 |
| Alva hjälper pappa laga punktering |
E snodde Alva ur min famn när vi kom till förskolan och gick ut på gården. Jag traskade hem. Ensam, utan barn, utan vagn, mol allena. Jag tyckte mig höra Alvas gråt hela vägen hem, och lite till. Den ekade mellan husväggarna och jag hörde henne ropa "mamma, mamma". Jodå, fantasin är det inget fel på.
Så vad gör man då när man är ensam hemma med ungen på förskolan? Jo, det ska jag tala om för dig, att man städar. Man putsar och fejar, styr och ställer, noggrannare än någonsin. En timma tog det att städa lägenheten. Världsrekord! Och nu sitter jag här med en nyskurad lägenhet och kaffe i handen och passar på att skriva ett blogginlägg. För att ha en och en halv timma, helt för sig själv, ensam hemma, det hör inte till vanligheterna. Inget gos, inget gnäll. Ingen som ligger och sover, jag kan låta hur mycket som helst. Ändå är det helt knäpptyst. Jag hör vattenkranen droppa i köket, grannen dammsuger sin lägenhet och trafiken brummar på Gröndalsvägen. För jag lyssnar. Lyssnar om jag kan höra en ledsen Alva som gråter på förskolans innergård. Någon som ropar "mamma, mamma", alldeles förtvivlat. En kvarglömd unge på gungan, kanske??
Nä, nu är klockan mycket, det är bäst jag går och hämtar henne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar