Jag skulle kunna ägna det här inlägget till att spy galla över försäkringskassan och min klåpare till handläggare, men jag är bättre än så, jag sjunker inte till deras nivå utan väljer att lämna ämnet.
Det är inte lika lätt att göra saker längre, nu när man fått barn. Visst kan man göra i stort sett allt som man gjorde tidigare, men det krävs mer planering, mer packning och mer tid. Det där med packning är extra märkligt. Att resa med ett barn kräver, utan att överdriva, fem gånger så mycket packning. Blöjor, våtservetter till rumpa, våtservetter till ansikte, torra servetter, skedar, mat, mellanmål, mer mat, nån banan som reserv ifall maten skulle ratas, extrakläder, varmare kläder, solhatt, mössa, strumpor, leksaker, filt att ligga på... och detta enkom för en tretimmarspicknick i det gröna.
Igår hade vi nostalgitripp och drog fram gitarrerna till RockBand. Eller snarare, vi inbillade oss att vi kunde spela en stund. Det kunde vi inte. Det gick inte. När åskan Allan körde igång vaknade Alva och när vi till sist lyckades söva henne några timmar senare sov hon jätteoroligt och var ledsen. Hela natten var en kamp efter det, Alva vaknade hela tiden och Bengt och jag fick turas om att försöka söva henne.
Utekvällar på krogen är ett minne blott, men det gör inget. Det är bara att acceptera att man har ett nytt liv nu, ett nytt, bättre och mer innehållsrikt liv, men som kanske är lite svårare att styra själv. För Alva är det bästa som har hänt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar