Man ska inte kasta sten...

Emma:

Det har hänt vid ett flertal tillfällen. Jag drar på mig ytterkläderna och går en bit och efter ett tag känner jag: vad in i... en krossten har tagit sig in i mina ughs? Ett par dagar senare händer det igen, fast två stenar den här gången. Beklagar mig för min käre sambo. Som garvar. Det är klart att stenarna inte hittat in i mina skor på egen hand. Naturligtvis har de fått hjälp. Tredje gången detta händer, halvvägs till Maxi, deklarerar jag krig.

Så igår på hundpromenaden hittade jag en stor sten, en alldeles perfekt stor som passade alldeles perfekt i min älskades sko. Jag smugglar in den i mössan och i morse stoppade jag in den i hans sko, det var precis så att den fick plats!

Höll på att garva ihjäl mig förut när han skulle ta hundarna och skulle ta på sig skorna. Men eftersom det är så slugt och fyndigt att lägga in små krossten i någons skor, som gärna inte upptäcks förrän man har gått nån kilometer och börjar göra väldigt ont, upplever jag att hämnden inte är fullföljd. Jag måste helt enkelt komma på något ännu bättre, ännu slugare...

Visste ni förresten att en 3 månaders bebis fötter kan lukta tåbira? Jag är helt fascinerad!