Endast mamman är vaken

Det blir ett inlägg från mobilen tio i sju på morgonen så det finns stor risk att inlägget kan bli lite osammanhängande och fyllt av grammatiska fel och stavfel. Alva har sovit från elva igår till sex i morse så jag känner mig helt utvilad efter sju timmars sammanhängande sömn! Vi tillbringade hela gårdagen utomhus i solskenet - jag har aldrig sett hundarna så trötta som de blev igår.

Resan gick över förväntan med endast tre snabba stopp (första stoppet begärde Alva efter ungefär sjuhundra meter). Vi bor i en sån där övernattningslägenhet som bostadsrättsföreningar brukar ha, i detta fall är det ett litet, litet hus med ett stort rum och ett stort kök. Inte fy skam för 200:-/natten. Det är skönt att ha ett eget litet kryp-in när man reser bort, i synnerhet när man kommer med både hundar och barn, så man slipper oroa sig för att störa när Alva vaknar på natten eller att hundarna hårar ner.

Gårdagen spenderades först hos kusin William och kusinen i magen (!) ute på landet. Hundarna fick lalla runt lösa i trädgården och kasta lite pinne. Alva fick massor av pussar och kramar av William och han erbjöd generöst alla sina leksaker. Så söt! Bengt fick även sin dagliga dos av korv och mackaroner, det är ju skönt att han slapp genomgå en semester utan korv och pasta! Kusinen i magen verkade ha det alldeles förträffligt bra därinne i magen, så vi får se om vi ens kommer få träffa den innan vi åker hem...

Eftermiddagen tillbringades vid svärisarnas husvagn i Torsvik. Det var alldeles fantastiskt vackert därute. Hundarna lallade runt lösa och käkade gräs och såg till att grannarna höll sig på sin kant. Vi andra fick grillad entrecote - fantastiskt gott - och njöt av årets första måltid ute i kvällssolen med sjöutsikt. Sen däckade vi allihopa i sängen och det känns som om jag aldrig sovit såhär bra... Sju timmars sammanhängande sömn!! - värt att upprepas.

Nu ska jag testa om Karlstadsvattnet klarar av riktigt kaffe, zoegas, eller om det bara går att göra vettigt kaffe med Löfbergs lila. Sen är jag nog redo för en varm och solig dag med Alvas kusiner Elin och Gustav ute i deras stuga!

Undrar om de andra tänkt vakna snart... ? Kanske ska stöka runt lite så man slipper sitta ensam?

När det inte riktigt blir som man tänkt sig...

Emma:

Idag skulle vi åka till Karlstad, vilket föranleds av timmar av förberedelser. Vi byter från vinterdäck till sommardäcck, packar väskorna, tvättar bilen in- och utvändigt, gör matsäck, fixar lyset på bilen så att alla lampor lyser, går upp tidigt på morgonen, matar bebis, packar in hundar, packning, bebis och oss, tankar bilen.... och ähum, det låter lite skumt när vi svänger. Så vi åker till Ali som bytte däck (hjul) åt oss igår och frågar vad det kan vara.

Fjädern i höger framvagnsfjädringen har gått av och hänger på hjulhuset. Inte särskilt bra. Vi bör inte åka en meter till med bilen. Däcksnubbarna målar upp en härlig bild framför oss hur det kunnat sluta om det hänt på motorvägen i hundra knyck och att fjädern gått in i hjulet istället. Det hade tagit tvärstopp.

Vi är glada att vi lever.

Så ut med packning, hundar, bebis och matsäck och traska kilometern hem. Som två små barn som precis blivit snuvade på lördagsgodiset. Chockade och besvikna med tårarna hägrandes under ögonlocken.

Men Ali fixar. Han fixar fram en fjäder åt oss och en snubbe som kan byta den för en billig penning. Vid femtiden bör vår finfina bil ligga på vägarna mot Karlstad igen. Åtta timmar senare än vad vi tänkt oss, men tack vare snälla svärisar och däcksnubbar kommer vi förhoppningsvis komma iväg.

Och så hejar vi lite ytterligare på kusinen i magen...

Grattis Alva på halvårsdagen!

Emma:

Det har nu gått ett halvt år sedan - i skrivande stund exakt tidpunkt - som vi ringde till våra anhöriga och meddelade om Alvas ankomst. Det är helt obegripligt att tiden gått så fort och att vår lilla tjej redan är så stor. De sex månader som gått har varit helt fantastiska och man får ett lyckorus bara av tanken på framtiden.

Och som vanligt blir det lite bilder från månaden som gått för att fira!

Blåvitt

Emma:

Glenn och Glenn gjorde mål så Göteborg fick säsongens första poäng.

Göteborg vann och Alva bajsade ner sina röd-vita kläder så pappan bytte och tog på henne blåvita kläder istället. Pappan och mamman slog vad om att vinnaren skulle få välja musik hela kvällen så nu får mamman utstå en massa sånger om Göteborg och blåvitt. Bittert.

Matchen som sår splitt i familjen

Emma:

Idag smäller det i Göteborg. Det blir en lika hetsig diskussion i familjen varje gång det händer, Kalmar FF mot IFK Göteborg. Gbg ligger sist i tabellen - värt att nämnas. Kalmar ligger typ på tionde plats. Till och med jag hade velat se matchen...

Alva är ju född i Kalmar, så jag tycker det är en självklarhet att hon ska hålla på KFF. Bengt håller inte med. Alva har på sig röd-vita kläder idag - en slump?

Påsken lider mot sitt slut...

Emma:

Vädret har varit (och är) helt fantastiskt. Påskägget är uppätet. Påskriset har slagit ut. Påskliljorna har slagit ut. Påskmaten är uppäten. Kycklingarna har kläckts. Jesus har dött. Och återuppstått. Långhelger i all ära, men det ska bli skönt att det blir en "vanlig" vardag. Helt vanlig är den ju inte eftersom det är påsklov och Karlstadresan hägrar (hejar på kusinen i magen lite till - kom ut! Kom ut!!).

Alvas morfar har skaffat sig ett nytt projekt, som hela familjen är helt lyrisk över! Alla vill hjälpa till med den, och alla ser nog fram emot att få använda den när den är klar:




Här är lite fler bilder av Alvas första påsk:

Pappa - konstnären

Morbrors padda är jätterolig

Finaste påskägget

Glad Påsk!

Emma:

Det har varit en fantastiskt orolig natt i natt. Alva har varit orolig och sparkat och vridit sig, gnytt och gnällt. Det har inte varit ett dugg roligt, så när Alva vaknade vid halv åtta, då väckte jag Bengt som är världens mest fantastiska människa och klev upp med Alva och lät mig sova tills jag vaknade 1,5 timmar senare. Nu känner jag mig utvilad igen. Men det märks tydligt att hon börjar påverkas av sin omgivning, och hon börjar bli lite blyg inför främmande människor.

Och det är väl inte konstigt om man sover dåligt efter en natt med familjen Stimmerfelt? Det gör väl vem som helst?

Hon vänjer sig. Snart kommer hon vara en del av det. Hon håller på att träna rösten och skriker så högt och gällt hon bara kan. Det skär i öronen vill jag lova (ni hör lite hur det kan låta på filmen där Alva ligger på mage - hon är inte missnöjd, utan testar bara rösten). Hon har kommit ur pruttljudsfasen i alla fall. Den började bli lite tjatig...

Nåja, hoppas ni får en glad påsk därute i etern!

Jag har dödat...

Emma:

Jag dödade, för förmodligen första gången i mitt liv med flit, en geting som kommit in. Jag fick för mig att den kanske skulle sticka mitt barn, tog en fet Kalmarposten (det är det enda den duger till) och slog ihjäl getingen. Efteråt blödde mitt hjärta, jag tycker inte om att avsluta ett liv, bara sådär. Getingen kunde ju inte rå för att den råkat komma in i vårt hus...

Och Alva jobbar på...

Emma:

Alva håller på att knäcka koden. En vacker dag kommer hon nog bara krypa iväg. Just nu kommer hon visst mer bakåt än framåt, till hennes förtvivlan...

Och Alva rullar...

Man kan undra varför jag lagt mitt barn sådär, bredvid filten bakom babygymmet mellan fåtöljen och fotpallen... Alva själv verkar väl sådär nöjd.

Jag kan stolt presentera: en rullande bebis. Visst har hon vänt sig förut, men idag är det första gången som hon rullar, rygg-mage, mage-rygg. Sent kanske? Eller helt rätt i utvecklingen? Strunt samma, jag har läst att när de är starka nog att rulla runt är de även starka nog att kunna sitta, så snart kan nog fröken sitta själv!

Ibland är det lätt

Emma:

Idag åt Alva upp ALL morots-/potatispuré som jag hade värmt upp. Hon gapade duktigt när jag kom med skeden, bankade lite på bordet och styrde lite med sin badanka som får vara med under matstunderna. Det ska vara trevligt att äta mat. Hon drack vatten ur nappflaskan. Sen somnade hon i sin egna säng. Själv. På egen hand. Utan att ligga i någons famn först. Hon gick alltså från vaket tillstånd till mindre vaket tillstånd i vertikalt läge i sin egen säng. Hon låg med andra ord och tittade och låg och pysslade och styrde lite med sin snuttis innan hon slöt ögonen, klagade lite och somnade. Jisses vad lätt det var att vara mamma idag!

Dessutom har hon sovit två ordentliga sovstunder idag, liksom igår, vilket vi har strävat efter. Hennes sömn blir inte lika uppstyckad som när hon sover vid tre tillfällen och hon blir piggare och gladare däremellan. Hon har sovit nästan hela natten i sin egna säng, från kl. 20-8 och åt vid två tillfällen under denna period, vid tolv och vid fem. Det var där vid det sista tillfället som jag somnade innan jag hann lägga över henne i hennes egna säng.

Fast nu har hon sovit i snart två timmar, tycker hon ska vakna så vi kan gå en långis med hundarna så jag får min dagliga dos med sol.

I kvällstankar

Emma:

När styrmostern har legat inne i sovrummet och sovit i två timmar alldeles själv, då längtar mammahjärtat dit. I synnerhet när det varit pappan som lagt henne ikväll. Fast jag fick en ordentlig godnattpuss innan hon gick och lade sig, annars hade jag gått och lagt mig för länge sedan bara för att få lite bebisgos. Som om man inte fick tillräckligt på dagarna?

Igår kröp det en fästing på älsklingsgosen. Säkert en ölandsfästing av modell otäckare. Jag brukar plocka fästingar på djuren till höger och vänster - man är så illa tvungen så man har ju vant sig. Men nu, när det dyrbaraste i hela världen har ett så otäckt kreatur på sig, i synnerhet av öländsk modell, skriker jag alldeles panikartat: FÄSTING, ÄLSKLING, FÄSTING! till min käre sambo. Fästingfobikern himself fick tag på ett gammalt muffinspapper som han ska ta bort fästingen med. Inte särskilt smidigt, så till sist fick han ta med fingrarna. Själv satt jag ju och ammade, så jag kunde ju inte göra så mycket. Tur att man har lite invänjningstid för sådana saker, så man inte överför paniken till barnet med en gång.

Alva har börjat bitas när hon äter. Eller snarare, har ätit och börjar bli mätt. Idag garvade hon högt när jag skrek "aj". Busunge.

Om en vecka bär det äntligen av till Karlstad. Ska bli skönt att komma iväg och det ska bli roligt att få fira Valborg där, det verkar så mysigt. Valborgsmässofirandet här i Kalmar suger, tolvtusen småeldar lite härochvar med olika tider så man lyckas aldrig se en enda. Dessutom är det inga fyrverkerier och inga fackeltåg. Jag har inte sett något i alla fall. Det kanske kan bli en tradition att dra till Karlstad runt Valborg varje år? (Och så hejar vi på så att kusinen i magen kan komma ut så att vi får träffa dig när vi kommer upp!)

Nåja, nu ska jag krypa ner i sängen bredvid lillfröken...

Styrmoster

Emma:

Alva är en liten styrmoster; en moster som styr med saker. Hon putar med munnen, koncentrerad, och ser till så att saker hamnar på golvet. Det ska gärna trilla ned på golvet med ett brak. Idag lagade jag morots- och potatispuré till fröken och det var visst en riktig höjdare. För första gången sedan morotspurén slapp matstunden sluta i skrik och panik. Man kan konstatera att morötter går hem i frökens mage. Det här har hon ätit:

Vecka 1: Potatispuré
Vecka 2: Risgröt
Vecka 3: Morotspuré
Vecka 4: Palsternackspuré
Vecka 5: Majspuré
Vecka 6: Mild havregröt

Vi ska testa lite smakkombinationer nu innan det blir dags för kött. Och snart är det dags att öka till två mål om dagen och sen ska Alva så småningom få smaka lite goda fruktpuréer. Det tror jag kommer att gillas.

Utflykt på Öland

Emma:

Idag har Alva fått uppleva sin första picknick, till hennes egna förtjusning i bärselen och inte i vagnen. Vi åkte till Öland tillsammans med mormor, morfar och Ceasar, så när vi proppat in oss plus Peija och Cherry fanns det knappast plats för en vagn i bagagen. Dessutom är det smidigt med bärsele, tycker jag. Alva var ganska tyst och iakttog hela tiden med stora ögon. Sen när vi kom hem satte hon igång att prata, och har pratat sedan dess. Hon berättar nog om utflykten...

Vi var på Capellagården, vid Degerhamn och naturreservatet vid Haga!