Femtio nyanser av korv

Emma:

Är det något Bengt förstår sig på är det variation. Om jag ber honom köpa ett annat bröd än det han köpt de senaste tio gångerna gör han det. I alla fall så köper han samma bröd fast i en alnnan form. I lördags när han var och handlade för veckan fick han fria händer. Bengt, som liksom sin dotter, är väldigt förtjust i korv. Så det köpte han. Flera olika sorter, så vi inte behöver äta samma sorts korv till middag två dagar i rad. En körv e alltid en körv, som Bengt brukar säga. Vi har alltså hot dogs, kokkorv, grillkorv och två falukorvar hemma.

Igår när Bengt frågade Alva vad hon ville ha till middag tänkte hon en stund och svarade "inte korv".
För övrigt frågade jag henne vad hon hade fått till lunch på förskolan. Efter mycket funderande, när hon väl förstått vad jag ville veta, svarade hon att de fått kyckling och potatis. Jag blev lite rörd, det var lite stort att hon blivit så stor att hon kan tala om för mig vad hon ätit till lunch. Eller hur? De hade i själva verket ätit blodpudding...

Måndag igen

Emma:

Vi har haft en intensiv men härlig helg och båda barnen har blivit rejält bortskämda med både uppmärksamhet och presenter. Alva har haft så roligt och det gör nästan ont i hjärtat när man tänker på hur sällan hon får träffa sina släktingar. Inte en enda kusin finns att tillgå i Kalmar...

Alvas värsta trots är borta och hon börjar återgå till sitt vanliga gamla glada jag igen. Det är bara vid tandborstningen det är riktigt tjurigt numera, den som alltid har gått så bra annars. Nu är det skrik, gråt och tvång... Men vad gör man?

Olle växer och frodas. Han håller på att växa ur en del av de kläder i 56 vi har, så det är väl bara att gå ner till källarförrådet och rota fram 62-kläderna så snart som möjligt. Det är typ 80% överkropp på Olle, så byxor i storlek 56 kan han fortfarande ha, även om en del sitter åt lite över magen. Det känns lite konstigt att ha ett så stort barn efter lilla nätta Alva, tänk att det kan vara så olika? Det skiljer sig jättemycket mellan hur de åt/äter också. Alva kunde ligga och äta i 30 minuter och somnade gärna, ville sällan äta från båda brösten. Olle kan äta i tio minuter och det kan gå flera timmar mellan måltiderna. Ändå så är han störst?! Märkligt...

På lek...

Bengt:

Far och dotter var igår på ett lek-land. Alva var skeptisk till en början, men efter 30 min släppte allt och hon hoppade ner i bollhavet. Även en stor uppblåsbar rutschbana blev attackerad av oss båda.





















- Posted using BlogPress from my iPhone

Fötter

Emma:

Idag var Bengt och Alva på leklandet och röjde loss för att ge mig lite pluggtid här hemma. Efter en timma fick jag det här fotot som mms. Känns bra?




Olle har också fötter:

Syskonkärlek

Emma:

Idag kom syskonvagnen på posten, tillsammans med ett Pingubabygym och en finskjorta till Olle. Alva och jag var helt lyriska och det blev mer eller mindre kaos här hemma för några timmar. Alva fick provåka vagnen inomhus och hon verkade helnöjd. Hon och Olle testade även babygymet tillsammans på hennes begäran. Sen satte hon sig upp och sa "Alva berätta saga, mamma gå". Jag skyndade ut ur rummet och försökte tjuvlyssna på sagan hon berättade för Olle, men det gick inte att höra vad hon sa. Sött var det i alla fall!

Olles förkylning är mycket bättre, näsan är inte så snorig längre och han är mycket piggare. Skönt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

En månad senare

Emma:

Olle gick och blev tokförkyld såhär på sin månadsdag. Dessutom fick han åka till BHV för vägning och mätning, vår bastanta son har spräckt femkilosgränsen. 5020 g tung och 56,5 cm lång! Han följer sina kurvor fint på plus 1.

Grattis Olle till första månaden i livet!!

Alla dar i veckan!

Emma:

Jag håller på att gå under av stress just nu. Det är sjukt mycket i skolan och jag begriper inte hur jag ska komma i fas. Det känns som om jag ligger konstant efter med allt, vilket inte är så konstigt eftersom jag missade två seminarium det två första veckorna efter Olles ankomst. Det är tungt och jobbigt och känns som en riktigt brant backe jag måste bestiga. Jag är glad att Olle kan tänka sig flaskan och att det funkar med matning när jag är borta. Då kan jag slappna av lite under föreläsningarna i alla fall. Idag har det nog varit tufft för pappan. I synnerhet för att Alva fick hoppa över sin dagssömn - och för första gången funkade det! Lite gnälligt var det, men inte katastrof. Det är långt ifrån något som ska ske på daglig basis, men vissa dagar är hon helt enkelt inte trött. Sen kan jag inte begripa hur föräldrar kan skippa dagssömnen bara för att få lite egentid på kvällen. Men det är ju jag det.

Alva börjar för övrigt få koll på läget. Hon kan de flesta färgerna, veckodagarna i ordning, svara på hur gammal hon är samt vet vad vi heter i förnamn. Stora tjejen!

Virus och vagn

Emma:
Vår underbara dotter är förkyld, igen. Det är andra förkylningen i år, plus att hon haft magsjuka inte så långt innan Olle föddes. Som förälder till en nyföding befarar man naturligtvis att vi har fått ondskan himself innanför våra fyra trygga väggar. RS. RS-viruset är min stora skräck och jag har googlat på det ett flertal tillfällen för att veta vad jag ska förbereda mig inför. Samtidigt håller jag på att gå sönder av Alvas otäcka hostattacker som skär sönder ett känsligt mammahjärta. Hemska, hemska virus.
Annars håller vi på att jaga syskonvagn. Vi vill inte lägga alltför mycket pengar på en, samtidigt som de krav vi har på en syskonvagn rimmar illa med priserna. Second hand verkar vara omöjligt i våra trakter så vi får köpa nytt. Den bästa och billigaste som uppfyller våra krav kostar 4000 pix på Babyproffsen, vilket jag fortfarande kan tycka är mycket pengar. Ett billigare alternativ är att beställa en för 1600 pix på nätet, men den uppfyller inte våra krav. Så, vad gör man?
Vårt val står mellan en Akta Graco Stadium:




Eller en Babytravel Las Vegas:



Vi har ju en jättefin vagn till Olle och sulkyn till Alva som vi använder när vi är två vuxna, så frågan är om man verkligen behöver ha så höga krav på en alternativ vagn?

Dockan heter Olle

Emma:

Nu tycker Alva att dockvagnenär rolig. Där ska dockan sova och så ska man lägga i och ta upp dockan omochomochomigen. Hon bär dem så fint, försiktigt med stor koncentration...

Familjemys i soffan

Emma:

Vi tvättar och myser i soffan såhär en lördagmorgon som start på sportlovet... Livet är bra härligt!

Lilla familjen

Emma:

Det är svårt att hitta tid till att blogga men jag försöker så ofta jag kan!! Det är tufft att plugga med två små hemma, ibland har inte Olle lust att plugga utan tycker vi ska sjunga sånger eller amma honom varje halvtimma. För det gör han när han har beställningsdagar, äter varje halvtimma. Annars kan det gå jättelång tid mellan matningarna. Så pass lång tid att jag börjar bli lite orolig att han inte får i sig tillräckligt. Det händer att det tar 3-4 timmar mellan maten för hans del. Däremellan sover han som en stock, oftast i vagnen.



Alvas värsta trots har lugnat sig och vi har hittat sätt som funkar här hemma. Jag tror att hon har insett att det inte är någon idé att bråka, för hon går inte så långt längre. Hon säger emot lite men när det väl gäller blir hon ganska medgörlig. Fortfarande ligger Olle högt i kurs och han får mycket kärlek och omtanke av storasyster. Vi börjar hur som helst se lite längre glimtar av den där underbara glada ungen son vi har saknat här hemma.

Nu stundar sportlov och för min del en ny delkurs i skolan!

Inrapportering

Emma:

En liten rapport från lilla familjen: Olle vägrar sova i spjälsängen om nätterna, men annars funkar nätterna ganska bra. Han äter som en häst och växer nog därefter också. Alvas trots har mildrats lite nu när hon fått gå till förskolan. Synd att det är sportlov nästa vecka... I övrigt har hon gått tillbaks lite i utvecklingen, hon vill bli buren, bli matad och ibland kan hon inte prata ordentligt. Helt normalt, sägs det. Vi låter henne få vara liten ibland, men vi sätter krav på henne också för att världen inte ska bli helt uppochner. Det är ingen enkel balansgång...

Vem är Olle?

Emma:

Vår nyinflyttade är en krävande prick, om än ganska snäll. Vi håller på att lära känna honom nu, vilket kanske hade varit lättare om han hade varit lite konsekvent eller åtminstone kunnat prata. Nåväl, det här vet vi om Olle:

- han är nattmänniska och sover gärna på morgonen, precis som övriga familjen
- han gillar att kissa i det fria, passar alltid på när man tar av blöjan och är inte särskilt bra på att pricka
- han gillar att åka vagn men inte bärsele
- helst äter han sällan och mycket, precis som pappan äter han tills allt är slut
- han gillar musik och oljud, verkar ha lite svårt att sova när det är väldigt tyst
- han kan tänka sig att ligga ensam så länge det inte handlar om mer än två minuter
- han tycker om att vara oberäknelig, när mamman tror att hon fått nåt hum om hans rutiner ändrar han dem
- han får ont i magen av lök och grillchips
- han tycker om när vi sitter och äter tillsammans, när familjen sätter sig för att äta kan han också tänka sig att äta lite till, även om han precis har ätit
- han föredrar när pappan står upp när han ligger i pappas famn, har väl något med höjdskillnaden att göra antar jag
- han kan gå från illvrål till djupsömn på nolltid

Våran härliga lilla kille. Tänk att det redan gått tre veckor!

Lugnet före stormen...

Emma:
Alva fick vara hemma från förskolan idag också vilket innebar att jag skullle vara ensam med trotsungen och treveckorsbebisen. Jag var lite orolig till en början med tanke på hur Bengt haft det dagen innan, men framåt eftermiddagen började jag slappna av, det gick ju hur bra som helst. Alva och Olle låg i sängen och gosade medan jag vek tvätt, bådatvå var helnöjda. Alva bäddade in sig och Olle i täcket och släckte och tände lampan beroende på om det var natt eller dag. Det är nog första gången som jag upplevde att Alva faktiskt hade lite utbyte av sin lillebror. Jag behövde bara stå och övervaka leken, lade mig inte i och kom inte med några förmaningar.

Alva lyckades till och med somna en vettig tid. Det var när hon vaknade som det brakade loss. Hon var lite tröttgnällig och efter en stund fick hon för sig att jag inte skulle få sitta i soffan. Jag ammade Olle och hade inte alls lust att flytta på mig. I nästa sekund var storbråket igång. Alva skrek hysteriskt, grät, sparkade, slog och sa åt mig att gå därifrån. Jag försökte tackla det på alla sätt som går, jag talade lugnt, förklarade, blev arg... Till sist bröt jag ihop och grät jag också. Alva gick och tog på sig ytterskorna och försökte ta sig ut genom ytterdörren, som vi numera har låst. Hon sparkade på dörren och skrek och ropade efter pappa. En och en halv timma pågick bråket. Mycket underhållande, verkligen. Det känns som den här trotsen trillade ner i huvudet på oss, och vi är inte riktigt på det klara med hur vi ska tackla det. Handbok, någon?
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kaos

Emma:

Idag var Bengt föräldraledig. Ensam med två barn, varav den ena inte ens är tre veckor och den andra under tillfrisknande efter magsjuka. Alla som har barn vet precis hur roligt det är med barn som håller på att bli friska och varit hemma från förskilan några dagar. Lägg till en två-årstrots på det. Herrejisses vad jag inte var avundsjuk på fadern i huset när jag lämnade honom i illvrålet från två ungar som kände allmänt missnöje över saker och ting.

Det var med mjölksyra i benen jag kom hem till lunchen, matade liten och stack tillbaka till skolan. Det vag med mjölksyra i benen som jag kom hem till en sliten man i sina bästa år som genast började prata något om att han skulle sätta sig i bilen och åka väldigt långt bort i väldigt snabb fart. Jag lyckades avstyra flyktfärden och sysselsatte världens pappigaste Alva med att måla lite. Annars har dagen varit kaos även när bådatvå var hemma. Alva har kastat saker åt alla håll och kanter, gråtit, skrikit och sagt nej till allt. Trots? Reaktion mot lillebror? Magsjuka? Eller lite av alltihop....

Just nu

Emma:

Har precis varit och mätt och vägt Olle på BHV. 44,5 cm lång (+4,5cm på 18 dagar) och väger 4580g (+230 g på 6 dagar). Han följer +1-kurvan, lite större än Alva som låg mitt på medelkurvan hela tiden. Vi kan i alla fall konstatera att tilläggsmatning inte behövs (än så länge).

Just nu ser det ut såhär i bilen:







Alva mår bättre, hon har inte kräkts sedan måndagskväll och ingen diarré än så länge. Vi håller tummarna för att faran är över. Hon äter mat som hon ska och får behålla det, hon kändes lite febrig igår men idag verkar det som vanligt igen. Ogilla magsjuka.

Amningshjärna

Emma:

Jag är ganska så trög när jag glömmer bort att min egen farfar hette Karl. Naturligtvis har vi haft detta i åtanke när vi valt mellan olika namn. Jag tycker det är roligt att låta namn gå i arv och min farfar har betytt särskilt mycket för mig. Uppenbarligen händer det något med hjärncellerna hos en ammande kvinna, det tänker jag skylla på i detta fall.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ingen återvändo

Emma:

Nu så har vi bestämt oss för namn till vårt tillskott och fyllt i och skrivit under blanketten till Skatteverket. Det blev inte Brynolf som jag hade uppe på förslag. Det är ett trevligt namn, tycker jag, fulsött liksom. Ett sånt där namn Olle kan gå runt och skämmas över. Men eftersom det röstades ner av outgrundliga anledningar fick vi hitta på annat. Det blev fina namn, istället, kanske inte något som går i arv direkt, förutom Olle, som är efter Bengts farfar. Det blev:

Carl Olle Levi

 Fint va?

Namnet Carl betyder "fri man" och är det tredje vanligaste namnet i Sverige. Det är vanligare att det stavas med K än med C. Olle är ett smeknamn på Olof, som betyder ättling eller färdens arv, och blev ett dopnamn under mitten av 1800-talet. Ligger som nummer 18 på namntoppen. Olle finns inte med i den officiella namnsdagskalendern, men har inofficiell namnsdag  den 29/7. Levi är ett hebreiskt namn och betyder "fäst vid" eller "tillgiven". Har nummer 100 på namntoppen och ökar i popularitet.

Och så har han bådas efternamn, precis som Alva, Näslund-Millerfelt. En dag ska vi allihop i familjen ha ett enda efternamn, men det blir när vi har gift oss...

Nattvak

Emma:

Klockan är 03:40 och Olle är vaken. Två små pigga ögon plirar mot mig i mörkret. Han och jag sover i Alvas rum nu när hon vaknade och kräktes. Magsjuka. Det gör ont i mig att inte kunna krama och trösta henne när hon är sjuk. Men vi gör väl bäst i att hålla oss undan, antar jag. Går det att undvika att Olle smittas så strävar vi efter det. Nu ska han bara somna också så blir mamma nöjd...

Skolpremiär

Emma:

Nu har jag varit på mitt första seminarium sedan Olle föddes. Två timmar borta. Hu, vilken ångest! Samtidigt är jag glad över att ha varit där... Innerst inne önskar jag ju att jag kunde vara hemma med Olle, sitta och vara föräldraledig. Det är så lugnt och fridfullt, och kanske hade det varit det enda rätta. Men egentligen finns inget alternativ, hade jag tagit studieuppehåll nu kommer jag bli tvungen att läsa tre månader extra för att kunna ta examen, och detta är jag inte berättigad CSN för. Sen tror jag inte Olle ens märker av att jag har en bok i näven när han ligger och sover, och det kan rentav vara lite skönt att göra något vettigt av den tiden man har också. Det viktigaste av allt är att jag inte låter skolan stressa upp mig, hinner jag inte med allt så gör jag inte det. Då får jag skicka in det lite senare. Eller ta munta istället för seminarium. Vi bor ju så nära skolan dessutom, och för Olle och hans pappa skadar det nog inte att ha lite egentid. Det behöver de nog bådatvå...

Trotsen är här

Emma:

Med Olle kom Alvas trots. Bengt och jag har försökt att se till så vardagen fungerar som vanligt med de vanliga rutinerna - gå och lägga sig vid sju och gå upp vid sju. Hon har även fått gå till förskolan hela veckan, samma tider varje dag, för att hon ska få känna att det finns en fast punkt i vardagen. Men Olle är här, och att det är nytt, det kan vi inte ändra på. Ändå har Alva fått tillbaka sin mamma igen, förvisso både på gott och ont. Jag orkar ju leka med henne nu på ett sätt som jag inte orkade i graviditeten. Jag är gladare, orkar föreslå lekar och är mer aktiv i leken. Fast det innebär ju också att jag orkar ta konflikter med henne. Och det blir det, i massor. Häromdagen slog hon till mig när jag sa åt henne något. När jag blev arg och röt till slog hon mot mig i luften, sen sprang hon till sin pappa för att få tröst. När Bengt förklarade läget för henne slog hon till honom också. Sedan dess har hon inte slagit till oss, men hon kan slå och sparka i luften mot oss när hon blir riktigt arg. Annars kastar hon saker. Där har vi inte varit lika lyckosamma med att få bukt på. Häromdagen skulle hon kasta mat bara för att vi sa till henne vid matbordet. Hon blir så fruktansvärt arg och ledsen när vi skäller och blir arga, så det skär ju i hjärtat efteråt. Samtidigt tror jag hon mår bra av att få tydliga gränser som vi konsekvent håller på. Trotsen blir man nog inte av med ändå...

Nu är det helg, sen ska Bengt tillbaks och jobba. Det ser vi INTE fram emot. Fast på måndag blir det bara halvdag, för på förmiddagen är han pappaledig när jag ska på uppsatsseminarium...

Fler bilder...

Bengt:

Jag tänkte bara lägga ut lite bilder från de senaste dagarna.

Bara några timmar gammal

Lägg till bildtext

Alvas första efterlängtade träff med lillebror

Dags för hemfärd

Hjälper till med tillmatningen

Mostermys

Tripp, Trapp Trull

Första familjepromenaden

Första badet

Pyjamasmys

Bygger snögubbe

Bullfest

Sagostund

Idag är min sista "10-dagar-efter-födelse-ledighets-dag". Tiden har sprungit iväg sjukt fort, och vi lever fortfarande i vår bebisbubbla. Önskar man kunde få vara i bubblan längre, men det är bara att bita i det sura... Allting fungerar fantastiskt bra, vågar knappt prata om det för då jinxar man väl det goda.