Katastrof

Notera ansiktsuttrycket: Förstår ni att det är en
maktkamp här hemma mellan mor och dotter?

Det är nästan ALLTID roligt att ha varenda minut inplanerad och så går allt i stöpet redan på första punkten. Alva brukar ju sova runt 40-60 minuter på förmiddagen, vilket innebär att jag får till ett lagom långt träningspass. Idag blev det tjugo minuter. Sen vaknade Alva. Mitt i kris och panik ringer fadern i familjen, som enligt försäkringskassan helt plötsligt inte var Alvas far (lång historia), och säger att försäkringskassan gett honom gemensam vårdnad om vårt barn och att ordningen är återställd. Försäkringskassan påstår dock att jag inte ansökt om pengar, trots att jag klart och tydligt kan se på mina sidor på FK att det har jag visst gjort. Att ringa till försäkringskassan är ett projekt när barnet är vaket, eftersom lillfröken blir urförbannad när mamman pratar i telefon. Så därför får Bengt ringa alla samtal, fast han är på jobbet. Så efter mycket om och men säger FK att jag måste göra en ny ansökan, vilket inte blir helt lätt eftersom mitt internet bestämmer sig för att börja strula. Självklart. Varför skulle det inte strula när det är skrik och panik på barnet och allt detta måste fixas så fort som möjligt så vi kan betala räkningarna?

Efter närmare efterforskning är det alltså blöjkatastrof på barnet. Det är katastrof över hela henne. Upp över öronen. Det blir torka så gott som möjligt och sen stoppa ner ungen i handfatet för tvagning. Jepp, mitt i alltihop ringer telefonen, och med tanke på omständigheterna måste jag svara, så jag får slita upp det stackars skrikande barnet som självklart inte tyckte det var ett dugg roligt att bada just nu. Det är blött överallt!

Nu sover barnet igen och jag lyckades ta en lång dusch. Allt är fixat och klart och lugnet kommer över mig igen. Det är inte alltid lätt att få den yttre världen samstämma med vår lilla värld här hemma. Så snart återgår vi till resten av dagen som är inplanerad och ser till att det kommer fungera den här gången. Eller hur.