söndag 18 september 2011

När katten är borta...

Bengt:

Igår var mamman på stan med dottern, Alvas moster och mormor.
Folk talar om att det är så viktigt med egentid när man har barn, och jag kan väl hålla med till viss del. Timmarna som mamman och dottern var borta, så saknade jag dem. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag faktiskt inte tyckte det var lite skönt att få ett par timmar ensam hemma. Men det känns fult att säga så, så därför säger jag inte det...

Alva har ju som tidigare sagt kommit på det där med att gå. Inte bara utmed möbler, utan allt som går att puttas framför sig ska puttas framför sig. Tyvärr är hon lite som en go-cart bil. Hon går alltså bara framåt. Hon går tills det tar stopp, och då startar hon det stora larmet så mamman eller pappan får komma och vända det hon puttat tills hon kommer till nästa stopp.
Så här håller det på i timmar... Det börjar kännas i ryggen om man så säger...

Alva har även börjat att släppa det hon håller i och står då själv. Förvisso bara någon halv sekund innan hon sätter sig på rumpan, men ändå... I skrivande stund så stod hon säkert i 3 sekunder!!!

Idag fick hon åka låda. Det blev en ganska snurrig film, men vi bjuder på den ändå...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar