Fast den här gången är det jag som är i en utvecklingsfas i mitt moderskap. För det är inte lätt att förbereda sig inför att lämna bort ungen sin till förskolan. Jag går runt och mår dåligt, känner mig som en svikare som kastar ut mitt barn från den skyddade världen ut i verkligheten. Helt plötsligt ska dottern tvingas klara sig själv, som en egen social varelse bland människors vars syfte och mentala psyke jag inte känner till. Tänk om en av pedagogerna nyper barnen i hemlighet och skyller på föräldrar och blandar in socialen? Eller om ett av de andra barnen är psykopater och gör allt för att komma över ett vasst föremål att döda något annat barn med? Eller om Alva trillar framåt i en vattenpöl och drunknar? Eller om pedagogerna råkar lämna ut Alva till en förvirrad morfar som inte har koll på om Alva är hans barnbarn eller om det är någon annan Alva som är det?
Jisses. Det finns ingen hejd på alla otäckheter som kan hända henne. Och jag som vill vaka över mitt barn som en hök, se till så att inget ont kommer hända henne. Det har jag ju lovat henne! Nu kan jag inte det, vilket har föranlett till denna kris jag nu befinner mig i. I morgon är det föräldramöte. På tisdag börjar inskolningen.
Må detta gå väl....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar