Jag kom på den absolut briljanta idén att göra en nyårskrönika i form av filmer. Så här kommer den första från januari 2011. På Alva, förstås. Tänk så mycket som händer under ett års tid! Den här lilla försvarslösa bebisen är nu ett barn som kan skälla ut gäster som sätter sina glas på soffbordet för där har nämligen Alva bestämt att det inte ska ställas några glas, minsann. Undrar om Alva helt enkelt har uppfattat när jag skäller på Bengt när han råkat ställa kaffekoppen på ett olämpligt ställe, och att hon därav dragit slutsatsen att glas och koppar får man inte ställa varsomhelst? Ur spår, nåväl, Alva var liten och hjälplös i januari för ett år sedan. I övrigt firade vi att Bengt blev gubbe det året, och så gjorde vi en vända till Stockholm. Annars försökte vi mest i allmänhet klura ut det här med att vara förälder till en sån här liten. Mycket oro, var det. Tankar om PSD, att någon skulle stjäla Alva eller att man skulle glömma henne någonstans genomsyrade vardagen. Verklighetsförankringen var total.
måndag 2 januari 2012
Januari 2011
Emma:
Jag kom på den absolut briljanta idén att göra en nyårskrönika i form av filmer. Så här kommer den första från januari 2011. På Alva, förstås. Tänk så mycket som händer under ett års tid! Den här lilla försvarslösa bebisen är nu ett barn som kan skälla ut gäster som sätter sina glas på soffbordet för där har nämligen Alva bestämt att det inte ska ställas några glas, minsann. Undrar om Alva helt enkelt har uppfattat när jag skäller på Bengt när han råkat ställa kaffekoppen på ett olämpligt ställe, och att hon därav dragit slutsatsen att glas och koppar får man inte ställa varsomhelst? Ur spår, nåväl, Alva var liten och hjälplös i januari för ett år sedan. I övrigt firade vi att Bengt blev gubbe det året, och så gjorde vi en vända till Stockholm. Annars försökte vi mest i allmänhet klura ut det här med att vara förälder till en sån här liten. Mycket oro, var det. Tankar om PSD, att någon skulle stjäla Alva eller att man skulle glömma henne någonstans genomsyrade vardagen. Verklighetsförankringen var total.
Jag kom på den absolut briljanta idén att göra en nyårskrönika i form av filmer. Så här kommer den första från januari 2011. På Alva, förstås. Tänk så mycket som händer under ett års tid! Den här lilla försvarslösa bebisen är nu ett barn som kan skälla ut gäster som sätter sina glas på soffbordet för där har nämligen Alva bestämt att det inte ska ställas några glas, minsann. Undrar om Alva helt enkelt har uppfattat när jag skäller på Bengt när han råkat ställa kaffekoppen på ett olämpligt ställe, och att hon därav dragit slutsatsen att glas och koppar får man inte ställa varsomhelst? Ur spår, nåväl, Alva var liten och hjälplös i januari för ett år sedan. I övrigt firade vi att Bengt blev gubbe det året, och så gjorde vi en vända till Stockholm. Annars försökte vi mest i allmänhet klura ut det här med att vara förälder till en sån här liten. Mycket oro, var det. Tankar om PSD, att någon skulle stjäla Alva eller att man skulle glömma henne någonstans genomsyrade vardagen. Verklighetsförankringen var total.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar