När måndagen sen kommer, då det är lugnt och skönt, och helgen är över, då får man stimma ner och ta tag i lägenheten som hunnit bli stökig och smutsig. Blommorna behöver vatten och Alva behöver rutiner. Igår ville hon inte somna förrän vid elva på kvällen... Fördelen med att det blir så sent är att det blir många timmar sammanhängande sömn. Ibland undrar jag om man inte gör sig själv en otjänst som börjar stimma om att det ska sovas för natten vid sju på kvällen. Alva vill ju uppenbarligen vara uppe till tio?
Till hösten var det tänkt att jag skulle börja plugga igen. Ska jag vara realistisk och utgå från hur det fungerar med Alva nu inser jag att det aldrig kommer gå. Det finns kanske tid till att plugga 2-3 timmar varje dag, och det finns inte ekonomi till att Bengt tar ut pappadagar samtidigt som jag skulle leva på CSN. Jag har ganska höga krav på mig själv och skulle förmodligen bara känna mig som en usel mamma OCH en usel student om jag gav mig på att göra båda delarna halvhjärtat. Ska man tänka realistiskt är det nog bättre att vänta med att börja plugga till nästa vår, då jag delvis kan börja med att läsa religion som inte kommer innebära så mycket föreläsningar utan mer sitta hemma och plugga. Dessutom kan vi skola in Alva på förskola i januari. Det är nog bättre så. Fast vi bestämmer inget än, vi tänker bara, så att vi har en B-plan om det inte skulle fungera med A-planen.
Alvas mat går sådär. Ibland går det, ibland går det inte alls. Hon älskar morot, banan och vitt bröd - vilket alla tre är stoppande - så vi måste kombinera det med katrinplommonpuré, vilket hon också tycker om, hela tiden för att magen ska fungera som den ska. Tur att hon gillar katrinplommon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar