Emma:
Har jag berättat om monsterbakterierna som huserar på min dotters dagis (jepp, i denna kontext är det faktiskt ett dagis)? Inte? Då är det bäst jag berättar. På Alvas dagis frodas nämligen bakterier som kan få den mest immunt motståndskraftiga ybermenschen (jepp, jag vet att det inte stavas så, men jag kan inte hitta de tyska prickarna på iPhonen) att vrida sig på golvet i svåra, allmänna smärtor. Det finns ingen nåd för den som utsätts för dessa mordlystna små virus och bakterier.
Jodå, detta betyder att jag är krasslig. Igen. Så pass krasslig att jag sitter där jag placerat mig i soffan för resten av kvällen och anstränger mig för att inte gny. Så pass krasslig att jag inte ens orkade låtsas att jag var tillräckligt frisk för att gå och träna. Så pass krasslig att jag överväger att inte närvara på morgondagens föreläsningar. Och DÅ mina vänner, då är det illa.
Min stackars avkomma fick vara hemma från förskolan i dag; när hon försökte slå upp sina stora blå i morse fick hon bara upp ena ögat - det andra hade kläggat igen. Även min syn har mördarviruset gett sig på, fast det är inte lika illa som för Alva.
Jodå, nu sitter jag här med feberfrossa och orkar inte ens leka ybermenschen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar