måndag 16 maj 2011

Jag känner henne


Emma:

Passar på att skriva ett blogginlägg nu när Alva tar sovmorgon. Man gör gärna det som bebis om man satt uppe och kollade på ishockeyn igår. Ibland är hon helt omöjlig när det gäller att sova på kvällen. Vi får hålla på i timmar och söva och söva, vagga, låta somna i famnen, lägga ner i säng, lägga ner i vagn, ta upp, söva, söva... Är det någonstans vi har fått det tufft som föräldrar så är det just det här med kvällssömnen. Jag önskar det fanns något enkelt recept för hur man ska göra med en bebis som inte vill sova på kvällarna men är jättetrött. Hon sover stötvis 20 minuter till ett par timmar under kvällen, och kan däremellan ibland sövas om med en gång eller vara vaken två timmar.

På tal om hockeyn tycker jag att Tre Kronor snällt ska undanbe sig det där silvret, för de är inte värda det heller. Knappt så att de borde få brons.

På tal om recept kan jag gladeligen meddela att ätandet går bättre, för Alva alltså. Hon börjar vänja sig vid köttsmaken och äter enligt våra mått mätt mycket bra. Men det är inte mycket åt gången, hon blir mätt snabbt, vilket jag försöker kompensera med att ge henne mat ofta.  Nu när Alva blivit lite äldre börjar hon också formas och hennes personlighet visar sig mer och mer. Jag känner att jag börjat lära känna henne ganska bra.

Alvas favoritmat är morotspuré.
Alvas favoritdryck är vatten.
Alvas favoritfrukt är banan.
Alvas favoritfärg är rött.

... annars går det att ersätta alla punkter med bröstmjölk.

Nu vaknade hon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar