag kan gå och hämta ut paketet med studentlitteratur. Jag borde haft boken i handen i torsdags. Nu får jag väl avin med posten imorgon. Klockan tre. Eftersom vi är sista huset på rundan får vi posten klockan tre. Sen får jag sitta och tokplugga kvällen och tisdag förmiddag, stressad och frustrerad. För sån är jag,  jag måste plugga, jag måste vara förberedd.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och göra något åt dagen.

Vagnhäng

Emma:

Det finns ingen som kan det här med att åka vagn så bra som Alva!

Första åkturen i sittdelen

Det här är det nya åka-vagnsättet...