Jag hatar dem, dessa obehagliga, vidriga, äckliga utomordentligt onödiga, fula, sa jag vidriga? kryp från helvetet. Igår försökte ett äta upp Alva. Bengt, jag och Alva satt i soffan och kollade på film när jag plötsligt ser något litet svart på insidan av Alvas fot. Jag skriker i panik, och Bengt som blir ännu mer panisk börjar springa runt och leta efter fjärrkontrollen så han kan stänga av filmen. För det är ju viktigast, att vi stänger av filmen, liksom. Själv petar jag lite på den, fästingen alltså för er som inte kopplat det än, och då trillar den av. Förmodligen höll den precis på att sätta sig. Det blev ett litet märke på foten, så den hade garanterat bitit tag. Stackars barn!
Idag: BVC, midsommarhandling och om jag hinner även en liten träff med mammagruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar