Klockan är bara lunch och jag kan redan bocka av träning och städning på listan. Nu försöker jag hinka i mig vatten eftersom jag har en tendens att glömma att dricka. Jag har ju börjat mitt nya liv! Nu ska jag ha gått ner SAMTLIGA extrakilon + ett par till som straff för att jag lät det ta så lång tid innan jag tog tag i det - innan hösten. Ingen pardon. Och äntligen känner jag att det faktiskt kan hända.
Så nu är det fredag utan fredagsgodis på kvällen. Det får vara slut med godiset. Och det blir inga pommes till kvällens hemmagjorda hamburgare heller, möjligtvis att jag får bröd. Det får bli dagens lyx. Ett hamburgerbröd.
Jag sitter egentligen och väntar på att Alva ska vakna. Sen ska jag smörja lite flytande alvedon på hennes tandkött, för det har jag blivit tipsad att det ska lindra så att hon kan få i sig lite mat. Hon verkar dock lite piggare och gladare idag, kanske vågar man hoppas på att det värsta är över? Jag vet inte alls hur länge tandsprickning pågår, det är väl individuellt antar jag. En del lider inte alls av det och andra har jätteont. Jag har botaniserat på internet i ämnet och hittat en hel del välinformerande sidor. Fast netdoktor.se är inte att rekommendera, där står det att barnet inte alls lider av själva tandsprickningen, att det inte alls gör ont. Att allt kring tandsprickning; diarré, feber, sömnlöshet, trötthet och gnäll är en myt, utan att det bara helt enkelt är så att det råkar sammanfalla med en utvecklingsfas då det händer mycket i barnets liv. Att mamma och pappa börjar jobba igen, barnet börjar på dagis och att barnet möjligtvis blivit förkylt - allt detta sammanfaller med tandsprickning.
Jag och tusentals föräldrar garvar netdoktor.se rakt upp i ansiktet och bojkottar härefter sidan. Vilken idiot som helst som fått visdomständer vet att det gör ont. Inte alltid, inte alla visdomständer, men ibland. Ibland gör det så ont att man inte kan sova på natten. En del får feber. Har man ont i munnen kanske man inte tuggar maten ordentligt och då vore det inte konstigt om magen påverkas.
Men nu tycker jag ungen ska vakna. Ska nog smyga in och titta på henne, det brukar hjälpa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar