30 år och 3 månader

Emma:

Igår fyllde Bengt 30 år och Alva 3 månader. Vi firade dagen med att åka till BVC. Det konstaterades att Alva följer normalkurvan nitiskt, både längd- och viktmässigt; 6000 gram tung och 59,5 cm lång.

Och fram åker vaccinationssprutorna. I panik flyr jag rummet och lämnar kvar Bengt med dotter utan någon som helst tanke på att någon av dem också har lust att dra därifrån. Jag tycker jag nog har förtur på att dra, eftersom jag är stickfobiker. Varför vet ingen. Första gången jag svimmade var när jag var fem år gammal, på lekis, då vi var på studiebesök på sjukhuset och de skulle visa hur ofarligt och icke-otäckt det var att ta spruta.

De enda gångerna jag svimmat i mitt liv har varit på sjukhus.

Nåja, jag står där på BVC vid deras anslagstavla och insuper viktig information om hur bebisars kuddar bör se ut när jag hör min dotters illvrål inifrån rummet. Det är andra barn som skriker samtidigt, men jag känner igen min dotters skrik - det är inte det där vanliga skriket, utan ett avgrundsvrål som skär i mammahjärtat. På två röda är jag tillbaka i rummet. Jag har stor lust att allvarligt skada den som orsakat skriket, men kan som den rationella civiliserade människa jag är, behärska mig. BVC-sköterskan överlever. Min dotter överlever. Mamman och pappan är märkvärt skakade. Det var ingen höjdare med 3-månadersvaccin.

En bildkavalkad kommer väl till sin rätt så här vid födelsedagarna!?






















'