Så var vi hemma igen. Katterna är nog gladast, därefter hundarna. Alva var alldeles förtjust över att vakna i sin (vår) säng igen. Jag kunde till och med lämna henne själv under tiden jag gick och satte på kaffe nu på morgonen utan att hon började gråta. Istället låg hon och gjorde pruttljud med munnen så hon var alldeles blöt av saliv runt munnen.
Även om resan har varit alldeles fantastiskt bra är det skönt att vara hemma igen. Vi ska ta det så lugnt Alva och jag, vila och mysa här hemma ett par dagar. Det är dags att börja med riktig mat, så vi ska göra lite olika storkok, spaghetti och köttfärssås, torsk i dillsås och lite god kalops till att börja med. Vi ska även försiktigt börja utöka till två mål mat, lunch och middag, och om ett par dagar även frukost. Och lite mellanmål förstås. Det får ta den tid det tar och vi får pröva oss fram lite, Alva äter ju jätteduktigt, men hon tappar intresset ganska fort så vissa dagar hinner jag inte få i henne så mycket. Det är därför det ska bli skönt när hon börjar äta kött, då hinner hon kanske bli mätt också!
Vi hade i alla fall en jättetrevlig Valborgsmässoafton där svärisarna bjöd på förlovningsmiddag (för oss!) och vi fick en vacker linneduk från Klässbol – Nobelduken - av allihop. Förmiddagen tillbringade jag, Bengt och Alva på Värmlandsmuséet och lärde oss lite om bygden. På kvällen åkte vi till Mariebergsskogen och lyssnade på manskör och tittade på eldkonst. Det var alldeles fantastiskt kallt så vi stod faktiskt inte ut till det att de satte fyr på brasan så den såg vi bara på håll. Alva har haft puss- och kramkalas med alla kusiner. Jag tycker det är så roligt att se hur de möter varandra, att de är så intresserade av att lära känna varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar