Sitter och funderar på om jag skulle ta och göra ett litet inlägg här på bloggen.
Tiden bara springer fram. Jag arbetar 85%, men tillbringar nog minst 150% arbetstid på skolan. Massor av för- och efterarbete som ska göras...
Alva växer och frodas som ni kanske tidigare läst. Det är helt fantastiskt.
Att bli pappa är det absolut bästa som någonsin hänt mig. Att jobba mer än heltid gör ont i pappahjärtat, speciellt då helgerna alltid är för korta. Värst är att gå hemifrån på morgonen, när mamman och lillan ligger kvar i sängen och sover som två grisar.
Emma är helt fantastisk som orkar ta hand om Alva hela nätterna och hela dagarna. A natural born mother.
Alva blir alltid lika glad när jag kommer hem om eftermiddagarna. Jag möts av ett stort öppet gap, och ett hest ÄÄÄOOOOUUUUUUÄÄÄÄÄÄ. Det är helt fantastiskt.
Alvas mamma har en livvakt i form av en fjantig rottweiler som alltid ska attackera mig när jag skojbråkar med mamman. Oftast slår hon sig själv bara för att rottisen ska attackera mig. Alva har dock fler livvakter. Här kommer några bildbevis på detta...
Emma spenderar ju givetvis mest tid med Alva, och därmed kan hon Alvas tecken på hunger, grinighet och trötthet bäst. Det händer att jag måste fråga Emma vad som är bäst för Alva och hur hon brukar göra. Ibland har jag kommit på mig själv må dåligt över att jag faktiskt inte vet vad som är bäst för min egen dotter.
Nu sover hon gott i alla fall i sin egen säng. Vi får väl se hur länge det går...
Livvakter är alltid bra att ha! Så fina djur ni har och så söta de är med Alva!
SvaraRadera