Det bästa som hänt Alva?

Emma:

Alva har fått en babysitter av sin mormor och morfar. Där sitter hon, lycklig som aldrig förr, pratar, sparkar och viftar.

Klipp

Emma:

Det har rått lite bloggtorka för min del på sista tiden. Alva somnar nämligen gärna i famnen vilket innebär att man endast har en brukbar arm, och har man tålamod som en gammal skadeskjuten älg är det alldeles för utmanande att blogga med en hand. Och blogga med mobilen känns inte ens tänkbart... När Alva är vaken underhåller jag henne à la primetime, jag sjunger eller läser saga - vilket Alva tycker är aproligt, eller så lägger jag henne i babygymmet och då måste man hålla nallarna i rörelse annars tycker Alva det är jättetråkigt. Sen ska man ju hinna med allt annat som ingår i mamma"ledigheten", tvätta, putsa fönster, städa, diska, gå med hundarna, titta på alla avsnitt av Desperate Housewives...



Igår var jag ute och fyndade på stan. Det är väldigt roligt att fynda barnkläder, hittade klänningar för 20 spänn och strumpor för 7,50 till Alva.

Sötaste strumporna

Overall för 100:-

30 år och 3 månader

Emma:

Igår fyllde Bengt 30 år och Alva 3 månader. Vi firade dagen med att åka till BVC. Det konstaterades att Alva följer normalkurvan nitiskt, både längd- och viktmässigt; 6000 gram tung och 59,5 cm lång.

Och fram åker vaccinationssprutorna. I panik flyr jag rummet och lämnar kvar Bengt med dotter utan någon som helst tanke på att någon av dem också har lust att dra därifrån. Jag tycker jag nog har förtur på att dra, eftersom jag är stickfobiker. Varför vet ingen. Första gången jag svimmade var när jag var fem år gammal, på lekis, då vi var på studiebesök på sjukhuset och de skulle visa hur ofarligt och icke-otäckt det var att ta spruta.

De enda gångerna jag svimmat i mitt liv har varit på sjukhus.

Nåja, jag står där på BVC vid deras anslagstavla och insuper viktig information om hur bebisars kuddar bör se ut när jag hör min dotters illvrål inifrån rummet. Det är andra barn som skriker samtidigt, men jag känner igen min dotters skrik - det är inte det där vanliga skriket, utan ett avgrundsvrål som skär i mammahjärtat. På två röda är jag tillbaka i rummet. Jag har stor lust att allvarligt skada den som orsakat skriket, men kan som den rationella civiliserade människa jag är, behärska mig. BVC-sköterskan överlever. Min dotter överlever. Mamman och pappan är märkvärt skakade. Det var ingen höjdare med 3-månadersvaccin.

En bildkavalkad kommer väl till sin rätt så här vid födelsedagarna!?






















'

Dag 14

Bengt:

Dag 14 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 15 – Mitt drömbröllop.
Dag 16 – En bild på mig själv för två år sen.
Dag 17 – Någonting jag ångrar.
Dag 18 – Min första kyss
Dag 19 – Innehållet i mina fickor
Dag 20 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 21 – Vad jag åt idag.
Dag 22 – Min favoritplats.
Dag 23 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 24 – Min favoritfilm.
Dag 25 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 26 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 27 – En låt som får mig att gråta.
Dag 28 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 29 – Min favoritfödelsedag
Dag 30 – Ett foto på mig taget idag + 3 saker som har vart bra dom senaste 30 dagarna.

Parga-Grekland sommaren 2009.

Dag 13

Bengt:

Dag 13 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 14 – En bild på ett ställe jag varit på.
Dag 15 – Mitt drömbröllop.
Dag 16 – En bild på mig själv för två år sen.
Dag 17 – Någonting jag ångrar.
Dag 18 – Min första kyss
Dag 19 – Innehållet i mina fickor
Dag 20 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 21 – Vad jag åt idag.
Dag 22 – Min favoritplats.
Dag 23 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 24 – Min favoritfilm.
Dag 25 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 26 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 27 – En låt som får mig att gråta.
Dag 28 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 29 – Min favoritfödelsedag
Dag 30 – Ett foto på mig taget idag + 3 saker som har vart bra dom senaste 30 dagarna.

Dessa inlägg har jag kvar, och jag har ingen aning om vilken jag borde vara på, men jag kör på lite...
Dagens inlägg ska handla om någonting jag oroar mig för.
Min fråga blir då, Vad oroar jag mig inte för?
Sen Alva kom till världen så är jag orolig för helt andra saker än vad jag var tidigare.
Den största oron är dock helt klart över Alva och hennes uppväxt.
Mår hon bra?
Gör jag rätt?
Gör jag fel?
Oj,oj,oj... Jag kan fortsätta i flera A4-längder runt min oro...
Men om jag ska dra ner det till en eller två, så ligger PSD högst, och att jag spenderar för lite tid med henne på andra plats...

Det här var inget roligt ämne, nu tar vi nästa...

Dag 12

Bengt:

Dag 12 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.

Här kommer jag inte att göra det som står i uppgiften.
Jag har fruktansvärt fula kläder i min garderob. Men guuuud vad sköna de är...
När jag kommer hem så är det första jag gör att byta om till härligt slitna mysbyxor med sjukt omatchande T-shirt. Är det kallt så åker även min gamla M90-tröja på.
Den här tröjan har blivit utsatt för diverse hot från min kära sambo, men hade hon bara testat den en gång så skulle hon förstå...

Jag bävar...

Bengt:

Måste bara lägga in en liten kommentar...
Jag vill göra er uppmärksamma på att påsen som ni ser på bilden, är inte polisens "bevis-material- påse", utan helt enkelt en 2liters påse från vårt kök.
Jag märkte nämligen att det var kåda på den lilla granstammen som jag tryckt ner i sambos skor, och jag ville inte att hon skulle bli kladdig om fötterna.
Sen fick hon ju en söt lapp med, så nog borde jag vara förlåten...

Det sambo glömmer att berätta är ju det att jag, dagen innan, hittat en halv kullersten i min sko. Jag fick ju för 17 inte ens ner stortån i dojjan innan jag gick på grund.

Tror inte riktigt jag insett vad jag gett mig in på...
Med två tävlingsmänniskor med järnviljor att aldrig ge upp, så kan detta eskalera ett par snäpp till är jag rädd...

Kolla sötisen då!

Emma:

Här är cirka 40 sekunder ganska nöjd bebis. Sen blir hon av någon anledning förbannad och det tog en halvtimma att trösta...

Äntligen fredag

Emma:

Bebis är inte lika förtjust i fredagar som jag. I vanliga fall går det att lägga bebis i babygymet så är allt okej. Hon brukar ligga och snacka och flirta med den vita kaninen. Men har mamman bestämt sig för att städa nöjer sig inte bebis med ett löjligt babygym, utan då ska vi hänga i babybjörnen. Bra träning att dammsuga under sängen med ett femochetthalvtkilosknytte hängandes på magen, tycker bebis.

Allmäntillståndet har alltså varit: Mycket Arg Bebis.

Efter mycket slit och tröstande lyckas jag äntligen städa färdigt. Det blir dags att gå med hundarna. Bebis är inte nöjd i sin overall så jag får stå och balansera på ett ben när jag ska ta på mig skorna med en arg bebis i örat. Misstänksam som jag är av naturen kikar jag i vänsterskon innan jag tar på mig den. Mycket riktigt. Jag hittar det här:



Det är alltså en granstubbe instoppad i en plastpåse, som NÅGON har knölat ned i min sko. I andra skon avslöjar förövaren sig med ett förlåtande litet brev.

Han skulle bara ana hur oförlåten han är.

Skallig bebis?

Emma:

Bebis hår börjar bli lite avnött och osnyggt på bakhuvudet... Ingen fara på taket, Bengt har som den goda fadern han är, hittat en lösning: http://www.babytoupee.com/

Man ska inte kasta sten...

Emma:

Det har hänt vid ett flertal tillfällen. Jag drar på mig ytterkläderna och går en bit och efter ett tag känner jag: vad in i... en krossten har tagit sig in i mina ughs? Ett par dagar senare händer det igen, fast två stenar den här gången. Beklagar mig för min käre sambo. Som garvar. Det är klart att stenarna inte hittat in i mina skor på egen hand. Naturligtvis har de fått hjälp. Tredje gången detta händer, halvvägs till Maxi, deklarerar jag krig.

Så igår på hundpromenaden hittade jag en stor sten, en alldeles perfekt stor som passade alldeles perfekt i min älskades sko. Jag smugglar in den i mössan och i morse stoppade jag in den i hans sko, det var precis så att den fick plats!

Höll på att garva ihjäl mig förut när han skulle ta hundarna och skulle ta på sig skorna. Men eftersom det är så slugt och fyndigt att lägga in små krossten i någons skor, som gärna inte upptäcks förrän man har gått nån kilometer och börjar göra väldigt ont, upplever jag att hämnden inte är fullföljd. Jag måste helt enkelt komma på något ännu bättre, ännu slugare...

Visste ni förresten att en 3 månaders bebis fötter kan lukta tåbira? Jag är helt fascinerad!

Emma:

Ibland tänker jag, att vi människor kanske inte är lika mycket värda ändå... ? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8433541.ab

Dag 11

Bengt:

Dag 11 – Bild på mig och min bästa vän.

Dag 10

Bengt:

Dag 10 – Meningen bakom mitt bloggnamn.

En-till-blir-till...
Alva var inte först.
Vi plussade på stickan för första gången i Oktober 2009.
Glädjen var total. Men Emma sa redan från början att någonting kändes konstigt.
"Tror jag det... Du är ju på tjocken" tyckte jag.
I December samma år var vi inte gravida länge. Vi fick missfall...
Det var en jobbig tid för oss båda. Men när man kommit över det värsta och börjar prata om det, så visade det sig att var och var annat par verkar ha fått missfall. Det är en sådan där sak som många har gått igenom, men som man inte vill prata om.

Alva är en-till-som-blivit-till.

Dag 9

Bengt:

Dag 9 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.

Jag har många dåliga vanor. Vissa som jag själv vet om, vissa som är omedvetna.
Frågar du sambo så har jag förmodligen hur många som helst.
Men det är väl lite av dessa som gör mig till den jag är. Visst är det jobbigt när jag gör dessa vanor på ställen man inte bör göra dem på.
Här kommer ett exempel:
Jag har en vana att när jag ska ta på Alva sin body, så lägger jag den på mitt huvud när jag plockar upp henne från skötbordet. Sen är det ju bara att nicka till lite så åker bodyn ner på sin plats på skötbordet. Smart va???!!! Ibland kan det dock ta lite tid, om Alva är lite grinig eller så. Och då kan jag glida runt med hennes body på huvudet ett tag.
Sambo berättade att jag hade gjort så när vi var hos farbror doktorn med Alva för första kontrollen. Jag har själv inte en aning om att jag har gjort det, men risken är mycket stor...

Dag 8

Bengt:

Dag 8 – Mitt andranamn – och vad jag tycker om det.

Jag har lärt mig att uppskatta mitt andranamn på äldre dagar (på dagarna, om dagarna, som dagarna...). När jag var liten så var jag väl inte så himla stolt över att heta Gunnar, speciellt inte när man heter Bengt som förnamn, det blev ju liksom två "gammelnamn" på varandra.
Numera är jag stolt över mina namn. Det är jag. Det är mina namn.
Jag har fått namnet Gunnar efter min far, och så vill jag också ha det. Frågan är bara vilket namn, och det är ju faktiskt inte säkert att vi får någon grabb alls...
Namn är någonting som man ska tänka över noga. Det är ändå någonting man ska ha resten av sitt liv.
Jag är stolt över Alvas alla namn.
Alva Maria Lilian Näslund/Millerfelt

Föräldraträff

Bengt:

Igår var vi på vår första föräldraträff.
Vi har ju varit på gravidträffar, men detta var första gången vi var och träffade andra små knytten och deras föräldrar.
Vi höll till på ett "hittepådagis", eller öppen förskola om man hellre vill kalla det för det...
Det var några från vår gravidgrupp och några till. Totalt var det 6st bebbar där. 5flickor och en pöjk.
Det var Alva, Märta, Iris, Lilly, Noomi och Anton.
Lite synd för Alva som hade hoppats att det var massor av läckra grabbar där att spana på. Iris var nog den som Alva tittade på mest, men kanske var det för att hon satt närmast...
Vi snackade om allt möjligt, och det märks ju verkligen att dessa träffar är till för oss föräldrar, och inte för barnen.
Jag tyckte det var roligt i alla fall...

Nu ska jag försöka att uppdatera lite med min lista jag skulle skriva på varje dag...
Det har ju gått sådär...

Dagens 10-i-topp: idrottsmän

Emma och Bengt:

Idag listar vi inte inte vilka idrottsmän och -kvinnor som helst, utan de mest oattraktiva av dem... Svåraste listan hittills.

1. Maria Mutola
2. Carlos Tevez
3. Victoria Svensson
4. Robert Arrhenius
5. Therese Alshammar
6. Ludmila Engquist
7. Yao Ming
8. Thomas Brolin
9. Jörgen Jönsson
10. Michael Schumacher

Boktips

Emma:
*Nananannnannanananna nananana nana nanaanana*
Dagens boktips: Spädbarnets psykologi, Philip Hwang

Grymmisch bra bok om man är lite intresserad av psykologi och sitt spädbarns uppfattning av världen och universum och lite till. Jag har fått lära mig massor om hur Alva fungerar, hur hon kommunicerar, vad hon ser, hör och känner.

Det är kaninen längst till vänster som är favoriten

Hennes leenden till exempel, ska man inte ta för personligt. Ett barn under fem månader ler mot alla, det är först runt halvåret som barnets leenden blir selektiva. Just nu ligger hon och ler och pratar med kaninfiguren i babygymet. Hon blir helnöjd när den rör på sig, och klagar på den när den är stilla. Det är jobbigt att behöva sitta och putta på den för att hon ska vara nöjd.

Det är inte långt till skratt nu, hon har börjat göra läten när hon ler. Dessutom har hon börjat titta på sina händer. Hon blir sådär alldeles härligt vindögd när hon tittar på dem. Och tungspetsen har börjat titta ut i mungipan, ser jättefestligt ut!

Idag ska vi till första föräldragruppen sedan bebisarna kom. Vi får se om det är roligare nu. Hoppas det är fler föräldrar i alla fall... Vi ska träffas på öppna förskolan i Oxhagen. Verkar det bra där får vi nog gå dit fler gånger!

Årets semlepremiär

Emma:

Idag var mina föräldrar här och hälsade på med årets första semla. Sjukt gott. Tur att vågen visar ett par kilo mindre så man kan få njuta av lite gott då och då. Alva visade sig från sin gnälliga sida, så mormor fick gå runt med henne - för sitta ner när man kommer hit är visst inte okej. Sen somnade hon på sin morfars mage.

Vissa dagar vaknar Alva och bara helt enkelt är på dåligt humör. Det sitter i hela dagen. Dumt att ändra ett koncept som funkar? Vissa dagar vaknar hon med världens leende. Sådana dagar är det lite enklare att vara mamma. Just nu ligger hon och kikar på Scrubs. Barn ska visst inte kolla på TV om de är yngre än två år, men det känns som om jag inte kan göra så mycket åt det just nu. Jag hör nog till de som tycker att TV:n kan fylla en viss funktion i livet, men att man inte bör överanvända den. Det är skillnad att kolla på Teletubbies och Pippi Långstrump. Mitt barn ska aldrig behöva titta på larviga figurer som pratar bebisspråk. Hoppas han som hittade på Teletubbies sover dåligt på nätterna, det är han värd.

Men visst är det lämpligt att dagens 10-i-topp är en lista över bästa TV-serierna!?

1. Vänner
2. Cougar Town
3. Desperate Housewives
4. Scrubs
5. CSI
   
6. Family Guy
7. Simpsons
8. Solsidan
9. Californication
10. Joey

Kvalitetsteve? Jag älskar att titta på frågesportsprogram också, vi brukar kika på Vem vet mest, Postkodmiljonär och På spåret också. Jag vinner nästan jämt, eftersom jag är så smart.

Dagens 10-i-topp: spel

Emma:

Jepp, här kommer ett inlägg från familjen som tillbringat hela helgen med Plants vs Zombies. Kanske är lägligt med min topplista över spel. Det är mixat spel till dator, Nintendo 8-bitars och X-box, dock ej brädspel. De har en egen topplista.

1. Assassins Creed (X-box)
   
2. Rockband (x-box)
3. Super Mario Bros (Nintendo)
4. Zelda (Nintendo)
5. Battlefield 2 (dator)
6. The Sims (dator)
7. Ikaros (Nintendo)
8. Grim Fandango (dator)
9. Myst (dator)
10. Tomb Raider (X-box)

Nä, Plants vs Zombies fick inte vara med på listan, det är nog lite för färskt än så länge. Vi får se hur det håller i längden...

Dag 7

Bengt:

Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 100 000 kr.

Jösses!
Man skulle kunna vara så tråkig att man svarar "betala av något av mina lån", men jag tror att jag faktiskt skulle betala av ett i alla fall. Billånet...
Sen skulle jag ta min familj och bjuda på en resa till ett härligt, skönt ställe. Där skulle vi bada, sola, dricka goda drinkar, kalla öl mitt på dagen och äta en massa billig inhemsk mat.

(Från greklandsresan 2009)

Dag 6

Bengt:

Dag 6 – Typ av tjejer jag faller för.

Shit, vilken fråga!!!???
Emma är min drömkvinna. Hon är allt jag någonsin velat ha. Jag kan sitta och skriva upp massor av egenskaper som hon har, men framför allt så har hon DET.
Jag tror att alla människor har just det som någon annan där ute letar efter.
Det där med att det finns någon där ute för alla, kanske inte är så galet ändå.

Jag kan inte säga att det finns en viss typ av tjejer som jag faller för. Jag kan alltså inte säga att jag faller för brunetter, blondiner, långa, korta, svenska utländska, etc. etc.... I have dated them all... Nej, allvarligt... Det har jag verkligen inte...

Det är så klyschigt det där med att "man vet när man träffat den rätta".
Men det gör man verkligen.
Man bara vet...

(Från greklandsresan 2009)

Dag 5

Bengt:

Då är det dags att komma ikapp lite med mitt bloggande.
Jag har varit skitdålig på att blogga de här senaste dagarna, men det är inte mitt fel.
Dart har ju, som tidigare nämnts, lurat mig att testa Plants VS Zombies.
Ett gift!!! Väldigt beroendeframkallande...
Men nu kör vi.

Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Jag vill ha mer tid.
Mer tid till dottern.
Mer tid till sambon.
Mer tid till tid helt enkelt.

Tiden bara flyger iväg. Alva är snart 3månader, och det känns fortfarande som igår som hon föddes. Jag jobbar alldeles för mycket känns det som. När jag går hemifrån på morgonen, så är det mörkt ute. När jag kommer hem på kvällen så är det mörkt ute.
Jag önskar mig helt enkelt mer tid...

Dagens 10-i-topp

Emma:

Dagens 10-i-topp-lista är över tecknat/animerat:

1. Monsters Inc
2. Shrek
3. Lejonkungen
4. Hitta Nemo
5. Bilar
6. ToyStory
7. Aladdin
8. Upp
9. Wall-e
10. Fantastic Mr.Fox
    

Löjligt stolt!

Emma:

Igår rullade Alva runt från rygg till mage. Hennes föräldrar blev löjligt stolta, även om det är lite oroväckande att hon numera kan lägga sig på mage. Bäbisar får ju inte ligga på mage, eftersom risken för sjukdomen som shouldn't be mensioned by name (PSD) ökar, men det fattar ju inte hon.

Vi var hos barnläkaren häromdagen, för att kolla så Alva inte hade torticollis. Hon är ju lite högervriden, fröken, - inget fel med det - hon gillar att vrida huvudet åt höger men helst inte åt vänster. Men vi fick veta att det inte var någon fara på taket och att Alva förmodligen bara hade en favoritsida. Så nu tränar vi nacken, allt intressant ligger på hennes vänstra sida, och hon får ligga en massa på magen och träna på att hålla huvudet uppe.

TGIF

Emma:

Julen är utstädad. Jag har hållit på sedan elva i morse, med några få amningspauser. Först nu sitter jag ner, har ätit och är nästan klar med all tvätt. Halvdöd. Men det är fint här hemma. Bengt får hjälpa till med den sista tvätten. Kanske. Vi är lite smått oense när det kommer till tvättning. Jag kör det mesta på 40 grader, med undantag för några få 60-gradersmaskiner. Bengt däremot är så nitisk, så står det att ett plagg tål 60 grader ska han absolut tvätta det i 60 grader och inte 40. Det resulterar i att han står med 17 olika tvätthögar med typ fem plagg i varje hög. För man kan visst inte blanda blått och rött i samma maskin... Ööööh...

Sen ska tvätten torkas. Jag kör in allt i torktumlaren, med undantag för stickade koftor eller väldigt känsliga plagg. Bengt hänger hälften av tvätten.

För att det ska slippa ta fem år att tvätta en veckas tvätt brukar jag ta hand om den. Dessutom gillar jag att tvätta. Lukten av nytvättat finns med på min 10-i-topp-lista över goda dofter. Så vi kör väl lite High Fidelity-inspirerat och gör en topplista!?


Min 10-i-topp-lista, goda dofter:

1. Nytvättat
2. Nyklippt gräs
3. Kaffe
4. Kaprifol
5. En nyupptänd kolgrill
6. Nybakade kanelbullar
7. En ny, oläst bok
8. Hav
9. Vitlöksbröd
10. Bensin

Granen är ute!

Årets gran

Emma:

Nu är granen äntligen utkastad. Jag hann inte riktigt tröttna på den i år, fast den barrade sjukt mycket. En plastgran kommer dock aldrig innanför tröskeln i mitt hushåll. Äkta ska det vara. Det hör liksom julen till att ligga på mage och vattna gran och få barr i håret... Man kan göra det lite enklare för sig själv genom att köpa en gran utan grenar, som mina föräldrar gjorde. Är det inga grenar på kan den inte barra, samt kräver inte så mycket vatten.

Förra årets gran

Granarna i min barndom såg ut så. De plockades oftast ute i skogen, och såg därmed i regel inte riktigt kloka ut. De var sneda och vinda och det saknades alltid grenar på någon sida av granen. Den sida vändes mot väggen, men eftersom granen var så gles såg man alltid fulsidan också. Det blev knappast bättre av att den skulle pyntas med familjens anekdoter. Granen fylldes av smällkarameller och korgar i papp i den mest märkliga färgkombinationer som hade tillverkats under familjens obligatoriska årliga julpyssel (som man faktiskt uppskattade även upp i tonåren, även om man aldrig riktigt ville erkänna det). Märks det att mamma är pedagog?

Gran utan grenar... vems kan det vara?

"-Åh vilken fin gran" ljög släktingarna som kom hem till oss och granskade eländet. Som barn stod man även gärna och pekade ut de fina sakerna man gjort och berättade var och när man gjort dem. Sedan pekade man även ut det fula julpyntet, som lillebror gjort, och hånskrattade rått. Släktingarna var dock diplomatiska och påstod att även lillebrors julpynt var fint, men det genomskådade man ju naturligtvis även som barn.

Man kan undra vad jag blir för slags morsa, om jag kommer låta mina barn hänga sitt vedervärdiga julpynt i granen. Jag låter ju min sambo hänga upp fula garntomtar i granen... Kanske kommer jag vara stolt över min dotters konstnärliga ådra och hänga upp hennes pynt på bästeplatsen? Som det är nu är jag löjligt anal när det kommer till granpynt, det ska endast gå i två färger, varav jag låtsas att min sambo får vara med att välja ut och han får komma med förslag tills han säger rätt färger. Sedan måste det finaste pyntet hängas i ögonhöjd och de enkla röda plastkulorna hängs i fothöjd så katterna kan boxas med dem bäst de vill. När vi pyntat färdigt granen går jag i smyg och flyttar om pyntet som Bengt hängt upp, så det blir jämvikt i färger och stil.

Undrar hur man ska göra nästa år, när Alva vill käka upp julpyntet i granen?

Plants VS Zombies

Bengt:

Utmaningen jag fick av min kära sambo går sådär.
Jag har varit ledig i 2dagar nu, men tiden har bara runnit iväg.
Mycket av bloggtiden har gått till kanske världens mest beroendeframkallande spel:
Plants VS Zombies.
Dart skrev i sin blogg om detta spel, där han rekommenderade detta spel.
Jag måste nu göra det motsatta...
Man blir fast...
Tiden försvinner...
Frustrationen blir total...
Bara en bana till...
Jag hinner en bana nu innan jobbet...
Hej på er!