En sommarmorgon

Emma:

I gårkväll bestämde Bengt att jag skulle få sovmorgon idag. Klockan är halv sju en lördagmorgon, och jag och katterna är de enda som är vakna. Inte ens hundarna gick upp tillsammans med mig. Jag vet inte riktigt varför jag skulle vakna så tidigt, lite onödigt kan tyckas - i synnerhet när man fått sovmorgon - men är man vaken så är man. Här är nog Bengt och jag ganska olika, han vill sova så mycket som möjligt och jag vill sova så lite som möjligt och Alva verkar vilja följa sin mors fotspår här. Att sova är fantastiskt skönt, men det är så mycket roligare att vara vaken. Jag passar väl på att ta lite sådandär egentid som alla pratar om är så viktigt att ha. Jag har ju projekt fotoalbum att sitta och pyssla med, vi framkallade 100 foton från Alvas första fem månader. Albumet rymmer 36 sidor och jag har förbrukat 1/3 av albumet, -och är bara i januari. Vi får väl döpa albumet till "Alvas första levnadsår" eller något sånt, för inte kommer det få plats tio år på 36 sidor.

Igår somnade Alva sittandes i soffan...

Sidospår. Tillbaka till det här med sömn. Nätterna den senaste veckan har varit lite jobbiga, Alva som förr vaknade och åt två gånger, vid ett och fyra - ibland bara vid fyra, har börjat att vakna nästan en gång i timman nu. Vad det kan bero på har jag ingen aning om, antingen börjar min mjölk ta slut så att hon inte blir mätt, eller så är det bara lite för varmt på nätterna. Hur som helst är det väldigt jobbigt, och jag önskar att det hade gått att ge Alva välling på kvällen, men det funkar verkligen inte. Gröt går jättebra, välling är no-no.

Igår sa Alva mamma för första gången. Hon visste definitivt inte om vad hon sa, men nu börjar i alla fall det språkljudet att komma vilket innebär att det bara är en tidsfråga innan hon kommer säga mamma på riktigt.
Alva kryper dock inte än. Jag började krypa när jag var 7 månader och 1 vecka - en månad senare rymde jag hemifrån för första gången. Bengt började krypa när han var 8 1/2 månad, men han drog sig framåt när han var 6 månader. Alva kan på sin höjd ta sig framåt någon decimeter genom att åla sig fram på mage, annars verkar det inte finnas något större intresse av att vilja röra på sig. Hon gillar att sitta upp och leka och ramlar hon bakåt kan hon ibland faktiskt ta sig upp själv till sittande.

Däremot har Alva fått till pincettgreppet, vilket är ovanligt tidigt. Färdigheten är inte riktigt finslipad än, men hon kan plocka upp små brödbitar med tummen och pekfingret. Vi såg tendensen till pincettgrepp för över en månad sen, i synnerhet när hon åt bröd, och nu börjar hon få till det riktigt bra.


Nu låter det som om Alva är vaken, det är bäst jag går och hämtar henne så Bengt får sova lite!