Qvennarn rinner över

Lite nostalgitripp från Västervik. De är så wouliga!!
http://www.youtube.com/watch?v=9ub_IG1_R0s&feature=related

Blixtar och dunder

Emma:

Mitt favoritväder, åskan, har precis dragit över stan och lämnat en frisk väldoftande luft efter sig. Jag har längtat efter att kunna röra mig obehindrat utan att svettas halvt ihjäl. Åska är mäktigt!


Nu sitter bebben och jag och lyssnar på Type O Negative. Det ska börjas i tid! Jag har inte fått något gensvar än, bebben lyssnar väl med andakt, till skillnad från när vi såg Allsång på Skansen häromdagen då den satte igång och kickade för varje låt. Vi sitter och väntar på att bäste far och Bänkt ska komma med flyttlassen vi har kvar i gamla lägenheten. Det börjar bli dags att städa ur den och lämna över den till den stackars barnfamiljen som flyttar in i lägenheten utan att ha sett den. Det är en fin lägenhet, men nog inget för barn...

Jag blev sjukskriven i tre veckor till, sen är jag förhoppningsvis så pass pigg och kry att jag kan jobba lite. Vi går ju in i tredje trimesten någonstans i mitten av augusti, och då kan jag inte fortsätta äta primperan (medicinen jag proppar i mig nu för att kunna överleva dagen). Jag vill inte tänka tanken på hur det kommer bli om jag inte mår bättre då. Vem hade anat att det kunde vara så här att vara gravid? Det är långt ifrån alla glorifierade sagor om hur man lallar runt tjock och lycklig, vackrare än någonsin. Jag är fetare och fulare än någonsin, mår sämre än någonsin och har fått lägga hela mitt liv på is. Mina vänner glider längre och längre bort eftersom jag inte orkar höra av mig, jag kan inte jobba på mitt älskade jobb, jag varken kan eller orkar träna... Ingenting är som förr. Allra mest knäckande är väl att ordet sjukskrivning och jag förekommer i samma mening... Jag som alltid hävdat att sjukdomar sitter i huvudet!

Vi var på bröllop förra lördagen. Det var ett helt fantastiskt bröllop! Vackert med god mat och en alldeles fantastisk fest efteråt. Hoppas jag får ett bröllop som åtminstone är hälften så bra som det här var, då kommer jag vara nöjd!

Din kärlek gör mig stark!!

Du är så stark

Bengt:

Emma är den starkaste människa jag känner!
Varje dag mår hon dåligt. Varje dag kräks hon. Och det har hon gjort nu i snart 23 veckor.
Jag har försökt att sätta mig in i hennes situation, men jag kan inte.
Det närmsta jag kan tänka mig är att jag går runt med vinterkräksjukan i 9 månader.
Men då har jag ju inte räknat med hormonförändringar, kroppsförändringar och livsstilsförändringar.

Ni anar inte hur stark hon är.

Kick it!!!

Bengt:

Det sparkar och slåss ordentligt i Emmas mage. En morgonpigg rackare verkar det va.
Jag frågar titt som tätt om det gör ont, men det verkar det inte göra.
Jag kan ännu inte känna någonting utanpå magen. Jag försöker och försöker, men känner bara min egen puls i handen.
Det är lite tråkigt faktiskt. Jag vill också känna...
Jag försöker prata med bebben lite då och då. När man läser om graviditeten så säger de att man ska försöka introducera musik i ett tidigt stadie. OK, men vems? Emmas antar jag. Min musikstil gillas inte riktigt av den blivande modern.
Får försöka spela den när hon sover...

Idag ska jag vara toastmaster på mina vänner Petter och Hannas bröllop.
Det är en himla tur att Soppan (Christian Adenås) också ska toasta.
Han har verkligen kämpat med förberedelser inför denna fantastiska dag.
Jag har jättedåligt samvete för att jag inte hjälpt honom tillräckligt...

Det är varmt

Emma:

Indiansommaren som jag förutspådde är här och den är varm. Det var jobbigare än jag trodde att vara gravid mitt i sommaren. Jag kan inte rå för det, men jag känner en viss förnöjsamhet när det är molnigt och blåsigt ute. Idag kommer jag inte dö av värmeslag, i alla fall. Idag blir inte min sista dag i livet.

Jag har en bra dag idag. Vilket innebär att jag får hybris och tror att nu är allt illamående över för alltid. Tidigare har jag alltid fått betala för den där hybrisen, men vem vet, idag kanske är dagen då allt har vänt?

Jag tänker i alla fall ta tillfället i akt och börja packa upp och snygga till lite i lägenheten. Det påminner nämligen lite lätt om de där hemmen i tv-programmet om samlarna. Jag tänker dessutom fixa med blommorna på balkongen så att de kan börja må bra och blomma någon gång snart. Jag kom över pelargoner för tio kronor styck på Blomsterlandet, lite tråkigt kanske, men det får duga för i år. Nästa år får det bli blomsterprakt och snygga blomlådor. Vi har i alla fall en balkong, det är definitivt värt 2000:- mindre i hyra varje månad...

Imorgon är det bröllop. Jag hoppas jag mår bra imorgon också, så jag slipper kräkas i kyrkan. Jag har aldrig gjort det, men jag kan föreställa mig att det inte är särskilt roligt.
Igår gick vi in i vecka 23. Bebisen har blivit starkare därinne i magen och har börjat få till ordentliga sparkar. Oftast sparkar den när jag sitter i soffan och tittar på tv, eller när jag vänder mig om i sängen. Lillen tror att den har något att säga till om!! Så här står det om min graviditetsvecka:

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik. Pröva att spela något du själv tycker om och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför livmodern. Nu är bebisen så stor att du kanske kan se den röra på sig under dina kläder!

Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel. Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen.