Skrällhostan

Emma:

Under kvällen vaknade Alva med världens skrällhosta och rosslande andning. Stackars, stackars liten. Det vore ju typiskt om hon gick och blev sjuk nu lagom till påsk. Hon som har längtat så och pratat om sin kusin som kommer imorgon. När jag berättade för henne att hon inte skulle behöva gå till förskolan imorgon började hon genast prata om att hon skulle få träffa sin kusin. Stackars lilla snuttan.

Nåväl, hon är vid gott mod och har ingen feber, så vi får hoppas att det inte blir värre. Jag är så less på de här sjukdomarna som avlöser varandra! Kan det inte få bli vår nu, så barnen kan få vara ute och slippa förpesta varandra med det ena viruset efter det andra!? Kan det inte få bli vår nu, så vi kan få lapa lite sol och få vitaminer och bli lite motståndskraftiga mot alla dessa monstervirus!? Jag vill inte att mina små ska bli sjuka och lida. Nu får det vara nog!

En släng av vår...

Emma:
Det kom en lite våraktig dag idag i alla fall, vilket uppskaats i den här evighetslånga vintern. Jag är så himla trött på snö att jag skulle kunna låta Alva äta upp den bara för att slippa se den...

Skämt åsido. Jag och Olle gick och hämtade Alva på förskolan och gick till lekparken på Ängö en sväng. Det var INTE värt mödan, snön hade smält undan riktigt dåligt just där. Det är nämligen så att Olle som alltid sover så snällt i vagnen vaknar om den står stilla för länge, varför jag fick dra runt på den där tunga syskonvagnen i decimeterdjup blötsnö i lekparken. Alva fick gunga, så hon var som vanligt nöjd. Ända tills hon inte får gunga mer, då blir hon onöjd. Hon skulle kunna bo i en gunga, evighetslek det där!

Snart kommer Stockholmskusinen och hälsar på, vilket Alva pratar om oavbrutet. Då ska hon leka med honom på leklandet, säger hon, lilla sötnosen...

Förmiddag

Bengt:
Lördagsförmiddagen har börjat bra. Alva vaknade vid 6.15. Klockan 6.20 ville hon ha min telefon, vilket hon fick, och 6.29 vaknade jag igen av att hon ville gå upp.
Några timmars morgonmys med skratt-Olle (se filmen i förra inlägget) för att sedan ta på oss alla lager med kläder för att gå ut och gunga.
Pappan valde dagens outfit på barnen där Olle fick en liten retro-style.




Dottern fick en mer stilfull outfit med svart långärmad top, rosa byxor och blåa spring-strumpor. Hon valde själv...
Kläder på och Alvas "Challa" under armen började vi vår promenad mot Ängös lekpark. Jag stannade till halvvägs för att ta ett kort.




När vi kom fram till lekparken upptäckte jag att Challa var borta. Bara då snällt att gå tillbaks till dit där detta kortet var taget, då jag såg att Alva höll i Challa här.
Inte ett spår av mjukishunden... Vi gick tillbaks till lekparken och härjade loss där ett slag, innan vi knatade hemåt.
Och där på ett staket hade Challa hoppat upp och fastnat mellan 2 spjälor. Alva blev minst sagt mycket nöjd och fadren likaså.
Olle sov hela tiden...
Nu har vi ätit lunch, sovit och badat och klockan är bara 15. Undrar vad eftermiddagen har att bjuda på? Kanske blir det en tur till Alvas och Olles mormors och morfars stuga?
Det var ju flera timmar sen hon gungade senast...




- Posted using BlogPress from my iPhone




Och så blev det...

Ingen grin-Olle här inte!

Alva hela dagen

Emma:

Alva är i en sån enorm utvecklingsperiod just nu. Hon börjar ta för sig mer på förskolan, berätta förtroligheter för andra människor på Maxi - som att pappa tycker om öl - och hennes ordförråd blir bara större och större för varje dag. Lite för stort, kanske. Igår när hon hjälpte mig skruva ihop bänken vi köpte på Ikea skrek hon argt "Jag kan inte! FAN!". Oooops. I rest my case, jag säger nämligen, de fantastiskt ytterst få gånger jag låter sådana ord flyga över mina läppar, fa-an och inte fan. Garanterat något från förskolan. Eller faderen.

Nåväl, vi kan stänga av TV:n på kvällarna och bara sitta och prata om sånt Alva har gjort och sagt. Fascinerande, att en sån liten kan roa så mycket.

Imorgon är det förresten stängningsdag på förskolan, i kombination med att jag har mjölkstockning och feber. Trevligt. Vi får väl göra det bästa vi kan av dagen... Förhoppningsvis försvinner febern lika fort som den kom!

Smile!!!

Emma:

Jag lyckades fånga det med kameran!!

Två månader

Emma:
Olle fyller två månader idag. Inte klokt. Stoppa tiden, någon, jag hinner inte med!! Här kommer lite bilder från månaden som gått i alla fall:

Alva, bihanget och jag

Emma:

Alva och jag har haft en hemmadag idag. Hon grät när hon fick veta att hon inte skulle gå till förskolan, men jag tror hon har haft det ganska roligt idag ändå. Vi åt pannkakor till lunch, målade i hennes Bamse-målarbok och lekte en stund i lekparken. Dessutom klippte jag hennes hår lite. Lillfröken har ju begåvats med en mycket hög panna, vilket i sig tyder på hög intelligens, men kan vara något estetiskt missgynnande. Därför försökte jag fixa till någon slags coam-over-lugg. Det ser ju inte värre ut än innan, men vet i tusan om det blev bättre heller. Det enda hårklippninge tycktes resultera i var Alvas nyfunna kunskap om vad man kan göra med en sax och höll på att klippa av håret både på mig och henne. Superkul.

Olle är mest ett bihang. Han är så snäll och anpassningsbar, och får hänga med på systers upptåg vare sig han vill eller inte. Han har börjat le alldeles fantastiskt mycket åt oss allihop, det är så härligt. Och han är jättestark i nacken. Livet som tvåbarnsförälder leker, det är hur mysigt som helst, mestadels!

Dramaqueen

Emma:
Idag kom Alva hem från förskolan och berättade att hon puttat Meja med kniven så hon fick näsblod. Låter inte bra... Sedan pekade hon på ett två veckor gammalt rivsår och hävdar att hon fått näsblod där. Och så pekar hon på sin nalle, hunden Chala, och säger att hon fått näsblod på tassen. Hm... Det där rivsåret förresten är väldigt intressant och av Alva vida omtalat. Hon visar det för alla som verkar intresserade och drar lite olika utsagor om vad som faktiskt har hänt henne. Till en början sa hon att hon gjort sig illa på "menten" (vilket vi tror är elementet) på förskolan. Till mormor påstod hon dock att det var en katt som rivit henne, och när hon är på än mer dramatiskt humör påstår hon att såret åsamkats av en krokodil. Undrar var den där dramatiska ådran kommer ifrån!?

Tre versioner av en historia, till skillnad från hennes standardsvar som hon alltid svarar på frågor om förskolan. Hon har ALLTID målat ögon och ätit kyckling och potatis...
Kortet på Olle har för övrigt Alva själv tagit!

Dagens vikt och längd

Emma:

Idag var vi på BHV, Olle fick en OK-stämpel i rumpan av läkaren: allt såg bra ut. Han vägde 5770 gram och var 60 cm lång och följer fortfarande +1-kurvan nästan på pricken. Alva vägde 5900 g och var 59,5 cm när hon var 3 månader, så Olle är lite större. Här kommer några kort på bådatvå, Alva först, Olle sen. Tycker det är roligt att jämföra när de har samma kläder på sig, vetitusan om jag skulle kunna se skillnad på dem om jag inte redan visste...

Några Alva-linedroppers

Emma:

Alvas språk är under utveckling i allra högsta grad. Det är som hon kommer med nya uttryck varje dag. Här är några:

- Gjatteleja leva tje åj! säger hon med en imaginerad tårta.

- Lilla gumman, vade de? frågade hon mig när jag beklagade mig över att det gjorde ont när mjölken rann till.

- Åh vad skönt solen skiner! kläckte hon ur sig häromdagen när solen sträckte in sina strålar genom fönstret.

- Pappa åka köpa godis, tycke jag!

I övrigt använder hon sig mycket av "han", samt kallt, varmt, skönt, otäckt osv. Hon är jätteduktig på att berätta om vad hon gjort på förskolan under dagen.

Olle däremot, han kan numera både jollra och le ett alldeles fantastiskt snett leende som aldrig tar slut. Imorgon ska han på läkarkontroll och vägning på BHV.

Bilder

Emma:

Dags för lite bilder, tror jag bestämt!

Lika som bär!!

Eller?








Olle överst och Alva underst. Alva är 12 veckor på bilden och Olle 7!

Träning

Bengt:
Så, då var man igång. Har börjat träna. Farbror doktorn ordinerade mig träning, och jag fick ett recept på det samma. Vilket skämt! Jag trodde det var seriösa grejer det där med träning på recept, men det jag fick kändes inte seriöst alls.



Dock berättade min kära sambo att det finns statistik att de som fått ett sådant här recept faktiskt börjar träna. Och jag är en av dem...

Jag gav mig ut igår för första gången på kanske 5år. Det blev en nätt runda på 5km strax under 24min.



Detta var inte alls vad jag hoppats på. Jag hade hoppats komma runt på under 22min. Men man får väl inte vara kräsen. Mitt mål är milen under 45min innan maj är slut.

Men den där underbara känslan
av att vara ute och springa infann sig aldrig. Efter 1km fick jag ont i halsen. 2km fick jag ont i resten av kroppen.
Idag är benhinnorna helt förstörda och imorgon kommer träningsvärken. Det vet jag...

Anledningen till starten av träning? Kulmagen som kom i samband med Olles födelse. Ser ut som om jag vore 2månader gravid ungefär...

Men man ska ju blanda nytta med nöje säger de. Så idag blir det IKEA. Hurra!!! Eller???


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blomsterlandet

Emma:

I skrivande stund har Olle sovit i fyra timmar utan äta. Synd att det inte kan hända på natten... Han var vaken fyra timmar i sträck i förmiddags, sedan dess har han mest bara sovit. Knappt ätit alls. Det tar han väl igen nu inatt antar jag.

Idag har vi varit och handlat växter på Blomsterlandet. Det tog en evighet, för Alva skulle bara titta på fiskarna eller sitta på hästen. Vi kom hem med några växter i alla fall, vilket är välbehövligt för de bara dör för mig. Jag begriper inte varför, jag har aldrig haft några problem med att hålla växter vid liv förut. Jag skyller på luften i lägenheten, men troligast är nog att jag inte lägger så mycket energi på krukväxterna längre. Finns liksom inte tid till att stå och snacka skit med dem... Nu hoppas vi på bättre tider, jag ska försöka komma ihåg att vattna dem den hör gången!

Vi kom även hem med några kritor till Alva. Hon målade en katt, den lilla konstnären...

Sjuktorsdag

Emma:

Alva är sjuk och Olle är snäll.

I feberns spår...

Emma:

Igår var Alva feberfri. Idag är vi tillbaka på ruta ett igen. Hon har en hemsk hosta som väcker henne på nätterna och idag slog febern ut henne totalt. Nästan hela dagen har hon legat under en hög av filtar och sovit i soffan. Vaken tid vill hon tillbringa i någons famn. Det är inte roligt att se henne så här. Olle och jag har i alla fall blivit bättre, Olle har inte hostat på hela dagen vilket känns skönt. Pappan försöker ta över min titel som familjens übermenschen. Dessvärre känner jag mig ganska hotad eftersom jag blivit smittad av de tre senaste förkylningarna medan han har klarat sig. Imponerande!

Imorgon ska jag vara ensam med båda ungarna, vilket är något påfrestande när en 2,5-åring bara vill bli buren hela tiden. Dessutom kör våra barn med mottot: gråter en så gråter alla. Halvkul.

VABrumars?

Emma:

Vi tar med oss VABruari in i mars, imorse hade Alva 39,9 graders feber. Hon hostar och snorar och är väldigt medtagen. Efter lite febernedsättande har hon i alla fall fått i sig både lite onyttigheter och faktiskt lite nyttigheter också. Det värker i mammahjärtat när hon är så hängig. Det värker även i ryggen efter allt bärande och tålamodet tryter när Olle har svårt att komma till ro och absolut INTE kan tänka sig att sova ensam. Det är minst sagt en utmaning att hålla huset någorlunda gråtfritt.

Olle utsätts för förkylningsviruset i allra högsta grad eftersom jag själv åkt på det. Det är bara att hoppas att han får i sig tillräckligt med antikroppar via bröstmjölken så han slipper få det han också. I natt sover vi i skilda sovrum för att barnen inte ska störa varandra. Då kanske vi åtminstone kan få halvbra sömn allihop..,