Granen är ute!

Årets gran

Emma:

Nu är granen äntligen utkastad. Jag hann inte riktigt tröttna på den i år, fast den barrade sjukt mycket. En plastgran kommer dock aldrig innanför tröskeln i mitt hushåll. Äkta ska det vara. Det hör liksom julen till att ligga på mage och vattna gran och få barr i håret... Man kan göra det lite enklare för sig själv genom att köpa en gran utan grenar, som mina föräldrar gjorde. Är det inga grenar på kan den inte barra, samt kräver inte så mycket vatten.

Förra årets gran

Granarna i min barndom såg ut så. De plockades oftast ute i skogen, och såg därmed i regel inte riktigt kloka ut. De var sneda och vinda och det saknades alltid grenar på någon sida av granen. Den sida vändes mot väggen, men eftersom granen var så gles såg man alltid fulsidan också. Det blev knappast bättre av att den skulle pyntas med familjens anekdoter. Granen fylldes av smällkarameller och korgar i papp i den mest märkliga färgkombinationer som hade tillverkats under familjens obligatoriska årliga julpyssel (som man faktiskt uppskattade även upp i tonåren, även om man aldrig riktigt ville erkänna det). Märks det att mamma är pedagog?

Gran utan grenar... vems kan det vara?

"-Åh vilken fin gran" ljög släktingarna som kom hem till oss och granskade eländet. Som barn stod man även gärna och pekade ut de fina sakerna man gjort och berättade var och när man gjort dem. Sedan pekade man även ut det fula julpyntet, som lillebror gjort, och hånskrattade rått. Släktingarna var dock diplomatiska och påstod att även lillebrors julpynt var fint, men det genomskådade man ju naturligtvis även som barn.

Man kan undra vad jag blir för slags morsa, om jag kommer låta mina barn hänga sitt vedervärdiga julpynt i granen. Jag låter ju min sambo hänga upp fula garntomtar i granen... Kanske kommer jag vara stolt över min dotters konstnärliga ådra och hänga upp hennes pynt på bästeplatsen? Som det är nu är jag löjligt anal när det kommer till granpynt, det ska endast gå i två färger, varav jag låtsas att min sambo får vara med att välja ut och han får komma med förslag tills han säger rätt färger. Sedan måste det finaste pyntet hängas i ögonhöjd och de enkla röda plastkulorna hängs i fothöjd så katterna kan boxas med dem bäst de vill. När vi pyntat färdigt granen går jag i smyg och flyttar om pyntet som Bengt hängt upp, så det blir jämvikt i färger och stil.

Undrar hur man ska göra nästa år, när Alva vill käka upp julpyntet i granen?