Det var världens grinigaste unge som väcktes i morse. Varken gröt eller smörgås passade fröken. Det var med en viss oro jag svepte in världens grinigaste unge i overallen och begav mig till förskolan. Hur skulle detta gå? Mådde hon inte bra måntro?
Vi gick in och satte oss på golvet. Sen drog Alva, och jag såg henne knappt de närmaste två timmarna. Hon svepte runt, med viss försiktighet eftersom det var nästan hela barngruppen där, och lekte, ensam och med de andra barnen. Under sång- och fruktstunden satt hon i en av pedagogernas knä, medan jag satt i ett annat rum för mig själv och undrade om de hade roligt. Jag ville inte gå in i rummet och förstöra, utan såg till att Alva inte såg mig över huvudtaget. I morgon, förutsatt att det går lika bra som idag, ska jag faktiskt gå iväg och dricka lite kaffe i personalrummet. Ni anar inte hur bra det känns i mammahjärtat när ens barn ger sig iväg på egna ben för att upptäcka omgivningen var hon ska spendera många dagar lång tid framöver.
I övrigt började jag läsa religionkursen i dag. Det ska bli roligt att läsa något man är intresserad av, och slippa texter om gamla ryska pedagoger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar