Jag var alldeles deprimert när sommaren var slut. Minns ni?
Jag fick tillbaka den. En dag. Eller egentligen ett par, men idag var det första dagen som jag kunde njuta av den. Efter den obligatoriska fredagsstädningen gav oss iväg till stranden, Alva, jag och hundarna. Alva ville inte sitta ner i vagnen, utan skulle stå hela tiden. Bara för att hon kan. Hela tiden skulle hon stila, när vi satt nere vid stranden skulle hon stå. Eller krypa runt. Helt överlycklig över att få krypa runt i gräs. Jag låg och njöt av solens värme, det känns som om vintern med sina minusgrader och krispiga mornar är långt, långt borta.
Alva somnade i vagnen på hemvägen, så nu ligger hon ute och sover, medan jag kikar på henne genom franska balkongen. Älskar franska balkonger! Begriper inte varför det inte finns sådana på varenda hus! Det känns som om man släpper in hela utomhus när man öppnar dörren till en fransk balkong(det var min inre Ernst Kirschteiger som kom på den där formuleringen).
Men det är ju alldeles märkligt vad man lever upp så fort det kommer lite sol och värme!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar