Emma:
Lägenheten är städad och klar. Alva åkte bärsele som vanligt, hon tycker det är så roligt, och när jag dammsugit lade jag ner henne i sängen. Hon låg och stirrade rakt ut en stund och sen somnade hon utan ett ljud. Önskar jag orkade trötta ut henne i bärselen oftare, då kanske man kunde få till det här med sömnrutinerna lite bättre. Det är jobbigt på nätterna nu, Alvas mage har inte riktigt vant sig vid allt det nya än så hon vaknar och ligger och vrider sig och gråter på nätterna. Stackars liten.
Igår när vi var ute på långpromenad till Svinö och tillbaka låg Alva vaken hela tiden. Till sist tänkte jag att hon skulle tycka det var roligare att sitta upp så jag fällde upp sätet till halvliggandes. Då satte sig Alva upp. Själv. Och där satt hon, lite framåtlutad och spanade ut över vagnen. Vilken unge! Mamman höll på att trilla ihop av stolthet och i hennes fantasi gick alla människor som passerade och imponerades över vilket duktigt barn som kunde sitta utan stöd i vagnen. Eller hur. Det var med skräckblandad förtjusning jag gick hem, vågade knappt vrida på vagnen ifall Alva skulle välta och slå sig på något sätt - det fanns ju femtiosjutusen olika sätt att slå sig på.
Nu blir det dusch sen ska Alva få smaka på hEmmagjord köttfärssås och spaghetti när hon vaknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar