Klätterapan...

Bengt:

Som vi tidigare skrivit så kan Alva bli ganska klängig ibland, men nu är hon även klättrig.
Hon står och går sedan länge tillbaks utmed möblerna. Ibland glömmer hon av sig, och släpper båda händerna för att applådera sig själv. Klubben för inbördes beundran liksom...
Idag fick mamman sovmorgon, och jag har busat loss med lillan.
Efter morgongröten så ville Alva titta på TV. Hon ställer sig upp mot TV-bänken och jublar åt America´s got talent som är det enda vettiga att titta på en lördasgmorgon vid 6-tiden...
Den stora skillnaden idag var den att hon nu försöker klättra upp på TV-bänken. I säkert 3min försökte Alva sätta upp ena benet och dra sig upp.
Så nu när jag äntligen börjat släppa nervositeten om att hon ska trilla och slå sig när hon står, ska jag behöva vara nervös för att hon ska klättra upp och trilla och slå sig...
Alltid är det något...

Sista kattungen åkte till sin nya familj igår.
Tozz sprang runt i natt och lockade på sina ungar. Det skär i hjärtat, men detta är hennes 3:e kull, så hon fattar nog vad som hänt.
Alva kryper också runt och kikar efter dem. Hon älskade att krypa efter dem när de busade, och rivmärkena på hennes händer talar sitt tydliga språk vad kattungarna tyckte om det.
Nej, faktiskt så tror jag att både Alva och kattungarna har haft ett fantastiskt utbyte av varandra.
Det har varit fantastiskt att se.
Undrar om vi kanske ska skaffa en liten till???
Kattunge alltså... ;-)