Lördagsgnäll

Emma:

Jag har all rätt att gnälla. Det är hatvädret Allan ute och min bebis är på dåligt humör. Det är sex och en halv timma sedan jag lämnade lägenheten för att gå på stan och spana billiga reagrejer. Inte för att jag har några pengar att spendera, men det kostar inget att titta. Ändå suger det att komma hem och inte ha något roligt alls att titta på. Shopping är ju definitivt humörshöjande och det skulle varit plåster på såren att ha kommit hem med något.

Mina fötter är blöta. Jag börjar bli helt övertygad om att det inte existerar några skor som kan hantera det här *lämpliga svärord* vädret.

Min telefon är helt körd. Displayen har fått för sig att den ska visa alla regnbågens färger och skiter fullständigt i att den är till för att ringa med.

Bebis sover idag. Och när hon inte sover tycker hon livet är skittråkigt, så då förgyller hon min dag med att skrika och gråta. Men hon blir ju självklart förlåten när hon avlägger världens största smile med lite kräk i mungipan mot sin mor. Charmtrollet.

När man lämnar hundarna ensamma hemma får man gå igenom en procedur med grejer som måste åtgärdas för att undvika obehag när man kommer hem. Kattmaten måste sättas undan - annars äts den upp, sopskåpet måste haspas, persienner dras ner (så att de inte sitter i fönstret och skäller på passerande fula hundar), skafferiet måste vara stängt och man måste sätta på anti-skallhalsbandet. Alltid är det något jag lyckas glömma, trots att jag går hemifrån i tron om att allt är som det ska. Idag hade jag glömt att sätta in kattmaten, så de kära voffisarna har fått sig ett schysst mellanmål.

Bebis bajsade ner bodyn OCH byxorna när vi var ute idag, så nu har hon på sig väldigt konstiga kläder som jag lagt ner som reservkläder i skötväskan. Man kan tro att Bengt klätt på henne...

Min kära syster satt med Alva i knät idag och frågade när bebisar blir söta. Vadå? När jag var gravid var det stora skräcken att jag skulle få ett fult barn och inte själv se hur fult det var (snacka om ytlig morsa). Nu hade jag turen att få ett ovanligt vackert barn, så jag behöver inte oroa mig. Alva kan visserligen göra riktiga mongominer, men det tyder bara på att hon är trygg och självsäker med sitt utseende.

Nä, nu ska jag sitta och sura i en kvart till, sen tar jag kväll.