Talmässigt är Alvisen närmare att säga pappa än mamma. Ljuden hon jobbar med är ba-ba och ba-bo. Och just nu i skrivande stund har hon fått till det där med att klappa händerna för första gången. Hon sitter på sin filt och blir curlad av sin pappa, råkar hon välta lite är han där och hjälper henne innan hon ens hunnit trilla och slå sig på de hårda kuddarna som vi lagt ut runt henne. Tappar eller slänger hon iväg en leksak lite för långt är pappa där och hämtar den åt henne.
Vi sitter och tittar på Sällskapsresan såhär en kall, regnig söndagsmorgon. Muntrar verkligen upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar