Bortbytingar

Emma:

Sitter och tittar på en dokumentär, Kapten Nemos barn, om två barn som blev förväxlade på BB. Det är inte särskilt nyttigt för mig. Särskilt inte efter mardrömmen jag hade inatt, då jag drömde att Alva blev stulen. Min mamma berättade om att de på 70-talet gick ut och varnade för att lämna barnvagnen utan tillsyn eftersom det då vid ett flertal tillfällen stulits barn. Helt obefogad är alltså inte min rädsla... Hon berättade också att hon hade fått fel barn en gång när hon skulle amma min lillebror på BB, det var visserligen på plastbandens tid och felet upptäcktes med en gång, men ändå! Tänk att av misstag amma fel barn. Det är ju skräcken!

Måste kolla med Bengt att han hade full koll på Alva efter det att hon fötts, så att det inte blev fel någonstans... Ingen får komma och ta Alva ifrån mig, om hon så skulle vara en liten trollunge...

Favorit i repris

Emma:

Jag bara älskar det här kortet. Förstora upp det och kolla in ögonen!!

Håll till vänster!

Emma:

Nej, jag diskuterar inte politik, där tillämpas nämligen högerregeln. Även i rulltrappan bör detta icke tillämpas, då man håller till höger när man står still så att man kan bli omkörd på vänstersidan.

Men häromdagen när jag kom med hundar och barnvagn på cykelbanan, varav mina hundar går fot på vänster sida av mig, får jag möte av en tjej och en kille. Tjejen vägrar ändra kurs, så hennes partner måste ta tag i henne för att vi inte ska krocka. Då mumlar hon, när hon passerat "jag trodde det var högerregel". Ähum, hon är inte ensam om detta. Nu är jag säkert helt krejzy, tycker 70% av er som sitter hemma, förmodligen har ingen av er hund som ni gått på valpkurs med.

Faktum är att man lär hunden att gå fot på vänster sida, vilket inte är helt oävet eftersom man som gångare ska gå på vänster sida av en väg. Detta för att man ska ha full koll då man ser bilarna man möter. Skulle man gå på höger sida skulle bilarna komma bakifrån, och då har du inte samma möjlighet att väja om det är någon bilist som inte har sett dig. Eftersom en hund ibland kan vara lite oregerlig har man alltså hunden på sin vänstra sida, så att man som gångare befinner sig mellan hund och bil. Det finns även fler anledningar till att man för hunden på vänster sida, vilket jag länkat till nedan.

Det finns ingen lag eller generell regel om att man ska gå på vänster sida av varandra när man möts, men det rekommenderas att man som gångare ska hålla till vänster. Och är det inte lite enklare om vi alla följer dessa rekommendationer? Och i värsta fall, om ni verkligen tycker förslaget är urbota dumt, kan inte du som ensam gångare göra ett undantag när ni möter mig med barnvagn i höger hand och två stora hundar i vänster, kan inte du väja för mig och låta mig gå på vänster sida?

Så för att summera detta: håll till höger politiskt eller när du cyklar/kör bil, håll till vänster när du går.

Transportstyrelsen
Om hunden, varför vänster sida

Nu är den färdig!

Emma:

Nu är Alvas nyårsklänning färdig! Har inte provat den på än... Får se om den passar.

Jul

Alva med Scary Santa

Emma:

Alvas första jul blev helt fantastisk. I alla fall för hennes föräldrar. Vi fick så fina julklappar allihop, Bengt och jag fick presentkort på IKEA, så nu kan vi köpa den där hett efterlängtade fåtöljen. Det här fick Alva:

Alva med snuttisen från mormor o morfar

Skallra från mig o Bengt

Speldosa från mig o Bengt

Cool Ramoneströja från familjen Molin/Schäfer/Millerfelt...

....och en body från samma familj.

En grymt fin Villory&Boch-servis från morbror Calle o moster Johanna

Och världens sötaste speldosa från mormor och morfar

Det råder bloggtorka i världen...

Emma:

Vi är inte ensamma om att inte blogga... Det råder hektiska dagar även under mellandagarna, fastän julen är över. Det är en massa släktingar och vänner man måste träffa, samt man måste röja loss på stan för att göra såna där superklipp på julrean och handla upp alla sina presentkort.

Jag gjorde en massa klipp på stan igår! Köpte nya skor och en tunika till mig, Alva fick en klänning, slabblapp, pyjamas, ett par byxor och två bodys:

Alva fyller 2 månader idag!!

Emma:

Firar som vanligt med en bildkavalkad, denna gång med början vid Alvas födelse, sen ett kort för varje vecka hon levt...

Nyfödd

1 vecka gammal, lika stor som katten...

2 veckor gammal

3 veckor gammal, en body i strl 50 passar perfekt

Bredvid söta kaninen, 4 veckor gammal

5 veckor, i sin fina pyjamas som hon fått av faster Maria

6 veckor gammal, i sin fina tomteklänning som hon fått av sin mormor

Lilla tärnan, 7 veckor gammal

8 veckor gammal, nu passar kläderna i strl 56 alldeles perfekt,
den här bodyn fick vi med i en sån där "goodie bag" från BB

Såhär ser Alva ut idag, snart 9 veckor gammal, i sin dumma pyjamas
där knapparna går upp när hon sparkar lite.

Ave Maria

Bengt:

Min kära tjej som sitter här bredvid, och som fullkomligt bombar in elaka hugg mot mig, har ju fullkomligt... FEL!!!
För det första så vill jag varna familjen Millerfelt. Emma är verkligen på hugget idag, och jag tänker då faen inte bli hackkycklingen ikväll. Hon lär vara väl uppvärmd när vi kommer förbi.
Men jag klagar inte, för jag vet ju att hon har fel i det mesta.
Så här kommer lite av ett försvarstal från min sida.

"Ave Maria"-låten är fin, lite beroende på vem som sjunger den.
Om ni söker på "Ave Maria" på spotify så får man typ 167 st träffar. Jag tror att vi är halvvägs genom dessa. Nu kom Peter Jöback igen... Nu bytte hon till en fransk variant... Suck...
Giv mig styrka!!!

När det gäller det där med mina tomtar, så är de fantastiskt fina. Vem kan säga någonting annat??? I ärlighetens namn så vet jag inte ens om det är jag som har gjort dem. Men de ska vara med i alla fall...
Tygtomten som hänger i granen tror jag har ett eget liv.
Jag hänger honom väl synligt och långt fram i granen, men varje morgon när jag ska titta till honom, så sitter han och trycker lååååååångt in i granen, undangömd från alla världens ögon.
Märkligt...


Tomtemor med skägg? Vad är problemet? Vi har diskuterat det där med genus här hemma ganska mycket.
Kan Alva ha blåa kläder?
JA!
Kan jag ta pappaledigt massor av dagar så att mamman kan jobba?
JA!
Kan mamman spela tv-spel?
JA!
Kan tomtemor ha skägg?
JA!
Vad är problemet???

Korsstygnstavlan vet jag inte vart det kommer från?
Men julstrumpan har jag gjort själv.
"Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden."

Nu är det dags för mig att ta mig ut i snöovädret med hundarna, för att sedan bada bebis.
Det här inlägget tog 7 Ave Maria-låtar att skriva. Alla på olika språk...
Nu börjar jag bli riktigt trött på Ave Maria...

Fulpynt

Emma:

Jag spelar Ave Maria för Bengt. Han tycker om det, fast han försöker låtsas som något annat. Just nu plågar jag mig igenom Peter Jöbacks version, fast jag är allergisk mot honom, allt för Bengts skull.



Hittade världens finaste julgransdekoration igår, flugsvampar i glas. De var extra fina eftersom det var 50% rea på dem. Vi köpte tre stycken. Bengt och jag har en tradition där vi köper något extra fint julgranspynt varje jul, något som vi väljer ut tillsammans och köper två av (vi har visserligen inte varit tillsammans så länge, så vi har bara gjort det en gång). I år blev det följdaktligen tre, eftersom vi fått tillökning i familjen.

Bengt och jag har en evig kamp om det här med julpynt. Han har nämligen en låda med en massa otäckt julpynt som han har gjort själv när han var liten. Detta otäcka julpynt smyger han upp med när jag inte ser och inbillar sig att det ska sitta kvar. En vacker dag kommer hela den där lådan vara spårlöst försvunnen. Försvann säkert i flytten eller nåt. Blev stulen. Vattenskadad. Uppeldad? Idéerna är många...
Titta själva, så ska ni få se på eländet:

Notera att lill-Bengt satt skägg på tomtemor...

Korsstygnstavla, inte bara ful utan skrynklig också

Detta ska föreställa en julstrumpa...

Den här ska han alltid sätta väl synlig i granen.

Julaftonsmorgon

Emma:

Elden i öppna spisen sprakar, änglarna i änglaspelet pinglar och vinden viner runt husknuten. Mattis slår på julgranskulorna och Alva kräks. Peija har inte ens gått upp ur sängen... Jag har ätit äcklig risgrynsgröt till frukost, vad det nu skulle vara bra för; det är bara kanelen och sockret på som smakar bra. Det är riktigt vidrigt med risgrynsgröt, egentligen. Klumpar i. Fast ris á la malta är snäppet värre. Kall risgrynsgröt. Eeeeeuuuuuw.

Nåja, snart ska vi lämna julefriden för att bege oss till mina föräldrar, där resten av familjen Stimmerfelt befinner sig. Då är julefriden slut. Det är helt sjukt vilken stimmig familj jag har, vi pratar i munnen på varandra och hårda ord haglar från höger till vänster. Det är bara att se till att man är på sitt bästa humör och klarar av att leverera svar på tal, annars blir man kvällens mobbningsobjekt - och det är inte roligt. Jag har nu under 9 månader, graviditeten, varit det konstanta mobbningsobjektet eftersom jag knappast varit särskilt snabbtänkt och dessutom varit väldigt känslig. Sånt platsar inte riktigt i vår familj. Vi kallar varandra tjockisar och uppmuntrar varandra till dylika skönhetsoperationer varefter vilka utmärkande skönhetsfel man besitter. Så det gäller att vi insuper julefriden nu, medan vi kan...

Vår juldagsmorgon i bilder:

Cherry njuter i soffan

Lovis kikar ut på ovädret.

Okej, jag vet, kortet på julgranen är taget när det är mörkt ute, men jag lovar, den ser likadan ut när det är just ute.

Och jag vet, jag har för första gången på två månader gjort ett blogginlägg utan att lägga ut en enda bild på Alva.

Julstämningen har infunnit sig!

Emma:

Städningen är nästan avklarad. Julmusik på högsta volym. Konstaterat att det är mycket jobbigare att dammsuga lägenheten med en bebis hängandes på magen. Alva väger ju definitivt 5 kilo nu, det är jag helt övertygad om. Hon har blivit så lång och 56-bodysarna spänner åt både på längden och på brädden. Hon har en massa mysiga tjockisveck överallt, på låren, armarna, halsen och vristerna. Jag har inte tagit mig för att räkna hur många hakor hon har, men det är absolut fler än en haka.

Och ÄNTLIGEN har jag fått Alva att le på film. Hon låg på divanen i soffan och sparkade och viftade i sin ensamhet, så jag passade på att filma henne. Jag tror hon gillar att ligga sådär och lyssna på musik och jollra. Hon pratar alltid som mest när hon är ensam, vet inte varför. Hon har väl som mest att säga då, antar jag.

Här kommer en liten julhälsning från Millerfeltska/Näslundska residentet:

En glad liten skit

Emma:

Eftersom det var stört omöjligt att få Alva le på kort kom jag på den briljanta idén att jag skulle filma henne istället. Hon var på grymt bra humör den här morgonen, så jag tänkte passa på. Eller hur? Bebis var INTE med på noterna och skrek istället.

Jag filmade istället vår dampkatt Mattis som har alldeles för mycket energi nu när det är så kallt ute...

Bildkavalkad

Emma:

Eftersom bebis inte tänkt låta mig duscha idag, utan tänkt att hon ska ligga på min arm i soffan, så får jag väl istället lägga ut lite bilder på bloggen. Jag spenderade nämligen en halv dag häromdagen på att försöka få bebis le på kort. Log gjorde hon, men inte samtidigt som jag tog kort...

Dessutom fyller bebis 8 veckor idag!

Tack till bärselens uppfinnare!

Emma:

Nu har vi äntligen fått hem vår bättre begagnade bärsele. FREEEEEEDOM!! Klockan är halv ett och jag har hunnit med hur mycket som helst. Alva gillade den. Hon kräktes in den och sen somnade hon gott. När jag sedan lade henne i hennes säng tog det 10 minuter, sen vaknade hon igen. BabyBjörn vs spjälsäng 1-0.

Morgonro

Emma:

Det är lugnt. Kaffet smakar inte klor, trots att kommunen öka på klorhalten för att rena vattnet efter vattenläckan. Kaffet smakar gott. Morgonkaffet är nog det bästa kaffet. Bebis ligger kvar i sängen och sover med hundarna. Det är bara en massa latmaskar i vår familj... Granen står alldeles grön och fin och luktar fantastiskt gott. Det blev en vanlig gran i år, den var mest prisvärd. De säljer ju granar på andra sidan vägen, så vi gick ju dit naturligtvis. Jag hann börja få lite panik, då jag i helgen såg hur mycket folk det var som köpte gran och hur det blivit glesare och glesare mellan träden.


Vi har ju mycket plats, både på höjden och på bredden, så vi kan köpa en stor tät gran. Vilket vi också gjorde. Alvas första julgran kommer bli jättefin. Hon låg och plirade på oss när vi försökte sätta upp granen, vilket inte var lätt. Det verkade vara en omöjlig uppgift att få granen rak, och när vi äntligen tyckte den såg rak ut välte den när vi släppte taget om den. Det tog ett tag innan vi insåg att det var ett av stöden på julgransfoten som böjt sig.

Katterna tycker det är jätteroligt med träd inomhus.

Jag är nog ganska omodern

Emma:

Bilden av den moderna mamman är en stark, självständig kvinna som fortsätter sitt liv som vanligt trots att hon fått barn. Hon tränar varje dag, börjar jobba tidigt, kör på ersättning istället för att amma, träffar vänner och går på after-work... medan den moderna pappan sitter hemma och tar hand om barnen och hemmet.

Jag har upplevt att det börjar bli något skamset kring amning, något fult. Ersättning kan ju faktiskt pappan vara med och mata, och man kan mata barnet överallt (för det är inte helt okej att sitta och amma på offentliga platser), man kan dricka det där goda vinet till maten utan att det påverkar barnets mjölk... Att amma är något stenålderstänk som den moderna mamman inte kommer gå med på. Är det så? Ska man börja skämmas för att man vill amma sitt barn?

Samma attityd verkar gälla att ha barnet sovande hos sig i sängen. Den starka, självständiga mamman ska vara strong nog att låta barnet sova i sin egna säng, gärna i ett annat rum. Det kan jag hålla med om, men jag tycker inte det är nödvändigt när vi snackar spädbarn. Varför ska jag behöva kliva upp ur sängen bara för att bebis är hungrig? Är det inte mer praktiskt att ha barnet hos sig då? Och jag erkänner, jag är inte emotionellt redo för att låta mitt barn ligga två decimeter bort bakom spjälorna. Jag behöver henne hos mig. Nära mig. Jag vill kunna känna när hon andas, höra hennes andetag, se om hon ligger vaken i mörkret, kunna ligga och hålla om henne när hon vill ha närhet eller massera hennes mage när hon har ont i den... Härom morgonen när jag slog upp mina ögon möttes jag av Alvas stora blå, och när hon log mot mig tänkte jag bara "fuck the world, hon ska sova hos mig för evigt". Skämt åsido, självklart ska hon lära sig att sova i sin egen säng, men vad är det för mening med det när hon inte ens själv klarar av att reflektera över var hon ligger någonstans? Då kan jag väl lika gärna vänta tills hon inte vaknar 4-6 gånger varje natt?

Och mest borde jag väl skämmas för att jag inte vill vara borta från mitt barn? Det verkar som om man ska lämna bort barnet så tidigt som möjligt till en barnvakt så att man får egentid och kan njuta med sin partner eller helt enkelt gå och shoppa på stan. Jag tycker det räcker alldeles utmärkt med att jag går hundpromenader medan Bengt är hemma med bebis. Mer än så tänker jag inte vara borta från Alva förrän jag känner mig redo. Jag har inget behov av egentid. Än.

Jag menar inte att det är fult att vara en modern mamma. Och ibland kräver omständigheterna mjölkersättning, sömn i egen säng eller barnvakt. Men på något sätt verkar det ha blivit så fult att vilja något annat, att vara mamma så som mamman varit genom tiderna. Det verkar vara så fult att lalla runt hemma och städa och fixa. Jag tänker dra med mitt barn på stan och där hon inte är välkommen, dit kommer inte heller jag.

Våga vara omodern.

Min mongoälskling

Emma:

Min älskade fästman är så dramatisk. Fick ett SMS av honom där han skrev att det var en "brutal storm" på väg. Den är väl extra brutal eftersom den kommer innehålla snö, eller?

Nåja. Född och uppvuxen som man är på det glada åttio-talet har man fått uppleva en helt annan fotografikultur än den rådande. Nu snackar jag inte så långt tillbaka som när kameran kom på 1800-talet, då man definitivt inte skulle le på kort, eftersom det var en allvarlig och kanske lite otäck grej. Nej, jag snackar alltså om eran med den analoga kameran. För er som inte minns eller inte upplevt det var man något begränsad när en kamera innehöll en fotorulle som erbjöd 24 eller 36 foton. Man tog alltså inte kort på vad som helst, alla som fotograferades skulle le och titta in i kameran. Sen skulle filmen framkallas. Det kostade multum och det var en stor grej när man äntligen, en vecka efter att man lämnat in filmen för framkallning, fick se hur korten blev. Ofta blev de åt helvete.

Jag har några kort i mitt fotoalbum från min uppväxt där allting är blågrönt. Snacka om besvikelsen vid framkallningen av den filmrullen, när man upptäcker att inte ett enda kort är vettigt.

Och det är inte så konstigt att man har två-tre kort från det första halvåret i sitt liv. Man tog ju bara kort vid födelsedagar och högtider. Typ "här sitter bebis i tomtens knä och gråter", eller "här sitter bebis i mormors knä och gråter", eller "här sitter bebis i gammelfarfars knä och gråter" - sen fick det vara nog liksom. Bengt och jag har 88 kort från BB. Inte skulle man på 80-talet slösat tre filmrullar bara på BB. Vi hade snackat om en kostnad på ungefär 400 spänn för inköp av de tre filmerna samt framkallning av dem. För fyrahundra pix på 80-talet kunde man gå och käka en trerätters med en flarra vin på en rätt skaplig restaurang. Man tog alltså inte så många kort.

I digitalkamerans era tar man kort på vad fan som helst som aldrig någonsin hade bedömts som ett vettigt fotomotiv för 30 år sedan. Dagens outfit kunde slänga sig i väggen.

Vi tar kort på bääääääbis. I synnerhet jag. Jag tar kort på allt. När bäbis ser söt ut, när bäbis gör något sött, när bäbis sover, när bäbis är vaken, dagens bäbisoutfit, men framför allt tar jag kort på bäbis när bäbis ser rolig eller konstig ut. På 80% av korten vi har tagit på Alva ser hon inte riktigt klok ut. Kort jag inte lägger ut på bloggen för då skulle folk tro att jag har ett mongobarn. Men nu kan jag inte hålla mig längre, så nu bjuder jag på lite mongobilder.