Lämpligt svar utan aga eller Anna Wahlgren-metoder mottages gärna!
Alva är nämligen väldigt sur. Hennes tålamod är sämre än en självmordsbombares med kort stubin. Hennes humör är värre än någonsin och hon är mycket noga med att se till att varken mamman eller pappan missar hennes missnöje. Spekulationer kring vad som förorsakat dessa humörsvängningar är fler än vredesutbrotten. Pappan åberopar moderns arg-gen, modern åberopar faderns brister i den sociala miljön och genetiskt ärftliga envishet. Den största boven i dramat är förmodligen förskolan, fast det säger vi inte högt, ifall Alva skulle förstå och inbilla sig att det skulle vara något fel med att gå till förskolan.
Förskolan är dock enda platsen där ungen är glad, för tillfället. I dag grät Alva en gång när pedagogen S lämnade rummet, men när modern själv gick därifrån sa hon inte ett knyst.
Varken vakenhet eller sömn fungerar för tillfället. Gamla beprövade knep fungerar plötsligt inte alls längre. De annars så älskade majskrokarna kastas i nyllet på morsan, Nalle Puh-bilen får några välriktade sparkar och Iphonen en flygtur genom rummet. Jag trodde att jag hade dåligt morgonhumör, men så en dag föddes min dotter. Det räcker med att modern föreslår lite vatten till frukosten vid fel tillfälle så slår lillfröken ner näven i frukostmackan så det yr ostbitar upp över öronen.
Hon skrynklar i hop hela pannan tills ögonen blir små, smala streck, trutar bestämt med sin lilla mun och säger "nänänej" med sin allra bestämdaste röst.
Eller skriker och gråter med sina lungors fulla kraft och det är redan försent att försöka distrahera eller åtgärda problemet.
Jo, så att om någon har något förslag på hur man kan göra en unge glad igen... ?
Låter som typiskt ett-ettochetthalvtårs beteende! Vi ser samma tendenser här hemma med Theo och det är nog bara att härda ut är jag rädd! :)
SvaraRaderaJa, det är väl så med alla utvecklingsfaser antar jag... =) Det blir väl automatiskt så vid inskolningen, deras första möte med den stora, skrämmande världen, det är klart de omvärderar sig själva.
RaderaSå har det väl med dagsform att göra, tror jag! Idag är hon mycket gladare.
/Emma