Vad Olle önskar sig?

Emma:

Det är det man inte riktigt vet, men frågan har uppkommit inför namnfesten. Av oss får han uppenbarligen ett namn, men en del av inbjudna undrar om han även vill ha något mer. Det vill han säkert, han har inte så mycket egna grejer, nämligen. Mina förslag på vad Olle kan tycka är roligt, är följande:

• Mobil att hänga över sängen, gärna på en sån där ställning som man kan sätta fast i spjälsängen
• Någon fin barnservis
• Bestick
• Kläder (Han har strl 68 nu, varav de kläder som är små i storleken börjar bli för små)
• Fina lakan till spjälsängen
• Babyfilt

Han har redan ett sånt där "första-året-album", och får säkert låna Alvas lära-gå-vagn när det börjar bli dags... Annars uppskattar han bara det faktum att ni kommer och firar hans namngivning - inga presenter är nödvändiga!

Pratkvarnen

Emma:
Vet ni hur mycket en 30 månader gammal unge kan prata? Inte? Jo, konstant, förstår ni. I ett. Utan uppehåll. Lyssnar ingen pratar hon högre. Hjälper inte det börjar hon ropa på den hon försöker prata med. Ännu högre. Tills man svarar för att få tyst på henne. Det får man inte, för det kommer alltid en fortsättning. Hon har alltid något mer att säga. Alltid. Det hon har att säga är självklart galet viktigt, det kan handla om att hon vill berätta om vad som hänt på förskolan, eller förklara att man inte får gå i vattenpölar om man inte har stövlar på sig. Vuxenkonversationer kan vi glömma här hemma, för Alva har alltid något att säga och inflika.

Men sött är det.

Prickigast!

Emma:

Olles vattkoppor blev snäppet värre än Alvas. Det är inne på fjärde dagen nu, och fortfarande poppar det upp nya koppor. Det kliar som tusan, säger han. Han har svårt att komma till ro, svårt att somna och svårt att sova när han väl har somnat. Stackars liten, han har aldrig gråtit så mycket som idag. Det är bara att hålla tummarna att han mår bra snart, för om en vecka går tåget till Karlstad. Och hoppas det är sista dagen med kli, så han slipper obehaget.

Vattkoppor omgång 2

Emma:

Stackars liten Olle fick det också. Jag skulle nog säga att han besväras mer av det än vad Alva gjorde. Han försöker med stor koncentration styra sina busiga armar för att klia sig där det kliar, ändå lyckas han inte. Hjärtat går sönder när man ser honom. Vi har smörjt honom med zinksalva och potatismjöl. Blev väl lite bättre. Vi får hoppas att kulmen är nådd och att det värsta är över...

Själv har jag haft världens bästa morsdag!!

Vägd och mätt

Emma:

7200 gram och 65 cm lång är vår lilla skönhet här hemma, fyra månader gammal, så han ligger fortfarande en månad "före" sin syster. Olle var tydligen själv inte nöjd med sin vikt utan har käkat varje eller varannan timme i natt. Det kostar att ligga på topp!

Syrran vägde 13 kg, vilket är väldigt lite, men hon äter som en häst så det känns som om hon helt enkelt är liten genetiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

När man har en stor säng...

Emma:

...helt för sig själv, då kan man ligga tvärs över den...

Fina Olle

Emma:
Oftast är Olle en glad liten filur!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En dåres försvarstal

Bengt:

Detta är en dåres försvarstal på föregående inlägg...

Ja det regnade när jag gick hundpromenaden härom kvällen.
Det regnade något så fruktansvärt, så vattenpölarna förvandlades till mindre insjöar.
Jag och Cherry började vår lilla kvällspromenad under mörk himmel, åska i bakgrunden men inget regn. Men så kom det som man bara läser om i böcker. Himlen öppnade sig och ett skyfall öste ner över mig och Cherry. Tozz som följde med vände snabbt och gömde sig under närmsta bil.

När jag sedan kom hem så var jag så blöt att man kunde hälla ut  vatten ur mina skor, jackan och byxorna var blötare än efter de snurrat runt i tvättmaskinen, och mina strumpor ska vi inte tala om.
Hunden var om möjligt blötare än vad jag var...

Så, vad gör då en dåre som jag?
Jo, jag ställer skorna i badkaret, fyllda med tidningspapper, så att jag inte blöter ner hela hallen. Jag hänger upp jackan och byxorna över badkaret, där vi har hängare just för att torka kläder på, så att inte de andra smutskläderna ska bli blöta i tvättkorgen.
När jag tog av mig mina extremt blöta strumpor så stod jag på badrumsmattan. Men vad är badrumsmattor till för om man inte ska stå på dem när man har kalla fötter??? Att strumporna färgade av sig, hade jag tyvärr ingen aning om. Men problemet med fläcken på mattan löste jag snabbt genom att ställa Alvas potta över fläcken.
Strumpornas stelhet har jag ingen förklaring till. En gång, i mina ungdoms dagar, hade jag glömt en handduk i en väska under trappan som efter några månader stelnade och kunde stå för sig självt. Mamma var inte glad...

Så vad har vi kvar? Jo, hundhandduken...
En blööööööööt handduk bör inte hängas någon annan stans än över ett badkar eller i en dusch. Vi snackar alltså inte en liten fuktig handduk, sådär som efter man har duschat, utan en handduk som man doppat ner i självaste Söderhavet. Sen kanske jag i det stressade ögonblicket glömde av att hon fällde, men jag kan lova er att det inte var blött på något golv i hela lägenheten i alla fall.

I Bengts fotspår

Emma:

I morse när jag vaknade möttes jag av en märklig syn i badrummet. I handfatet stod nämligen det här:



Det är alltså ett par dyngsura skor med tidningspapper i. Trött sätter jag skorna ovanpå toalettstolen och går och gör mig morgonkaffe. När jag lite senare återvänder till badrummet för min morgondusch noterar jag badrumsmattan:



Det var lite svårt att få med på bild, men det är alltså två smutsiga fotavtryck i den vita badrumsmattan. Dessutom "hänger" detta på badkarskanten:



Notera att strumporna är så stela att de inte riktigt hänger utan står rakt ut. När jag ska hoppa in i duschen upptäcker jag dessutom att skorna jag tidigare hittat i handfatet numera står i duschen. Till köpet på allt kunde uppenbarligen inte hundhandduken hänga och torka på sin krok, eller på hallelementet, utan skulle ABSOLUT hängas på tork över badkaret. Eftersom hunden fäller något så kopiöst innebär detta att det är hundhår i HELA badrummet.


Odören i badrummet kan jag inte fotografera.

Det regnade visst under sista hundpromenaden igår.

Det bästa i hela historien är att jag kan se i hela den här galenskapen att hjärnan bakom det hela faktiskt HAR försökt tänka, det här är inte något slumpmässigt slarv.

Olle fyra månader

Att sitta

Emma:

Numera ogillar Olle starkt att ligga på rygg (eller mage). Det ska sittas, och det är knappt babysittern duger, utan det ska sittas upprätt, gärna i soffan med ett par kuddar som stöd. Eller i knät. Och helst av egen maskin, han sitter och spänner hela kroppen tills han inte orkar mer och huvudet börjar nicka av ansträngningen. Inte ens då duger det att ligga ner och då blir det gnäll oavsett.

Syrran är prickig, men idag tycks hon vara feberfri, så det är bara att hålla tummarna för ett snabbt tillfrisknande!!

Två små sjuklingar

Emma;

Alva är trött, ledsen, småfebrig, men tapper och klok på samma gång. Den där klokheten, den har kommit de senaste veckorna. Meningarna börjar bli avancerade och mer abstrakta, "Mamma, jag ska visa dig en sak", "Imorgon, när jag har sovit, kanske ska vi det?", "Kanske måste köpa sån? Jag vill ha den!". Just nu är det naturligtvis mycket diskussioner kring att man inte får klia på vattkopporna, "man får bara klappa, såhär", förklarade Alva för mig och visade hur hon klappade på sitt ben. Härom dagen berättade Alva för mormor att man inte skulle peta på maskarna. Förvisso pratade hon om ormar, men det blev lite klokt ändå. Annars har hon inte funnit någon logik i varför siffrorna ska komma i en viss följd som hon själv inte bestämt. En, två, fyja, evla, tolv, sju, åtta, är det minsann. Och om man frågar henne om hon vill ha den prickiga mössan eller den med nyckelpigan så svarar hon igelkotten - för nyckelpiga och igelkott är samma djur enligt henne.

Olle är fortfarande hostig, men verkar mycket piggare idag. Favoritsysselsättningen är att sitta själv med stöd i soffan och vifta på fötterna. Han är så fantastiskt glad och fin den där ungen!

Prickig korv!

Emma:

Alva har berikats med vattkoppor. Hon är prickig som en prickig korv, det kliar och hon har fått feber. Olle är jätteförkyld och hostar massor. Det har varit roligare än såhär att vara tvåbarnsförälder... Hjärtat håller ju på att gå sönder...

Mitt i sjuk-kaoset har jag råmanusseminarium. 10-17. Olle vägrar fortfarande flaskan... Det är roligt nästan jämt! Det blir en tuff dag för Bengt imorgon. Alva har i alla fall varit vid gott mod och smörjt sina kliande koppor med potatismjöl. Olle sover mest... Nä, nu vill jag att mina barn ska bli friska!

Härliga Kristi-flygare

Emma:

Här är vår helg i bilder:



Torsdag: Bengt satte Alva på att tvätta bilen...



Fredag: En förväntansfull tjej i bilen på väg för att hälsa på Pippi



Det var svårt för Alva att ta in och förstå allt som hände; här tittar vi på pippiteater en stund, sen ville hon gå



Hoppa i höet blev en av höjdpunkterna på ALV




Hon testade allt! Här var det lilla gubben i tre sekunder...



...och Fotoskärmarna i två sekunder



På lördagen blev det långpromenad i värmen



Och kvällen avslutades med grillning på kolonin




Söndagen blev lite lugnare...

Idag bär det av!

Emma:

Idag har metereologerna lovat att det inte ska regna i Vimseby, så vi tar vårt pick och pack och drar iväg - till Astrid Lindgrens Värld! Alva är välbekant med både Pippi, Karlsson på taket, Lotta, Emil och Madicken och jag tror nog att hon kan få lite behållning av det... Jag har gjort matsäck till ungefär trettiotvå personer; kycklingsallad, pannkakor, frallor, kanelbullar och kakor. Det ska bli kul!!

Alva - materialisten

Emma:

Alva har börjat utveckla ett ha-begär. Hon har fått grepp om vad som är hennes och inte, och det som hon inte äger tycker hon att vi ska köpa. "Måste köpa den", säger hon och tar en värmeljushållare i affären. Den släpper hon inte förrän hon fåt syn på en boll. "Måste köpa den bollen, mamma", säger hon återigen, femtiosju gånger ända tills jag orkar svara nekande. "Jo, jag måste ha den", svarar hon då, hittar en låda med presentpapper, drar upp en rulle som ser ut som en gräsmatta och frågar vad det är. Presentpapper, svarar jag. "Måste köpa den", säger hon då och tar med sig den. Bollen hamnar på golvet någonstans. Och såhär fortsätter det i en oändlighet. Inget skrik och gråt än; det har hon inte fattar än, men allt har sin tid...

Tänder?

Emma:

Olle har ont i magen som sjutton, har haft de senaste dagarna, han skriker och spänner sig som i en båge och blir helt otröstlig. Begriper inte vad som är fel. Igår passade jag på att kika in i munnen och tyckte mig ana något vitt. Det skulle kanske kunna förklara magontet? Jobbigt är det i alla fall, tufft att se honom ha ont och inte kunna trösta.

Dessutom tog Alvas läggning två timmar igår. Två timmar!!! Kanske börjar bli dags att korta ned sömnen på allvar nu?

Liten mannekäng

Emma:

När moster var i garderobsutrensningstagen fick Alva ett tillskott till utklädningslådan. Här en svart kavaj, mammas strumpor och guldskor. Snyggt värre!